I Sverige är 40 procent av befolkningen att betrakta som miljömedvetna. 22 procent har så högt engagemang för miljön att de kan inkluderas i kategorin ekologiska medborgare, enligt fyra olika forskningsstudier från Luleå tekniska universitet, LTU.
Idén om ett ekologiskt medborgarskap har uppstått inom forskningsområdet politisk teori som ett sätt att förverkliga personligt ansvar för miljön.
– En ekologisk medborgare förstår kopplingen mellan att vi kan köpa billiga kläder här i Sverige och sociala orättvisor i Bangladesh, och därför undviker den typen av konsumtion. De uppvisar en högre grad av kunskap och medvetenhet på de flesta områden, till exempel oljekonsumtion, hushållsgifter och ekologisk produktion, som spiller över i hur de beter sig, förklarar Simon Matti.
Men vetenskaplig forskning om huruvida ekologiskt medborgarskap kan användas för att öka miljömedvetenheten saknas. LTU sände därför ut en enkät till 4 000 svenska hushåll för att undersöka i vilken utsträckning folk generellt har värderingar som kan tillskrivas idén. En ekologisk medborgare definieras som en person som har starka miljövärderingar som avspeglar sig i konsumtionsmönster.
Under tre år har svaren från de 4 000 hushållen analyserats på olika sätt och fyra olika studier påvisar att upp till 40 procent av Sveriges befolkning är att betrakta som miljömedvetna. Studierna går långt bortom vanliga opinionsundersökningar och tittar på en mängd olika beteenden.
Hittills stödjer resultaten av undersökningarna användandet av ekologiskt medborgarskap som en teoretisk modell för förändring av konsumtionsmönster.
Forskarlaget, som består av Simon Matti och Sverker Jagers, professor respektive lektor inom statsvetenskap på LTU, samt Johan Martinsson på Göteborgs universitet, har tittat särskilt noga på konsumtion och de underliggande motiv bakom de val konsumenten gör.
– I de flesta fall har vi försökt att förklara miljöbeteenden, som att ställa bilen, äta mindre kött och köpa second hand, förklarar Simon Matti.
Det som driver våra konsumtionsmönster är en mängd olika faktorer, från våra värderingar till vilka normer vi påverkas av och vad vi utsätts för i form av grupptryck. Men det är långt ifrån alltid som det som förutsätts vara miljöbeteenden verkligen orsakas av konsumentval som gjorts baserade på värderingar kopplade till miljö. Någon som ska transportera sig kanske väljer att ta cykeln av en rad andra orsaker än att det är miljövänligt. Man kanske gör det för sin hälsas skull, för att man sparar tid eller för att man inte har råd. Om bensinpriset sänks kanske man hellre tar bilen.
– En annan fråga är vilka beteenden som folk uppfattar som miljöbeteenden och inte har andra orsaker som hälsofrämjande eller ekonomiska val.
Det som är svårast är att förklara vilka saker som får folk att gå från tanke till handling. Vad det är som gör att man faktiskt ändrar sitt beteende och inte bara inser att man borde det.
– Ofta hindras man av resurser, infrastruktur eller vanor. Utmaningen är att styra mot rätt beteenden, i de fall där det finns starka miljövärderingar, men där saker som konsumtionsmönster ändå inte förändras. Det kan ha strukturella orsaker, som kan bli viktigt i politiken, förklarar Simon Matti.
Det är inte helt lätt att fastställa vilken sorts person den ekologiska medborgaren är.
– Generellt kan man säga att det är kvinnor mer än män, yngre mer än äldre och att inkomst har stor bäring på hur man beter sig när det gäller miljöval.
Med studierna hoppas forskarlaget att kunna ge politiker verktyg att arbeta mot ett mer hållbart samhälle.
– Om man satsar politiskt kapital för att ändra konsumtionsmönster, måste man kunna veta hur det fungerar först. Politiker är ängsliga när man börjar prata om moral. De aspekterna tonas gärna ner.
En annan faktor är att det politiska livet ofta är kortsiktigt och att man väljer att inte lyfta frågor som inte kommer att ge önskvärda resultat snabbt, menar Simon Matti.
– Det som är mest konfunderande är att givet att miljöengagemanget är så högt, får miljöfrågorna en väldigt liten plats i politiken.
Enligt forskningsresultaten är en av fem svenskar ekologiska medborgare, som har ett rättvisepatos och inte ser territoriella gränser när det gäller miljö. Det är en hög siffra, menar Simon Matti.
– Politikerna underskattar helt enkelt de känslorna hos väljarkåren. Går man till Sveriges kommun- och landstingspolitiker så underskattar man grovt sina medborgare och tror inte att övriga är miljömedvetna, eller att man själv har ett högre miljömedvetande, när det i själva verket är tvärt om.
För att få förändring, måste väljarna helt enkelt ställa krav på politikerna att åstadkomma förändring i miljöpolitiken. Simon Matti har bevis för att politikerna fegar när det gäller att agera för miljön.
– Jag har studerat miljöpolicy 1994–2006 och har upptäckt att politiken konsekvent varit extremt försiktig när det gäller miljöfrågorna.
Enligt Simon Matti finns det numera gehör för att omvärdera miljöfrågorna till att få en betydligt mer grundläggande roll i politiken.
– Politiken vill prata om win-win-situationer och teknolösningar och betraktar gärna miljö som en fråga, vilken som helst, men det vi ser i våra attitydundersökningar att majoriteten är öppna för ett helt annat synsätt.
Matti kallar det en missmatchning mellan folket och politiken och menar att miljön måste ses som en systembärande fråga, precis som demokratin själv, och inte ett policyområde.
– Det som måste förhindras i politiken är att man gör trade-offs i olika frågor och det får ju inte hända med miljön. Om man kompromissar där, så har vi ju ingen värld. Då funkar ingenting.
