Autonoma kulturhus ifrågasätter rådande system och bildar frizoner där kulturen existerar för sin egen skull. Skribenten och kulturprofilen Emma Swanström utgår ifrån historien om Verket i Umeå för att berätta om DIY-kulturens för- och nackdelar och för att inspirera fler att skapa fria kulturhus.
Umeå har numera två kulturella mötesplatser som drivs enligt principen DIY, en förkortning av engelskans do it yourself, det alldeles färska Kulturhuset i de gamla lokstallarna, och musikhuset Verket. Föreningen och verksamheten Verket driver replokaler, arrangerar konserter, bjuder in till filmquiz, driver kafé och mycket annat. Dess blotta existens innebär ett bränsle för alla de som känner sig exkluderade av kulturhurhuvudstadssatsningen som pågår, och som törstar efter en annan kulturpolitik. Verket hade, som exempel, 145 band i vitt skilda genrer på sin scen under 2013. En verksamhet som förs med mycket knappa resurser och på en nästan helt ideell basis. Jag är en av dem som var med och grundade Verket, och sitter idag i föreningens styrelse.
Den dröm som utgjorde drivkraften till att starta ett autonomt musikhus i Umeå var sprungen ur DIY-kulturen. DIY är ett sätt att förhålla sig till kulturen, till det egna skapandet, till hållbarhet och till den kommersiella världen utanför. Verket uppkom som ett resultat av att en mängd punk- och hardcoreband från Umeå turnerade över hela Europa under förra decenniet, och inspirerades av de många autonoma musikhusen de spelade i. Detta att ge ut sina skivor själv, alternativt på små oberoende skivbolag, boka turnéer med hjälp av ett internationellt kontaktnät inom den egna subkulturen, och spela på brukarstyrda klubbar och musikhus, är kärnan i punkens och hardcorescens DIY-sfär.
DIY är en förhållningssätt där jämlikhet eftersträvas, som en motvikt till hierarkierna i världen utanför. Frånvaron av ekonomisk vinst för vare sig band eller arrangörer medverkar till detta, men skapar också svåra villkor för alla inblandade. Som DIY-band är du din egen manager, administratör, bokningsagent, och skivbolag. Det må finnas skäl att hylla idealen, men i praktiken leder DIY-musicerandet ofta till grusade förhoppningar och utmattning. Det är baksidorna, men i en samtid där kulturens existens endast legitimeras om den bidrar till tillväxten, är DIY-skapandet en livsviktig motvikt.
DIY-begreppet kan appliceras på all gräsrotskultur, på hela det fria kulturliv som grundar sig i kreativitetens drivkraft för sin egen skull. Något som är gemensamt för dessa kulturuttryck är behovet av gemensamma platser. Dessa platser måste vara brukarstyrda och kunna utformas på kulturutövarnas egna villkor. De kan inte vara dyra lokaler i ett kulturhus som drivs av kommunen. Innan Verket fanns arrangerades otaliga konserter inför en gles publik i lokalerna hos ett studieförbund i Umeå. Allt sedan en ideell förening bildades och lyckades få hyra några slitna kontorslokaler i centrum år 2006 har Verket vuxit till att bli ett nav i Umeås alternativa musikscen. Det är en scen som älskas av många, och vars arrangemang i regel är välbesökta, ofta till bristningsgränsen. Alla som varit med om den resan kan vittna om dessa platsers vitala betydelse för en gemenskap, för kreativiteten, och för att skapa frizoner från en hierarkisk, kommersiell och normativ värld. Platser där vi gemensamt utformar drömmar om något annat.
Det finns några få verksamheter som liknar Verkets i Sverige, men de allra flesta städer saknar mötesplatser och nav för den alternativa kulturen. De autonoma kulturhusen ter sig givetvis som hotfulla för etablissemanget, då de ifrågasätter rådande system och skapar frizoner för oliktänkande. Vi minns Ungdomshuset i Köpenhamn, som slutligen revs, och vi minns striden om Köpi i Berlin, som till sist fick behålla sin verksamhet tills vidare. Runtom i Europa kämpar autonoma grupper fortlöpande för sina hus, sina nav. Här i Umeå har vi helt nyligen fått se den nya mötesplatsen med namnet Kulturhuset uppstå, även det på DIY-premisser och genom ett brinnande gräsrotsengagemang.
