Samtidigt som avfallseldningen byggs ut ska våra sopmängder minskas. Nyligen fick Sverige sitt första avfallsförebyggande program och mindre avfall är en förutsättning för att nå miljömålen.
Att förebygga avfall är det översta och viktigaste steget i den trappa som sätter ramarna för avfallshanteringen inom både svensk och europeisk lagstiftning. Sedan december kräver EU att alla medlemsländer har ett avfallsförebyggande program.
– Vi har varit bra på att återvinna och ta hand om avfall, men när det gäller det förebyggande arbetet har vi inte kommit lika långt, säger Sanna Due på Naturvårdsverket som varit med och tagit fram det avfallsförebyggande programmet.
Mängden avfall minskar inte, Naturvårdsverket menar att det finns en risk att det sker en fördubbling på 20 år om ingen förändring sker. På 1960-talet när soptipparna växte sig höga började avfall att eldas upp. Senare kom man på att det gick att ta vara på den värme som bildas och utbyggnaden av vattenledningar över städer påbörjades och kopplades till pannorna. Över hälften av våra hushållssopor eldas upp.
– Det har setts och ses fortfarande som en fantastisk lösning, säger Patrik Zapata, docent i offentlig förvaltning på Göteborgs universitet.
Han har undersökt den så kallade inlåsningseffekten, att man trampar på i samma spår, i avfallshanteringen i Göteborgsområdet med stora kraftvärmeverk. Avfallsförbränningen i Sverige är enligt honom framgångsrik, soporna försvinner och vi får värme. Affären är dessutom lönsam. Det kostar att få sina sopor hämtade och behandlade, den värme och el som bildas vid förbränningen får kraftbolagen betalt för.
Problemet är att det förutsätter sopor, vilket inte leder till att lösningar på det grundläggande avfallsproblemet prioriteras.
– Det krävs stort politiskt mod att våga satsa på något annat om det redan finns en fungerande lösning som dessutom är lönsam, säger Patrik Zapata.
Och intresset för avfall som bränsle växer. Helsingborg, som länge har varit en pionjär för biologiska behandlingsmetoder, har börjat elda med sopor i sitt nybyggda kraftverk. Där behövs, liksom i många andra kraftvärmeverk i Sverige, en import av sopor. Under förevändning att man säljer en bättre avfallshantering än deponi – att lägga soporna på tippen – omdefinieras sopor till bränsle, menar Patrik Zapata.
– Det är klart att när sopor behövs kan det finnas en intressekonflikt, men kommunerna måste följa avfallshierarkin där förebygga kommer i första hand. De har kanske vaknat lite sent, men jag tycker att det börjar förändras, säger Sanna Due.
Patrik Zapata håller med om att det går att se en förändring men konstaterar att generellt sett har kommuner utan kraftvärmeverk som eldar sopor haft en större benägenhet att testa på andra metoder.
De största resurserna hos kommunerna har hittills satsats på att ta hand om avfallet som produceras. Men det är först genom att förebygga att det alls uppkommer som de riktiga miljövinsterna kommer. Det ger minst påverkan på miljön och sparar in all den energi och de råvaror som går åt till att producera ny mat, kläder eller saker.
– Den energi som går att få ut genom återvinning eller förbränning är så liten del i jämförelse med den miljövinst som blir om avfallet istället förebyggs, säger Sanna Due.
