De nedlagda gruvorna vid Svärtträsk i Västerbotten läcker zink och kadmium. Men eftersom bolagen inte kan betala för saneringen är det staten som får ta notan. Endast vattenreningen kan sluta på över 70 miljoner kronor.
År 2006 påbörjades gruvarbetat vid Svärtträsk utanför Storuman i Västerbotten. Mindre än två år senare hade företaget som drev gruvan brutit omkring 150 000 ton zinkmineralisering.
Samtidigt registrerades det att tungmetallerna zink och kadmium hade börjat förorena Börtingbäcken och Gunnarbäcken, som ingår i avrinningsområdet för Juktån som så småningom mynnar ut i Umeälven.
Gruvbolaget klarade inte av att hantera reningen av vattnet, och gick därför i konkurs. Istället tog ett annat företag över anläggningen. De omvandlade gruvan från att bryta zink till guld.
Men verksamheten drogs med tekniska och ekonomiska problem redan från start. Läckaget hade inte heller blivit åtgärdat och tungmetallerna fortsatte att förorena vattendragen. Vilket resulterade i att de inte kunde göra verksamheten lönsam och även det företaget gick i konkurs.
Riktvärdena för föroreningar har överskridits varje år sedan det första företaget gick i konkurs 2008.
– Det är väldigt höga metallhalter i vattnet, men det har inte påverkat omgivningen i stort. Det finns privata vattenbrunnar i närheten och de har inte haft några problem, säger Johanna Melin, miljöskyddshandläggare hos länsstyrelsen Västerbotten.
Konkursen tog inte ifrån företagen ansvaret att städa efter sig. Enligt en dom från Mark- och miljööverdomstolen har även ett konkursbo det ansvaret och inte bara gruvbolaget. Dock visade det sig att företagen endast hade avsatt tre miljoner kronor för saneringen.
– Bolagen hade inte tillräckligt med ekonomisk täckning. Därför fick vi avsätta pengar för att förhindra spridning. Men vi kan komma att reglera ansvaret senare, säger Jeannette Häggrot, handläggare på Naturvårdsverket.
I år har Naturvårdsverket avsatt 14 miljoner kronor för en ny reningsanläggning.
– Det är akut risk för allvarliga miljöskador från framför allt zink från gruvvattnet. Den gamla reningsanläggningen har tjänat ut och klarar inte av reningen. Därför går vi in och finansierar anläggningen, säger Cathrine Lundin, handläggare på Naturvårdsverket.
Enligt Arne Müller, programredaktör och journalist på Västerbottensnytt och författare till boken Smutsiga miljarder, där han skriver om gruvbolagens baksida, hade bolagen gravt missbedömt miljörisken. Pengarna som företagen enligt miljöbalken ska avsätta betyder, enligt honom, ingenting.
– Det har visat sig i efterhand att det krävs mångdubbla belopp, säger Arne Müller.
Han beräknar att kostnaden för vattenreningen i Svärtträsk kommer att ligga på upp emot 70 miljoner kronor. Utöver kostnaden för att finansiera reningsanläggningen skjuter Naturvårdsverket in en miljon per månad för att upprätthålla miljökontrollen och vattenreningen.
Dock är det fler gruvor i området som behöver saneras och den totala kostnaden uppskattar Arne Müller till 270 miljoner kronor.
– De kommer att hålla på i minst två år till, sedan kommer det att utformas en process för hur man ska fortsätta. Då kommer troligtvis Naturvårdsverket att behöva finansiera det också.
