Under några veckor har James Priest gästat Sverige för att hålla kurser i sociokrati. Dels på Ängsbacka i Värmland och dels på Glokala folkhögskolan i Malmö. Nu hoppas han att filosofin ska få genomslag i Skandinavien.
– Invändningar är välsignelser. Alltid.
Det är en av de första sakerna som James Priest säger under workshopen på Glokala folkhögskolan i Malmö. Vi är samlade för en session som ska handla om sociokrati och det blir snabbt uppenbart att James Priest är evangelist när det gäller det här synsättet på relationer, gruppdynamik och organisationer.
För att förklara säger han att det handlar om att helheten är större än summan av delarna, ett citat från Aristoteles.
– Sociokrati är som permakultur, fast för människor. Precis som i permakultur handlar det om att hitta de naturliga platserna och förutsättningarna för de olika personerna som ska jobba tillsammans. Och precis som permakultur är sociokrati lätt att missförstå.
Filosofin baseras på en treenighet av naturen, cybernetics och kväkarnas filosofier. Att skapa ansvarsfulla system där penningbegär och självisk glupskhet inte får förekomma, utan idén att ju mer makt man har över andra, desto mer ansvar har man också över dem. Beslut tas gemensamt i organisationer, när ingen har invändningar.
– Det går inte att göra en kurs i sociokrati eller permakultur och sedan åka hem och implementera det över en helg. Det är något som kräver arbete hela tiden. Och som behöver både ett helhetstänk och ett långsiktigt synsätt.
James visar en lista på olika sätt att styra autokratiskt, demokratiskt, med konsensus och genom medgivande.
– I sociokrati turas man om att prata och använder sig ofta av rundor – att gå laget runt då alla får säga sitt. Om man vet att det också blir ens egen tur att säga något är det lättare att lyssna på andra.
Men det handlar inte bara om att skapa en demokratisk organisation, utan mer om att optimera system och individer för att de ska kunna nå bästa resultat tillsammans.
James Priest jobbar med sociokrati dels i sin egen organisation Thrive-in community, där han som enskild firma arbetar i nätverk tillsammans med andra föreläsare och pedagoger. Och dels är han involverad i Steward community woodland, en hållbar by med bara åtta hus i Dartmoor national park i sydvästra England. Han har också varit involverad i the Beacon centre, ett centrum för hållbarhet i Exeter, som inte längre finns kvar. Han har också haft företag inom konstruktion och landskapsvård.
Men det var under sitt arbete med Full circle i London, en organisation som arbetar med utsatta barn och ungdomar, som tankarna på att arbeta heltid med sociokrati föddes.
– När jag arbetade med unga hade vi ett holistiskt perspektiv. Man måste se hela bilden och dess konsekvenser. Vi pratar ju om relationer. Om man vårdar en omgivning växer människor. Allt det här handlar egentligen om samma sak.
Sociokrati handlar också om principerna av det kollektiva medvetandet. När det finns makt känner vi det i vårt undermedvetna. Och gräver man djupare blir man väldigt sårbar. Den sårbarheten måste få finnas för att skapa tillit i organisationer.
– Vi måste använda krafterna som ett kollektiv, där vi som individer tar kraft från en gemensam källa. Makt är något som lätt kan utnyttjas. Just nu bestämmer en liten procent av mänskligheten för mycket och tar för stora resurser av det gemensamma. Den enda anledningen till att det sker är att 99 procent inte samarbetar.