Kreativiteten och behovet av konsten för att processa sin samtid, ifrågasätta, mötas, få nya perspektiv, utmanas och skapa visioner är konstant, och finns inte bara på några få platser i våra storstadsregioner. DIY-kulturen behöver få växa, för kreativiteten finns där människor finns, och där finns behovet av egna rum på egna villkor. Det som saknas är verktygen. Kulturutövare i hela Sverige behöver få kännedom om hur de kan kan bygga upp en struktur för brukarstyrda lokaler. De goda exempel som finns behöver spridas och användas för inspiration, som mall. Vi behöver skapa kontaktnät för erfarenhetsutbyte, och för att band och artister i alla genrer ska kunna hitta speltillfällen på dessa platser. Som alltid är organisering nyckeln, men när vi nu har en fungerande bas för DIY-kultur på några platser i landet så borde vi också söka upp och inspirera kulturutövare, på små såväl som stora orter. Utan de goda exemplen och berättelserna om vilken skillnad egna mötesplatser faktiskt gör kan vi inte vänta oss att kulturens gräsrötter ska organisera sig.
I DIY-kulturen behövs både konstnärerna/musikerna, och de som erbjuder dem en arena att verka på. Det finns inget facit för hur du tar dig fram som band på DIY-premisser, men det är också en del av tjusningen. Starta studiecirkel, och försök få ihop nog med statsanslag för att ha råd att göra en bra inspelning. Designa layouten själva, eller låt en skicklig polare göra jobbet. Tjänster och gentjänster är DIY-muciserandets ledord. Om inget alternativt skivbolag nappar så ge ut skivan själva. Sätt er in i organisationerna Stim, Sami och IFPI, och försök få alternativa distributöter att ta in er skiva. Skicka ut exemplar av den till recensenter, och gör reklam för er musik på allehanda Facebooksidor och forum.
För att ta er iväg och spela: Dra upp en tänkbar men flexibel rutt på en karta och räkna på vilka utgifter ni skulle ha för en turné i den planerade omfattningen. Ni ska inte behöva gå back, utan få garantier från arrangörerna på summor som täcker utgifterna. Tänk på att det är mer tacksamt att ragga spelningar utomlands på vardagar än i Sverige. Hör runt bland andra turnerande band för att få tag i kontakter i de tänkta städerna, och googla på band i er genre samt ord som “venue”, “live shows” och genrebenämningen, plus namnen på städerna ifråga. Var ihärdiga, och ge er inte! Att boka en DIY-turné är tidskrävande och ofta otacksamt, men med tiden kommer ni att hitta eldsjälar som är villiga att hjälpa er. Maila, ring, och var noga med att beskriva ert band på ett sätt som låter originellt och koncist.
För arrangörer är kampen den mot etablissemanget, för en livescen som drivs i egen lokal av en subkulturell grupp ses som hotfullt. I många DIY-musikhus förtärs medhavd alkohol, vilket innebär att något utskänkningstillstånd inte finns. När en stor grupp människor samlas runt alternativ musik kvällstid utan att göra det på de villkor som det byråkratiska Sverige satt upp så kan de räkna med motstånd från såväl kommun som polis, socialtjänst och oroliga föräldrar. Verket har bemött det genom att uppvisa en stabil ekonomi, genom att lusläsa lagarna kring offentliga sammankomster och alkohol, samt en god dialog med myndigheterna ifråga.
Bildandet av en ideell förening är förmodligen en förutsättning för att ett autonomt kulturhus ska kunna startas i Sverige. En lokal stor nog att rymma en scen kostar att hyra, och det är möjligt att inkomsterna behöver komma från fler håll än från inträdeskassan vid konserter. Verket har löst detta genom att bedriva replokalsverksamhet, vilket betalar en del av hyran. Vidare betalar arrangörerna 20 kronor per betalande i hyra för sina konsertkvällar, och ett verksamhetsbidrag från kommunen gör det möjligt för oss att ha en deltidsanställd verksamhetsledare.
Solidariteten och det brinnande engagemanget för verksamheten är när allt kommer omkring de i särklass viktigaste pusselbitarna. Det är dessa faktorer som gör att Verket varit nästan helt förskonade från våldsamma incidenter. Det är detta som gör att vi kan vädja till minderåriga att avstå från att dricka alkohol i våra lokaler, och få vår önskan respekterad. Det är detta som leder till välbesökta arrangemang tre gånger i veckan, året runt. Det leder i sin tur till att verksamheten är fredad: Ett kulturhus som älskas av många och som upplåter sin scen till över hundra lokala band på ett år måste fortleva. En kommun som motarbetar en sådan verksamhet gör sig mer impopulär än de har råd med.
Till alla kulturens eldsjälar därute: Det finns sätt att skapa, verka, och bygga plattformar tillsammans, på era villkor. Leta upp de goda exempel som finns, så slipper ni uppfinna hjulet själva. Do it yourself och do it together.
