”Jag förstår inte vad ungdomar gnäller om”

Diskussioner om ungdomsfrågor saknar ofta representer för målgruppen, skriver Niklas Björkegren.

Nu när jag sitter hemma i Knivsta och reflekterar över den synnerligen intensiva Almedalsveckan slås jag av att mina första tankar gällande den gångna veckan är den förfärliga demokratimiss som var ständigt återkommande på ett flertal seminarier.

Under seminarier där diskussionen skulle ha sin utgångspunkt i ungdomsfrågor saknades ofta representer för själva målgruppen ifråga. Ett seminarium som i synnerhet blev ett levande exempel på detta arrangerades av fackförbundet Handels. Namnet var Hur ska unga få jobb med högre arbetsgivaravgifter och sämre utbildning. Deras panel bestod av riksdagspolitiker från alliansen likväl som från oppositionen, men också av ”arbetsgivare till unga” som de själva beskrev sig som från företagsvärlden. Tanken om ungdomlig representation hade funnits enligt moderatorn, men föll på att ”alla ungdomar är upptagna med annat”.

Därifrån gick hela kvaliteten på diskussionerna rakt ner mot golvet. Panelens diskussioner kan ses som en konsekvent serie av floskler som kryddades av utomordentlig okunskap och fördomar om Sveriges ungdomar. Under lite över en timme kunde åhörarna lyssna till utläggningar om att unga nuförtiden är bortskämda, lata och saknar drivkraft. Detta är dock inte det värsta, utan en av de mer indignationsväckande citaten sades under ett av de sista inläggen från panelen:

”Jag förstår inte vad ungdomar gnäller om, det är bara att klippa sig och skaffa ett jobb.”

Det är möjligt att repliken var ämnad som ett komiskt inslag, oavsett intention var det bland det mest gubbaktiga och ålderdomliga uttryck som jag hörde under något seminarium. Framför allt är det oerhört oroväckande att personer som titulerar sig som arbetsgivare till ungdomar har en mentalitet som är snarast relikrelaterad. Ställer mig verkligen frågande till vad själva syftet med samtalet ifråga var, eller vilka råd de hade fått inför sitt seminarium. Handels framstod främst som en ungdomsföraktande organisation.

Denna sorts obildade attityd som somliga har gentemot den yngre befolkningen kunde vi höra även från statsministern Fredrik Reinfeldts förmodade sista Almedalstal när han genom imitationer försökte gestalta skolelever som ointresserade och obegåvade. Denna hållning och attityd är inte endast problematisk gentemot oss unga utan även ett demokratiproblem.

Mer glädjande var ett seminarium där arrangörerna hade temat Vuxna har makten över ungdomar men glömmer ungdomsperspektivet. Ironiskt nog hade dock arrangörerna gjort ett fantastisk stolpskott (för att använda en fotbollsterm, då detta tydligen är modernt) genom att inga ungdomar fanns med i deras samtal varvid jag och två andra ungdomar intog scenen och kompletterade den tidigare panelen och det blev faktiskt intressanta diskussioner. Nu i efterhand kan jag dock bli förbryllad över att något sådant ska krävas för att unga ska komma till tals.

Dock var det ett vitaliserande steg i rätt riktning och min förhoppning är att ungdomar, organiserade eller oorganiserade, tar chansen och lyfter fram sitt perspektiv i situationer där det gamla välanvända knepet, prata om men inte med ungdomar, används.

Ungdomar är på intet sätt oförmögna till att föra sin egen talan, men däremot förbises i diskussionen att de både kan och ska göra detta. Men till skillnad från någon annan samhällsgrupp tycks intresset att låta dem komma till tals vara marginell.

Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV
Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV