De experimenterar med hållbara lösningar

Kärngårdsrörelsen vill skapa ett nätverk av hållbara gårdar som gör landsbygden mer levande och samhället mindre sårbart för framtida kriser. På Fridtuna provas dagligen olika sätt att närma sig den visionen.

Kalla det permakultur, kärngård, eller omställningsprojekt. Oavsett vilken etikett som väljs händer det hela tiden grejor hos Mi och Ove Möller på Fridtuna i nordöstra Skåne.

– Passar kriterierna in på vår gård så är vi gärna med, men vi ändrar oss inte för att det ska stämma överens med ett begrepp, säger Mi.

Riktningen för deras gård är redan tydlig.

– Det är viktigt att kunna tillgodose våra behov utan att vara helt beroende av maskiner, teknologi, el eller fossila bränslen och utan att utarma omgivningen, säger Ove.

Mat, vatten och värme är behov som alla kräver ett uttag ur naturen – att göra det varsamt är en av grunderna i kärngårdskonceptet. Det uttrycks ofta i termer om att kliva lätt på jorden. För Mi och Ove Möller innebär det att ständigt experimentera och prova olika idéer med målet att minska påverkan på jord, luft och vatten och skapa hållbara kretslopp.

Huset har de själva byggt av material som ska kunna plockas ner och läggas tillbaka på åkern igen utan att vara giftiga. Grunden, en del av golvet, stommen och taket är kvar från den tidigare ägaren. Resterande har de gjort själva. Väggarna består av en blandning av träflis, lera, grus och halm. Utanpå är det lerputs med lera och ko- och hästbajs från grannen. Leran kommer från Malmö, de andra materialen från inom en mils avstånd. De har använt återvunnet tegel och trä som de har skruvat ihop för att det ska kunna tas isär och användas på nytt.

Att återanvända är en specialitet på gården. Mi syr nya kläder av skänkta plagg och möblerna i huset kommer till största del från släktingar och vänner. Det har spridit sig i bekantskapskretsen att det som inte andra tycker är lönt att göra något av ofta kommer till nytta på Fridtuna.

– Det ligger en väldig stolthet och en kreativ utmaning i det, säger Mi som också är aktiv slöjdare och jobbar med att utveckla pedagogiska material för textilslöjd.

Öppenhet är ytterligare ett kriterium för att räknas som en kärngård. I Sverige finns ett 80-tal kärngårdar som välkomnar studiebesök och praktikanter. Genom åren har ett par tusen besökare kommit till Ove och Mi. De delar gärna med sig av sina erfarenheter och funderingar kring olika vardagsdilemman som hur ogräset bäst hålls i schack, hur kallskåpet kan göras kallare och hur en komposttoa bäst kan konstrueras. Eller hur vardagen rymmer kompromisser mellan vision och en verklighet med gränser för tid och energi.

I sommar firar de 10 år på gården som ligger vid vägs ände två mil utanför Kristianstad. Nu bor här även barnen Elna, Hedda och Andrea.

När Landets Fria är på besök är de två äldsta, Elna och Hedda, på förskolan åtta kilometer bort i byn Arkelstorp. Där finns även mataffär och numera även den närmaste bussförbindelsen till Kristianstad. En tidigare busslinje blev indragen för ett antal år sedan.

– Jag förstår det för underlaget var så litet, men samtidigt är det synd för vi blir mer beroende av bil. Kanske är det av den anledningen inte optimalt att bo långt ute på landet, säger Ove.

Hur transporterna ska lösas i vardagen är något de har funderat mycket över. De cyklar ofta barnen i lådcykel till förskolan, men att hämta hem ett stort lass med kogödsel från granngården är svårare. Tre barn har också medfört ett större behov av att ta bilen.

– När Andrea var nyfödd var det svårt att ta alla i cykeln, men nu börjar vi kunna göra det mer och mer, säger Mi.

Barnen har också fört med sig en elektrisk vattenpump, spis och ugn. Tidigare handpumpade Ove och Mi in vattnet i huset och lagade mat endast på vedspisen. Där värmer de fortfarande allt sitt vatten och brödet bakas ofta i den massugn som även värmer hela huset under den kalla tiden av året.

Framsynthet är den tredje och sista grundpelaren som kärngårdar vilar på. Att ha en beredskap för att kunna klara framtida energi-, mat-, eller finanskriser bättre.

– Vi har satt in det elektriska, men inte byggt bort det andra utan vi kan ställa om vid exempelvis ett strömavbrott, säger Ove.

Vatten kan förutom med el tas upp för hand i en grönmålad gårdspump och regnvatten samlas in i flera olika cisterner.

I söderläge är hela huset omgärdat av ett 100 kvadratmeter stort växthus som förutom odlingar rymmer bland annat uteplats, vävstol, sommardusch, plantskola och på vintern kryddträdgård. Växthuset förkortar eldningsperioden på vinterhalvåret med upp till en månad. I växthuset planeras framtida experiment för hur odlingssäsongen kan förlängas med tidig sådd i februari eller sen i början på hösten. En bred och lång skörd, att äta säsongsbetonat och mest färsk mat på sommaren minskar behovet av kyl och frys. På Fridtuna kokar Ove och Mi även in mellan 500 och 1 000 burkar om året, mest äpplen från skörden av de 30-tal äppelträd som finns på gården. Sylta, safta och torka är också viktiga tekniker.

– Naturen och kunskapen om den kommer först här, sedan läggs teknologi och konsumtion oundvikligen på, men det är inte grunden. Det är viktigt för mig och att få ge det till barnen, säger Mi.

Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV
Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV