Strå kalkbruk var tidigare en av Salas största arbetsgivare men hotas nu av rivning. I dag är platsen farlig och förbjuden att vistas på men lockar ändå både graffitimålare och fotografer. Föreningen Låt Strå vill nu utveckla kalkbruket till en mötesplats för olika åldrar och kulturer.
Rörelsen för att bevara Strå kalkbruk startade i början av förra året, i samband med att ägaren Björka mineral fick beviljat en rivningsplan. Tidigare i år bildades föreningen Låt Strå.
Sedan kalkbrukets verksamhet lades ner 1997 har lokalerna stått tomma. Byggnaderna håller sakta på att förfalla och eftersom marken är privatägd är det inte tillåtet att vistas på området. Ändå har det blivit en samlingsplats för folk som håller på med parkour, graffitti, cykling och skateboard och hit lockas även fotografer.
– Man bygger ofta mötesplatser och vill att folk ska gå dit, men här har vi en klar som skulle fungera fantastiskt bra med sin historia och sitt läge, säger Anders Ekman, som är ordförande för föreningen Låt Strå.
Föreningen har flera konkreta önskemål i dagsläget. För det första att det akuta rivningshotet hävs. För det andra antingen att kommunen köper loss fastigheten, eller att ägaren Björka mineral sätter ett pris och lägger ut den till försäljning. Då blir det mycket lättare för föreningen att leta sponsorer, investerare och bidrag för att köpa området.
– Privata investerare ser vi gärna. Vi tror att det finns kommersiella möjligheter med hotell, konferens och restaurang.
Några av förebilderna i resten av landet är Fabriken Furillen på Gotland, Gasklockorna i Gävle, Avesta art, Kokpunkten i Västerås och Mimerlaven i Norberg. Alla är exempel på industrilokaler som skyddats genom att anpassas för andra verksamheter.
– Det finns så många. Om alla andra kan – varför inte vi? säger Anders Ekman.
Föreningen lämnade tidigare i år in en ansökan om att göra kalkbruket till byggnadsminne. Länsstyrelsen har avslagit denna, men skriver att anläggningen har ett högt kulturhistoriskt värde och är generellt positiv till andra lösningar för att skydda Strå. Och representanter för Centerpartiet i kommunen lämnade i januari in en motion om att starta en utredning kring kalkbrukets framtid. Kommunens byggenhet yttrade sig positivt och i slutet av mars svarade kommunstyrelsens ordförande Per-Olov Rapp (S) att kommunen har bett Björka mineral att avvakta med rivningen, så att föreningen får tillfälle att visa att byggnaderna kan säkras. Men i samma skrivelse, som godkänts av kommunstyrelsen, förtydligas det också att kommunen inte har något intresse i dag av att förvärva fastigheten (se sidoartikel).
Föreningens argument för att skydda kalkbruket är många. Ett är platsens historiska värde, eftersom Strå var kommunens näst största arbetsplats under 1950-talet och därmed betytt mycket både för invånarna och själva samhällets fortlevnad.
– Lokalerna är också unika i sig och det är väldigt ovanligt att ett kalkbruk ligger så centralt. Det viktigaste för oss är att spara kalkbruket för kommande generationer och även för dem som kanske har arbetat hela sin livstid på området, säger Anders Ekman.
Föreningen har många visioner för kalkbrukets framtid (se faktarutan) men vill samtidigt vara öppna för andras initiativ och gynna kommunens föreningsliv i stort.
– Vi ser oss som en paraplyorganisation som involverar fler föreningar och potentiella partners. Vi vill särskilt värna om grupper i samhället som inte blir sedda, som de som håller på med parkour och skateboardåkare. Vi vill också involvera Fas 3:are och nyanlända och använda Strå som en mötesplats för att få ut folk i arbetslivet, säger Anders Ekman.
Att spika exakta planer är svårt i nuläget men budskapet är att området har ett stort potential.
– Vi är övertygade om att kommunen kommer att tjäna på det här i det långa loppet. Man säger ofta att Sala ska bli attraktivt och locka invånare. Då måste det finnas något att göra.
Anders Ekman är 26 år gammal och är särskilt intresserad av att yngre ska välja Sala istället för att flytta.
– Kalkbruket behövs för att folk ska vara kvar. Vi tror att allmänheten är intresserade av att bevara sådant här, speciellt när det är så unikt.
Delar av föreningens vision går att genomföra redan nu. Annat kan ta upp till 15–20 år, men allt är realistiskt, tror Anders Ekman.
– Vi får ta ett steg i taget, men det är inga mångmiljonbelopp som krävs som vissa gör gällande. Enligt våra kalkyler är det mest akuta att åtgärda en kostnad på bra bit under miljonen.
Eftersom det inte är tillåtet att vistas på området är det svårt för föreningen att göra exakta beräkningar, men deras bedömning är att det viktigaste att göra just nu är att byta ut taket samt göra en del svetsning.
– Vi förstår varför Björka mineral vill riva Strå för det är inte tillräckligt säkert att vara där inne. Men vi ser att det finns en vinst med att rusta upp det och göra det tillgängligt. Det går inte att ångra sig om Strå rivs.
För dyrt för kommunen
Att köpa Strå kalkbruk är inte aktuellt för Sala kommun.
– Det är förenat med för stora omkostnader. Kommunen har inget intresse av att ta på sig ett så stort ekonomiskt ansvar, säger kommunalrådet Per-Olov Rapp (S).
Enligt den ursprungliga planen skulle kalkbruket redan ha varit rivet och dess ägare Björka mineral har sagt att de skulle vilja riva under våren.
– Kommunen avvaktar just nu vad föreningen vill och hur företaget ställer sig. Vi har en dialog med föreningen och med Björka mineral och lyckades stoppa rivningen för att ge föreningen andrum för att hitta utvägar. Det är det som kommunen har kunnat göra, säger Per-Olov Rapp.
Han tycker att det är synd att arbetet för att skydda kalkbruket inte kom igång tidigare.
– Den allra sista verksamheten försvann 2005 eller 2006. Då borde man ha tagit i det här. Nu har väder och vind gått hårt åt byggnaderna.
Av bland annat säkerhetsskäl är det olagligt att vistas på området runt kalkbruket, men en del trotsar förbudet. Om någon kommer till skada där ligger ansvaret på ägaren, som riskerar att ställas inför rätta.
– Det är därför de vill riva det snarast. De har ingen möjlighet att bevaka det, området är för stort. Det finns också ett ekonomiskt värde i att riva. Skrot är ju en handelsvara.
Per-Olov Rapp är positiv till föreningens idéer men anser inte att Sala kommun har möjlighet att köpa fastigheten. Det stöd som framför allt är aktuellt för föreningen är möjligheten att söka kommunala bidrag för investeringar eller ordinarie verksamhet, precis som andra föreningar.
– Ur kulturhistorisk och aktivitetssynpunkt är det ett lysande projekt. Många människor är engagerade och jag tycker att det är intressant. Men om du gör en strikt ekonomisk bedömning ser det mörkt ut om föreningen inte hittar intressenter som är beredda att satsa stora summor. Det räcker inte med enbart bidrag. Det kommer att kosta ett antal miljoner bara att få det mest nödvändiga för att kunna vistas där.
Ett skäl till att Per-Olov Rapp inte anser att kommunen har råd att köpa kalkbruket är att kommunen är skyldig att skydda Sala silvergruva, som har byggnadsminnesförklarats. Där säger han att stora investeringar krävs.
Vad säger du till kommuninvånarna om kalkbruket skulle rivas?
– I så fall är det bara att beklaga att man inte kom fram till någon lösning. Men det finns inte möjlighet för kommunen att gå in med en massa miljoner i det här. Vi har andra behov som vi prioriterar högre, som skolor, äldreboenden och silvergruvan. Om det är möjligt att bevara skulle det vara bra, men inte till vilket pris som helst för kommunen.
Ägaren vill fortfarande riva
”Björka mineral står i dag med hela ansvaret om någon olycka skulle ske i byggnaderna eller i anslutning till byggnaderna. Det är ju inte tillåtet att vistas i eller omkring byggnaderna men de som besökt platsen ser att detta inte efterlevs. Vi som företag kan inte utsätta oss eller andra för risken som finns med dessa byggnader. Vi ser också att det tillhör vår bransch att städa upp efter sig efter avlutad verksamhet. Vi har under flera år sökt efter någon som kunnat ta över byggnaderna till annan verksamhet utan att lyckats. Låt Strås alternativ ser vi inte som rimligt. Nu när kommunen inte ser att de kan gå in som ägare, ser vi som ett ansvarsfullt företag att enda alternativet är att riva byggnaderna. Att sälja fastigheter med dessa byggnader till någon annan än kommunen ser vi inte som ett alternativ i dag.”
Det skriver Per-Gunnar Leversen, head of operations (verksamhetsledare) på Omya AB som äger Björka mineral, i ett mejl till Landets Fria.
Parkour är en sport som går ut på att snabbt och smidigt manövrera runt hinder i olika miljöer.
