Smålands mörker är en hyllad serieroman om en homosexuell fascist. Henrik Bromanders bok ligger till grund för en ny föreställning på Regionteatern Blekinge Kronoberg och en utställning på konsthallen i Växjö som ska lyfta frågor om främlingsfientlighet i debatten.
2012 utsågs Smålands mörker till årets viktigaste bok av Göteborgsposten. Serieromanen handlar om Erik, som bor i Nässjö, är homosexuell och fascist. Syftet när Henrik Bromander skrev den var ”att försöka att förstå sin fiende”.
– Det fanns en antifascistisk tanke med hela projektet.
Att boken och dess teman nu får förlängt liv tycker han är jätteroligt.
– Jag kände mig ganska klar med den när den kom som bok men nu har jag hittat nya ingångar i tematiken genom teatern och utställningen. Det är väldigt kul att få fördjupa mig i historien.
Boken är på över 600 sidor och handlar om 14 år i huvudpersonens liv, men pjäsen handlar mer renodlat om fascismen.
– Vi berättar en allmängiltig historia om vad i den fascistiska ideologin som lockar allt fler, för att hitta en förståelse för det. Det anslaget fanns i boken också men annat tog också fokus, säger Henrik Bromander.
Han upplever att det är två aspekter av boken som läsarna framför allt har uppskattat. Dels att historien är så omfattande och ger en ingående bild av en annan människas liv, och dels ämnesvalet.
– Det finns inte så många skildringar av fascism i dag, och det blir extra intressant med Eriks sexuella läggning. Men jag ville inte göra en jättepoäng av den, det är ingen jobbig komma ut-historia. Sexualiteten är snarare en tillgång för honom än problematisk. Min första tanke var inte att jag skulle göra en serieroman om en homosexuell kille, men det är absolut en viktig del av boken och jag sätter in den i en tradition av gaylitteratur.
Huvudpersonens sexualitet är en viktig del av pjäsen också.
– Vi kommer att spela mycket för gymnasieungdomar så det ska bli spännande att se hur det tas emot. Tyvärr finns det fortfarande mycket problem med hur framför allt killar ser på folk som inte håller sig till normen. Det kan säkert bli en hel del diskussioner.
Henrik Bromander hoppas just att pjäsen kan leda till samtal och nya tankar.
– Om folk börjar att tänka mer självständigt och ifrågasätta saker som de tar för givet, som normer, klasskillnader och fördomar, så är det bra. Om det får några att tänka till och kanske till och med agera, det skulle vara häftigt.
Han hoppas också att diskussionerna ska fortsätta på skolorna, och tycker att skolan har en viktig roll i att motverka antidemokratiska ideologier.
– Fascism och rasism är brännande aktuella frågor, med SD i riksdagen, och Jobbik, Gyllene gryning och Nationella fronten i Europa. Det är en väldigt allvarlig och oroande situation. Man måste bestämma sig för om man vill titta på passivt eller göra något åt det. Vi har sett tidigare i historien att fascismen måste tryckas tillbaka innan den får fäste, för då är det för sent.
Hur ser du på framtiden när det gäller fascism i Europa?
– Ena dagen kan jag vara hoppfull, när jag hör talas om något gott exempel. Nästa dag kan jag känna mig deprimerad, som när SD går framåt i en Sifo-mätning. Det finns fortfarande möjligheter, men det ser väl inte särskilt ljust ut.
Hur kan utvecklingen vändas?
– Jag är inte en stor strateg men det är väl det klassiska: en blandning av folklig mobilisering, som i Kärrtorp, där 17 000 personer visade sin avsky för nazism, och fackligt arbete och organisering på arbetsplatser. Tyvärr går LO-facken mycket åt fel håll, de verkar vara ute efter att agera röstfiskemaskin åt Socialdemokraterna eller ägna sig åt kompromisser med Svenskt näringsliv. Men det finns ju också syndikalister och andra fria som inte går i någons ledband. Och arbetet måste inte heller vara fackligt, det kan vara en grupp som går samman på arbetsplatsen för att driva krav. Organisering på arbetsplatsen är eftersatt i dag och behövs väldigt mycket eftersom högern och kapitalismen pressar fram sina positioner. Arbetarklassen är väldigt tillbakaträngd, tyvärr.
En del av verken i utställningen Smålands mörker är kopplade direkt till boken, medan andra är mer löst knutna till de teman som tas upp, berättar Fredrik Sandblad, konstintendent på Växjö konsthall.
– Det är olika perspektiv på vårt samhälle, filtrerade genom romanen. Konstnärerna är speciellt inbjudna. De flesta är personer som Henrik Bromander har samarbetat med tidigare så det finns ett ömsesidigt förtroende redan från början, säger han.
Henrik Bromander bidrar med akvareller utifrån enskilda rutor i boken, två stora väggmålningar på temat fascism och antifascism samt åtta texter som han har skrivit särskilt för utställningen. De är noveller om åtta karaktärer som personifierar olika aspekter av det som han ser som småländskt, till exempel Gnosjöandan.
– En handlar om en man som tar hit arbetskraft från Rumänien. Han blåser dem på deras löner och blir tagen som gisslan av dem eftersom de vill få betalt. Jag försöker att ligga nära den småländska verklighet som jag tycker mig ha erfarenhet av och olika problem och konstigheter med den, säger han.
Ulla Nordin är den enda av konstnärerna som inte specialproducerat sina verk till utställningen.
– Hon är över 80 år och från Nässjö. Hon har länge skildrat Småland i naivistiska broderier med ett ganska punkigt uttryck och en undergroundkänsla. Vi tyckte att hon passade väl in, säger Fredrik Sandblad.
Han läste boken när den kom 2012 och började direkt att fundera på om det gick att göra en utställning kring den.
– Dels är det ett väldigt aktuellt tema och dels har Smålands mörker en speciell anknytning till oss här i och med att Henrik Bromander kommer från Växjö.
Han tänkte också att boken skulle bli bra som pjäs och kontaktade Regionteatern Blekinge Kronoberg. Premiären och vernissaget hålls samma dag, den 6 mars.
Det här är första gången som Regionteatern och konsthallen samarbetar på det här sättet. Fredrik Sandblad hoppas att det ska göra både att utställningen och föreställningen får ett större genomslag, och att själva sakfrågan om fascism och människors lika värde ska få ett lyft i debatten.
– Fascismen är ett mörkt stråk som går igenom både Europas historia och nutid. I första hand vill vi väcka frågor om främlingsfientlighet. Jag tror inte att vi med en utställning kan vända en europeisk rörelse, men jag tror att vi kan bidra med en diskussion så att vi aldrig ska uppleva det vi upplevde i Europa på 1940-talet igen.
Han hoppas att besökarna inte bara ska känna frustration inför utvecklingen, utan även hopp.
– Utställningen innehåller mycket mörker men också en ljus motvikt.
