I år står Umeå värd för det europeiska kulturhuvudstadsåret. I sin ansökan lyfte kommunen fram stadens fria kulturliv – men nyckelpersoner därifrån riktar nu stark kritik mot Umeå2014. – Vi hade önskat en mycket större öppenhet kring vad det här egentligen handlar om – tillväxt, säger Viktor Hariz, verksamhetsledare på musikcentret Verket i Umeå.
Flera av Umeås tongivande kulturverksamheter har redan flyttat eller kommer att tvingas att flytta till andra lokaler i samband med kulturhuvudstadsåret. Några exempel är stadsbiblioteket och Sagateatern (se nedan) samt kulturhuset Scharinska villan. Ett annat är föreningen Verket, ett centrum för alternativ kultur och musik. Att just deras lokaler flyttats längre ifrån centrum beror inte direkt på kulturhuvudstadsåret. Däremot hör flytten ihop med en stadsomvandling som sätter kommersiella intressen framför kulturella, enligt Viktor Hariz.
– Vi hade ett rivningskontrakt i sex år utan att något hände. Sedan blev vi uppsagda till den 31 januari 2013. Det blir dyrare att vara i centrum när staden förändras, säger Viktor Hariz.
Här ligger kärnan i mycket av kritiken mot kulturhuvudstadsåret. Många menar att kommunen tagit Umeå2014 som ett tillfälle att stärka de kommersiella krafternas del av det offentliga rummet. Rivningen av Apberget är ett exempel (se nedanl). Företrädare för kommunen pratar gärna om ”kulturdriven tillväxt” där målet är att kommunen ska växa till 200 000 invånare. Kulturen blir ett medel samtidigt som kulturverksamheter flyttas för att ge utrymme i centrum åt gallerior, hotell och dyra bostäder. Istället för byggprojekten borde kommunen ha satsat på stadens kulturorganisationer, menar Viktor Hariz.
– Umeå blev kulturhuvudstad för att vi hade ett levande kulturliv. Då är det väl logiskt att stärka de aktörer som redan finns ekonomiskt. Nu har många föreningar fått en engångsgrej under året men det vore jättemycket bättre om de massiva pengar som används blev ett långsiktigt stöd till kulturen. Varför gick pengarna till Kulturväven och inte till den verksamhet som redan finns och fungerar? Jo, för då får man inte samma sammanvävning av kommersiell verksamhet och kultur – som vi verkligen inte vill ha, säger han.
Förbundet Allt åt alla i Umeå har haft ett särskilt fokus på att lyfta frågor och kritik kring huvudstadsåret.
– Det centrala problemet är att satsningen har sålts in som ett kulturprojekt men dess framträdande utfall är stadsomvandling. Utfallet är inte att kulturlivet gynnas långsiktigt, utan skrytbyggen, samt att priset på lokaler trissas upp, säger Erik Persson från förbundet.
Allt åt alla Umeå menar att kommersiella intressen fått ett allt större inflytande över stadsplaneringen. Traditionellt anses processen gå till så att politiker har en idé om vad de vill med staden, och att den idén leder till förslag och beslut. Men enligt Erik Persson fungerar det inte längre så i Umeå och många andra städer.
– Tjänstemän sitter med handelns och fastighetsägarnas organisationer och bestämmer hur de vill utveckla staden. Det här är fritidspolitiker, som inte är förmögna att rösta nej till färdiga förslag som beretts i ett år av tjänstemän. Men det är politiker som har antagit alla förslag som har lett till att stadsplaneringen har fallit längre bort från det allmännas kontroll.
I slutänden handlar i princip alla konflikter kring kulturhuvudstadsåret om demokrati, menar Erik Persson. Att Apberget skulle rivas läcktes till förbundet Allt åt alla en vecka i förväg, men föregicks inte av beslut eller diskussioner som var öppna för allmänheten. Utformningen av kulturhuvudstadsåret i stort har inte heller varit en öppen process. Istället har kulturaktörer fått utforma enskilda programpunkter, menar kritikerna.
– Det första som utlöst kritiken i alla sakfrågorna är hur besluten tas. Det fanns till exempel ingen offentlig debatt om Kulturväven. Det var under valåret och de flesta partier var emot. Efter valet röstades den igenom enigt och då blev folk jäkligt paffa. Det finns ingenting jämförbart i den kostnadsomfattningen i Umeås historia men beslutet föregicks inte av en diskussion, hade ingen förankring i kulturlivet och ingen behovsanalys hade genomförts, säger Erik Persson
Stämningen är ganska låg på många håll inför kulturhuvudstadsåret, menar han. Stora förhoppningar om riktiga satsningar på kulturlivet har kommit på skam.
– Jag har också deltagit i alla dialoger och hoppats att det skulle bli bra. Vår ansats var ”Gud vad kul, nu satsar de på oss”. Det desillusionerar människor något enormt att göra den resan, att känna att de inte fått något ut av det eller till och med förlorat väldigt mycket.
Allt åt allas mål är mer demokratiska processer.
– Det som måste hända är att Umeborna måste förstå var vi är i dag och visa vad de själva vill ha. Vår mission är att skapa ett underlag för självorganisering. Vi vill att medborgarnas behov och begär har företräde. Protester måste göra avtryck, så att man känner att man kan påverka. Annars tror jag att folk kommer att känna sig enormt desillusionerade över demokratins möjligheter, säger Erik Persson.
