Barn från ekonomiskt utsatta familjer löper 131 procent högre risk att dö under barndomen än barn från familjer med högst inkomster. Det framgår i en ny forskningsrapport som studerat sambandet mellan barns hälsa och socioekonomisk bakgrund. I Uppsala kommun satsas det inte på åtgärder för utsatta barn utan där skärs det ner på budgeten år efter år.
I Sverige är det stora skillnader när det kommer till barns hälsa. Barn till föräldrar med låg inkomst och utbildning har större risk för ohälsa än barn till föräldrar med hög socioekonomisk status. Bland annat löper barn från familjer som får ekonomiskt bistånd mer än dubbelt så hög risk att dö under barndomen och 40 procents högre risk att bli inskrivna på sjukhus jämfört med barn till föräldrar med högst lön och utbildning. Hälsoskillnaden är som störst när det gäller diagnoser relaterade till psykisk ohälsa där barn med lägst socioekonomisk status löper tre gånger så stor risk att drabbas. Detta visar forskningsrapporten Hellre frisk och rik – om familjebakgrund och barns hälsa, där sambandet mellan barns hälsa och föräldrarnas ekonomiska och sociala situation studerats. Helena Svaleryd är nationalekonom och docent vid Uppsala universitet och en av rapportens tre författare.
– Bland annat har vi sett att barn i familjer med ekonomiskt bistånd mår psykiskt dåligt i hög grad. Då lyfter vi fram att det exempelvis kan finnas skäl att titta på hur det ekonomiska biståndet är utformat. Kanske skulle ekonomisk trygghet över en längre tid hos utsatta barnfamiljer kunna minska psykisk ohälsa hos de barnen.
Arbetet med rapporten har pågått under flera år och bygger till stor del på insamlad data.
– Vi har samlat in registerdata över sjukhusinskrivningar, dödsfall och läkemedelsförskrivningar. Datan har sedan sammanställts för att kunna mäta hälsa hos barn på ett bra sätt, förklarar Helena Svaleryd.
Barn till föräldrar som får ekonomiskt bistånd är enligt rapporten särskilt utsatta då de oftare är sjuka än andra barn.
Pia Sandqvist är familjebehandlare på Perrongen, som är en av Råd och stöds verksamheter i Uppsala, och hon är en av alla socialarbetare som via sitt yrke möter barn och ungdomar som på olika sätt kommer från utsatta miljöer. Hennes erfarenhet säger att ekonomin är ett ofta förekommande problem.
– Stress och press kring ekonomin möter vi socialarbetare ofta, säger Pia Sandqvist.
Helena Sveleryd och hennes forskarkollegor Eva Mörk och Anna Sjögren presenterar olika förslag på åtgärder som kan vara viktiga för den framtida politiken. En åtgärd skulle kunna vara att minska inkomstskillnaderna för att på så sätt minska ojämlikheten i hälsa. Men vad forskarna har sett har inte ojämlikheten i hälsa ökat i takt med att inkomstskillnaderna ökat sedan 1990-talet. Skillnaderna i hälsa hos barn är och har varit stora, men konstanta under denna tid. Därför menar forskarna att samhället inte bör förlita sig på att minskade löneskillnader per automatik kommer att resultera i ökad jämlikhet i hälsa. Några andra åtgärder som nämns är vikten av att fånga upp och rikta stöd till ekonomiskt och socialt utsatta barn på ett tidigt stadium. Att riktade insatser inom exempelvis barnhälsovården och skolan behövs i större utsträckning och att barnfamiljer som får ekonomiskt bistånd bör få en mer långsiktig ekonomisk trygghet. Väl utformade insatser i samhället för att barn ska få det stöd de behöver för att klara av skolgången lyfts också fram.
Pia Sandqvist tycker att Uppsala kommun i jämförelse med andra kommuner har en väl utbyggd och förebyggande vård och öppenvård. Men då kommunen nu vill göra drastiska neddragningar menar Sandqvist att det skulle innebära en nedmontering av det som byggts upp. Och att utsatta barn inte är den grupp kommunen investerar i.
– Det är inte dessa barn man satsar på i Uppsala kommun, tvärt om. Vi har inget att spara in på annat än på personal och ytterligare en nedskärning gör så klart att läget är kritiskt både för oss som arbetar här och de familjer vi möter.
Pia Sandqvist berättar att nedskärningar förmodligen kommer att leda till längre väntetid för personer som söker hjälp. Tidigare har personer i kris kunnat komma till familjebehandling snabbt, men i framtiden kan det bli månader av kötid innan hjälp går att få. Enligt henne är neddragningarna en fråga om att privatisera ytterligare och att kommunens egna investeringar i personalutbildning och mångårigt uppbyggande av kompetens inte förvaltas.
– Jag menar inte att de privata aktörerna gör ett dåligt jobb, men det finns en risk att kommunen tappar kontrollen över kostnader och kvalitet vilket kan leda till att vi förlorar den sammanhängande vårdkedja som finns i dag.
Förhoppningen som finns bland socialarbetare i Uppsala är att den nya majoriteten i kommunen går in och lägger tillräckligt med resurser på att utsatta barn ska få den hjälp de behöver. Men Pia Sandqvist att har svårt att se att en ny budget skulle täcka de underskott som finns inom verksamheten i dag.
– Men vi hoppas att det ska mildras lite grann. Först och främst är det barnen som drabbas, men om det inte satsas tillräckligt med pengar för både myndighet och öppenvård så raserar vi en vård som vi byggt upp under lång tid.
