Svenskbyborna är Länsteatern på Gotlands stora vårsatsning om den svensktalande byn i Ukraina.
Sedan 1200-talet och in i modern tid har det funnits en svensktalande befolkning i nordvästra Estland. En del av deras historia är de cirka 1 000 Dagöbor vilka år 1781 tvingades lämna ön Dagö och vandra till södra Ukraina, efter rättstvister med en godsägare. Vid floden Dnjepr, nära dess mynning i Svarta havet, grundade de cirka 500 Dagöbor som överlevt vandringen en by som kom att få namnet Gammalsvenskby. Endast cirka 130 av de Dagöbor som nådde vandringens mål överlevde de första åren på stäppen.
Gammalsvenskby finns ännu kvar och en del av byborna talar än i dag svenska. Byns historia, i synnerhet utvecklingen under 1900-talet, är mycket dramatisk. Det finns fog att säga att byn flera gånger överlevt mot alla odds. År 1929 flyttade flertalet bybor, 881 personer, till Sverige. Omkring 250 av dessa valde dock att inom kort återvända till Ukraina. År 1954 bildades i Sverige föreningen Svenskbyborna. Föreningen håller kontakt med Gammalsvenskby och reser årligen dit.
Länsteatern på Gotland skildrar nu i en nyskriven musikal, Svenskbyborna, Gammalsvenskbys historia. Med hjälp av ett femtontal skådespelare och körmedlemmar skildras ödet både för bybor som valde att stanna i Sverige efter 1929 och för dem som valde att återvända.
Arbetet med Svenskbyborna har pågått i mer än fyra år. Regissören Eva Gröndahl har som en del av förberedelserna besökt Gammalsvenskby. Ingen kunde i förväg veta att tidpunkten för föreställningarna skulle sammanfalla med dagens händelseutveckling i Ukraina. Gammalsvenskby är belägen 20 mil från Krim.
I Svenskbyborna står utvecklingen under 1900-talet i fokus, även om tillbakablickar till Dagö förekommer. I musikalen skildras verkliga händelser. Personer som verkligen funnits passerar revy, blandat med karaktärer och händelser som är helt uppdiktade men vars livsöden får symbolisera sådant som många bybor fått uppleva.
Musikalen tar sin början i nutid med att polisen på Gotland sent en kväll omhändertar en äldre dam, Alvina, som förefaller förvirrad och där man inte kan komma fram till var hon kommer ifrån eller vilket språk hon talar. Ärendet lämnas över till vakthavande befäl, som omedelbart känner igen den gammalsvenska dialekt som talas i Gammalsvenskby. Befälet är släkt med bybor från Gammalsvenskby som anlände till Sverige 1929. Detta möte får inledningsvis stå som symbol för de starka band som finns mellan Gammalsvenskby och Gotland, där många av de bybor som blev kvar i Sverige efter 1929 kom att bosätta sig.
Från detta inledande möte på Gotland förflyttas vi tillbaka till Alvinas uppväxt i Gammalsvenskby och till hennes vänskap med jämnåriga Nelly. Alvina och Nelly får uppleva hur byn hamnar i frontlinjen mellan ”röda och vita” och plundras under det ryska inbördeskriget, ett kaotiskt krig som innehöll omfattande myterier bland soldater och en militär intervention av västmakter. Inbördeskriget skildras i en av musikalens allra starkaste scener där soldater som gjort myteri förbereder sig för att avrätta sitt befäl. Detta skapar ett tonläge som på ett tidigt stadium i musikalen gör åskådaren medveten om allvaret i den historia som skildras.
Alvina och Nelly genomlider det tidiga 1920-talets torka och hungersnöd, vilken delvis mildras genom hjälpsändningar från Sverige. Deras vänskap sätts på prov när byborna delas i falanger som stödjer bolsjevikerna och falanger som motsätter sig de nya makthavarnas jordreformer. Rika bybor ställs mot mindre bemedlade, gammal ställs mot ung. Vedertagna ideologier ställs mot nya. Situationen i Sovjetunionen leder ändå till att byborna i Gammalsvenskby enas om att tacka ja till de erbjudanden som olika organisationer i Sverige gett om att hjälpa byns befolkning att flytta till Sverige. Beslutet fattas efter hårda debatter.
Ett högtidligt mottagande väntar byborna från Gammalsvenskby vid ankomsten till Trelleborg 1 augusti 1929. Mottagandet skildras på ett musikaliskt och scenografiskt färgstarkt sätt som kompletteras med verkliga filmklipp från 1929. Efter detta inledningsvis varma mottagande skildras det oväntade som sedan händer. Byborna, som var vana vid en tät bygemenskap, tillåts inte att bosätta sig i samma by utan placeras i olika delar av landet. De tillåts inte arbeta med något annat än jordbruksarbete. De som drivit egna gårdar i Ukraina får i Sverige inget annat val än att bli statare.
