Fler än hälften av alla som begår självmord i Sverige varje år är inte i kontakt med vården tiden innan de dör. Kanske ville de inte ha hjälp. Eller kanske ville de det, men visste inte vem de skulle prata med. Alla som söker vård får inte heller den hjälp de behöver. De senaste 20 åren har vårdplatserna inom slutenvården minskat med 70 procent enligt en rapport från OECD.
Under 2013 tog 1 227 personer sitt liv. Det är fler än vad som årligen dör i trafikolyckor, men ändå pratar vi sällan om självmord.
– Självmord är fortfarande en tabufråga. Det är viktigt att lyfta och börja prata öppet om frågan. Mycket kan göras för att förebygga och förhindra självmord och en viktig del är att rätt information och kompetens finns att tillgå. Hjälp måste vara lättillgänglig, säger Jimmie Trevett som är förbundsordförande för Riksförbundet för social och mental hälsa, RSMH.
Vården måste göra en Lex Maria-anmälan om en person begår självmord inom fyra veckor efter det att hen varit i kontakt med vården. Detta görs bland annat för att kontrollera patientsäkerheten, upptäcka brister i exempelvis rutiner eller få fram annat som vården kan ha missat. 2013 gjordes 543 Lex Maria-anmälningar i samband med självmord vilket innebär att 684 personer inte var i kontakt med vården innan de tog livet av sig. Jimmie Trevett menar att många personer med självmordstankar känner att de inte har någon att prata med.
– Ur ett samhällsperspektiv är det viktigt att vi alla ska veta vart vi på ett tryggt sätt kan vända oss och prata om våra tankar. Därför är det viktigt att det satsas ordentligt på utbildning och kompetens hos vårdpersonal. Vanlig vårdpersonal måste kunna känna sig bekväma och kunniga i att möta personer som berättar om självmordstankar. Och den kompetensen behövs inom vården, psykiatrin, skolan och på arbetsplatser.
Men närmare hälften av de personer som 2013 begick självmord hade varit i kontakt med vården kort innan de dog. Av de 543 anmälningar som gjordes till IVO, Inspektionen för vård och omsorg, kom beslut om krav på åtgärder i 78 fall.
Vilka brister kan finnas inom vården som gör att dessa personer inte fångas upp?
– Ett exempel som kan komma upp i dessa beslut är att psykiatrin inte gör strukturerade självmordsbedömningar i tillräcklig omfattning. Bedömningarna innebär att vi följer ett särskilt formulär för att se till att vi inte missbedömer ett rop på hjälp. Därför arbetar vi mycket med att bedömningarna görs på rätt sätt, säger Erik Sjöberg, biträdande områdeschef för psykiatrin i Örebros läns landsting.
Karin Norberg är länssamordnare för psykiatrin i Norrbottens läns landsting och hon lyfter vikten av ett större samhällsperspektiv där flera aktörer samarbetar.
– Vårt samhälle har hårdnat oerhört mycket. Ensamhet, utanförskap, ekonomiska problem och droger hänger ofta samman med självmord. Hur kan vi förebygga detta? Jag tycker att det är viktigt att bland annat kommun och landsting samarbetar. Tillsammans blir teamet starkare och därmed kan vi göra skillnad för de enskilda.
Sjukskrivningarna på grund av psykisk ohälsa har ökat markant sedan 1990-talet. Enligt Socialstyrelsens lägesrapport för vård och omsorg för 2014 ökar den psykiska ohälsan hos yngre, personer med psykisk sjukdom riskerar sämre hälsa och högre dödlighet, väntetiderna är långa inom barn- och ungdomspsykiatrin och många personer som skrivs ut från den psykiatriska tvångsvården saknar en vårdplan. Trots det har antalet platser inom den psykiatriska slutenvården minskat med 70 procent de senaste 20 åren, enligt en sammanställning från OECD, Organisation for economic co-operation and development.
– Den ekonomiska kakan till psykiatrin i Sverige har minskat. Det är en hård konkurrens om platserna och vården tvingas skriva ut patienter när de egentligen borde vara kvar. Därför behövs det mer resurser och att resurserna läggs på rätt ställen, säger Jimmie Trevett.
En förebyggande lösning som RSMH lyfter fram är så kallad självinläggning. Metoden testas bland annat i Stockholm och innebär att personer som ofta behöver en sängplats får ett avtal som innebär att de själva kan bestämma och påverka när de vill bli inlagda.
– I förlängningen leder det till att dessa personer får hjälp i tid. Det är en bra modell och vi tycker att det borde förekomma på fler platser i Sverige, avslutar Jimmie Trevett.