Marie-Louise Rönnmark (S) är ansvarigt kommunalråd för kulturhuvudstadsåret och betonar att kommunen satsat medvetet på kultur i vid bemärkelse i flera årtionden. Hon säger att det är en del av att skapa ett samhälle som är öppet för debatt.
– Det är fantastiskt att vi har en bred diskussion i Umeå, det visar att vi är ett öppet samhälle.
Hur tar ni till er av den kritik som kommit fram?
– Man tar alltid åt sig av åsikterna. Många ville göra på ett annat sätt och så är det i en öppen demokrati. Men man får välja en väg och det viktiga för mig i politiken är att våga se framåt och ha framtidstro.
Apberget
Under hösten invigdes ett av de stora byggprojekt som görs i Umeå i anslutning till kulturhuvudstadsåret – gallerian Utopia. I samband med byggnationen revs Apberget på Rådhusesplanaden. Trappan och scenen var både ett legendariskt mål för demonstrationer och en mötesplats för folk som åt lunch eller bara hängde – tills kommunen rev det utan förvarning i september.
– Att de rev Apberget utan att säga något var droppen. Det var en extremt symbolladdad plats och nu är den bara borta, säger Viktor Hariz.
Kommunalråd Marie-Louise Rönnmark säger att Apberget revs för att kunna dra vatten till den nya gallerian.
– Teknikerna hade väl sett det som en teknisk fråga, säger hon.
Men Viktor Hariz tror att det snarare handlar om att gå de lokala handlarna till mötes och göra deras skyltfönster mer synliga.
– Motståndet har varit enormt. Folk sitter på marken och äter lunch för att protestera, och det har byggts ett minnesmonument med texten ”Här vilar det fria ordet” omgivet av gravljus. Folk i alla åldrar är så jäkla arga, säger han.
Kommunen har tagit emot synpunkter om hur platsen ska utformas i framtiden genom möten och webben under hösten och vintern. Ett önskemål som många fört fram är att Apberget ska byggas upp igen på samma plats och med samma funktion. Tekniska nämnden fattar beslut i frågan den 20 februari.
– För mig är det självklart att vi ska ha en mötesplats på torget. Nu är det upp till bevis att det blir bra i nästa steg, säger Marie-Louise Rönnmark.
Kulturväven
Kommunens stora investering inför kulturhuvudstadsåret är Kulturväven, som byggs i ett samarbete med fastighetsföretaget Balticgruppen. Den är tänkt att stå klar hösten 2014 och ska innehålla bland annat hotell, torghandel, konferenslokaler samt utrymmen för uppträdanden, utställningar, filmvisning och workshops. I huset ryms även Kvinnohistoriska museet som ska ha frågor om kön, makt, motstånd och möjligheter som genomgående perspektiv.
I månader har medierna fyllts med artiklar och insändare om hur dyr Kulturväven blir att bygga, driva och hyra. Till och med kulturnämndens ordförande Tomas Wennström (S) har ifrågasatt hur kommunens kulturbudget ska gå ihop framöver och Frida Holmgren, verksamhetsledare på Umeå teaterförening, delar hans oro.
– Ärligt talat tror jag att Kulturväven kan innebära väldigt mycket negativt. Jag vet att bara själva hyran blir jättedyr och det måste också finnas personal där, det är ett gigantiskt stort hus. Det handlar om så otroligt mycket pengar som måste gå till Kulturväven så att det inte blir tomt. Risken är att det fria kulturlivet åker på stryk, säger hon.
Föreningen driver bland annat Sagateatern, som kan tvingas att hyra in sig på Kulturväven. Inte minst amatörer och fria grupper har förlitat sig på möjligheten att hyra en scen här till låg hyra i utbyte mot städning eller jobb i garderoben. Hyreskontraktet för Sagateatern går dock ut i december 2014 och ägaren HSB har meddelat skriftligen att avsikten därefter är att riva teatern för att bygga bostäder. En protestgrupp och en namninsamling mot flytten har startats men Frida Holmgren är pessimistisk.
– Jag tror inte att Sagateatern går att rädda. Men att man inte fört en dialog med alla som håller till här? Ingen vet vad det kommer att kosta att hyra in sig på Kulturväven.
En annan verksamhet som är tänkt att flyttas till Kulturväven är stadsbiblioteket. Något som mött ett enormt motstånd, bland annat eftersom biblioteket tappar sitt centrala läge och får mångdubbelt högre hyra.
Kommunens linje är att Kulturväven är ett sätt att skapa nya mötesplatser.
– Man måste bygga fysiska platser där olika tankar kan krocka med varandra och där kulturella uttryck kan mötas. Umeå har vuxit och växer och då måste vi ge utrymme för fler fysiska platser för kultur, säger Marie-Louise Rönnmark.
När det gäller ekonomin är hon inte orolig.
– Vi har sagt att vi ska finansiera merkostnaden. Nybyggnation blir alltid dyrare men vi kommer att avsätta pengar i budgeten. Jag ser inga problem i det här utan bara möjligheter.
Hon tycker också att kulturaktörer och andra Umebor getts goda möjligheter att påverka Kulturväven.
– Det har varit hur många öppna möten som helst.