Det tidiga 1930-talets Sverige präglas av fattigdom, strejker och hårda motsättningar mellan de politiska blocken. Svenskbyborna, som lämnat Sovjetunionen, ses från vänsterkanten som svikare och med misstänksamhet från högerflygeln. Detta uttrycks ingående av en uppsjö av rollfigurer: fattiga lantarbetare i Sverige ställs mot tidigare välbärgade bybor, storgodsägare i Sverige hamnar i konflikt med sina nya statare. Det tar inte lång tid förrän en del av byborna väljer att återvända till Gammalsvenskby. För några av dem hägrar kanske också fortfarande en tilltro och vilja att verka för kommunismen i Sovjetunionen.
Nelly väljer att vara kvar i Sverige eftersom hennes mor är sjuk, medan Alvina återvänder till Gammalsvenskby med sin make Viktor. Vad som händer under 1930-talet får vi följa genom Nelly och Alvinas brevväxling. Både undviker i brevväxlingen en del av det de nu upplever: i depressionsårens Sverige väntar fordringsägarna på Nellys far; i Gammalsvenskby går ingen säker för Stalins terror. Vännerna ljuger inte för varandra, men att skönmåla blir ett sätt att försöka orka överleva.
Under andra världskriget hamnar Gammalsvenskby ännu en gång i frontlinjen. Wehrmacht intar byn och ses av vissa bybor som en befriare, medan andra får plikta med sitt liv för att de ansetts stödja Sovjetunionen. Några bybor, däribland Viktor, tar tjänst som bypolis åt Wehrmacht. Viktor har lämnat Alvina av politiska skäl och utsätter Alvina för hårda påtryckningar i jakten på hennes judiska väninna.
Inte förrän efter kalla krigets slut kan Alvina och Nelly återförenas. På ålderns höst jämför de för- och nackdelar med livet i Gammalsvenskby och i Sverige. Ingenting framstår längre som självklart när knapphet, sparsamhet och självhushåll ställs mot snabbköpens överflöd och marknadsekonomins fokus på konsumtion och där kolchosernas relativa trygghet ställs mot en öppen arbetsmarknad.
Trots att många av de episoder som skildras i Svenskbyborna är mycket dystra är föreställningen som helhet allt annat än dyster. Humoristiska totalt oväntade inslag som lockar till skratt dyker ständigt upp, även i skildringen av de mest pressade lägen. Flertalet scener i Svenskbyborna utgörs av både sång, dans och tydliga dialoger. En stor del av musiken, som framförs av fem musiker och en ensemble, är nyskriven. Scenografin är mycket väl genomtänkt, kreativ och bjuder på ständiga överraskningar. De olika karaktärernas klädsel är tidstypisk för samtliga roller som framförs. Det faktum att hela föreställningen framförs på ett lutande trägolv gör hela föreställningen än mer häpnadsväckande.
Regissören och textförfattaren har genomgående undvikit att i manuskriptet ta parti för någon av det flertal politiska och militära falanger som försökte få byborna på sin sida. Karaktärer som symboliserar olika parter tillåts att i tur och ordning stå oemotsagda på scenen och framföra sina främsta argument. På detta sätt blir Svenskbyborna inte endast en musikal utan också en neutral men mycket levande historielektion, även om den som sådan förutsätter relativt goda förkunskaper. I ett avseende finns dock ett avsteg från den neutrala hållningen. Detta är när Alvina på ålderns höst nekas uppehållstillstånd i Sverige. Hur svenska myndigheter resonerade när de i mitten av 1990-talet beslutade att bybor från Gammalsvenskby inte ska särbehandlas vad gäller visum och uppehållstillstånd lämnas publiken att reflektera över själv.
Musikalen är knappast avsedd att vara en allt igenom autentisk skildring av byns historia och de episoder som återges är givetvis också endast ett urval. Det kan ändå vara på sin plats att kritiskt fråga sig om inte Sveriges bemötande av byborna från Gammalsvenskby skildras i allt för dyster dager. Vissa beslut från 1929 och framåt kan i dag anses ha varit olämpliga. Byborna borde ha fått möjlighet att bo tillsammans i samma del av landet och borde ha kunnat få ägna sig åt annat arbete än jordbruk. Olika politiska parter kunde ha undvikit att använda dessa redan utsatta människor i sin politiska retorik. Vad som dock inte framkommer särskilt tydligt i musikalen är att det fanns svenskar som på olika sätt gjorde vad de kunde för att stödja byborna. Många av dem som stannade i Sverige fann sig med tiden väl tillrätta i det svenska samhället och det gäller även deras efterkommande. Kanske är Svenskbyborna ett uttryck för en i Sverige i vissa avseenden allt för långt gången benägenhet till självrannsakan och självkritik?
Musikalen Svenskbyborna är ett oförglömligt musikaliskt, scenografiskt och skådespelarmässigt mästerverk. Den ger också skäl till reflektioner om hur det kan vara att anlända som invandrare till Sverige i dag. Samtidigt ger musikalen anledning till eftertanke inför framtiden om Sveriges relationer till Gammalsvenskby och Ukraina.
