Många traditionella grafiska tekniker involverar syror och annat giftigt. Men på Grafikens hus i Mariefred har verkstaden miljösanerats. Och konstnären Iréne Nordh i Borghamn satsar på collografi, där kopparplåtarna är ersatta med kartong och lacknaftan med matolja och såpa. Landets Fria Tidnings serie om konst och miljö sätter den här gången fokus på grafik.
När Iréne Nordh arbetade med koppargrafik på 1990-talet märkte hon att hon inte mådde bra av all lacknafta som användes för att rengöra plåtarna. Vid etsning läggs dessutom kopparplåtarna i syrabad för att förbereda dem för tryck. I samma veva upptäckte hon collografi, eller limtryck som det också kallas, där grafikern skapar motiv genom att skära i en särskild sorts kartong med kniv. Det går också att bygga lager med till exempel limpasta och olika föremål som löv och knäckebröd. Sedan används shellack för att isolera kartongen inför tryck. Samma färger, tryckpressar och papper kan användas som för till exempelvis koppargrafik.
– Jag mår bra av det och det är mycket bättre för miljön än att spola ut en massa kemikalier och syror i avloppet. I min verkstad använder jag inga kemikalier. Jag tvättar ”plåtarna” med matolja och såpa, säger Iréne Nordh.
Dock använder hon vanliga oljefärger för att trycka med, och medger att de kan innehålla en del giftiga ämnen.
– Jag vill ha riktigt bra färg. Det kommer nya vattenbaserade färger hela tiden, men som konstnär måste man nästan vara kemist för att hänga med och jag är inte alldeles säker på deras hållbarhet.
Bland grafiker finns en hyfsad medvetenhet om olika ämnens påverkan på hälsan och arbetsmiljön, men mer sällan diskuteras deras miljöpåverkan, enligt Iréne Nordh.
– För många konstnärer tror jag att det viktiga är att få fram det uttryck som de vill få fram. När de tänker på processen tänker de inte på miljön. Men jag tror att miljötänket är på gång och det gläder mig. Visst finns det större miljöbovar men alla kan vi göra något.
Lars Göran Malmquist är ansvarig för grafikverkstaden på Grafikens hus i Mariefred, som han har miljösanerat så långt han har befogenhet. Det är en kollektiv verkstad där en del grafiker fortfarande arbetar mer traditionellt. Men i barnverksamheten undviks gifter sedan länge.
Generellt säger han att det länge pågått ett arbete för att göra grafiken mer miljövänlig, där det nu finns alternativ till kemikalierna inom de flesta teknikerna. Pionjärer som amerikanen Keith Howard har hållit en rad kurser om giftfri grafik i Sverige. Samtidigt betonar Lars Göran Malmquist att grafiken inte är någon stor miljöbov.
– Jag tycker inte att grafik har den stora miljöpåverkan som man kanske tror. Traditionella färger är ändå rätt harmlösa i förhållande till mycket annat som vi spiller ut i naturen. Men frågan är stor i hela världen.
Han säger att de flesta grafiker i dag håller på att gå över mer och mer från oljebaserade till vattenbaserade tryckfärger. Han tror att det är det viktigaste för att göra grafiken mer miljövänlig, men säger att vattenbaserade färger har flera nackdelar. Därför sätter han främst sin tilltro till yngre konstnärer när det gäller giftfri grafik.
– De som är unga i dag har en annan miljömedvetenhet och ifrågasätter produkterna som finns. Visst finns det ett intresse för att jobba mer miljövänligt bland i stort sett alla, men låt säga att någon har jobbat med en färg i 30 år, då är det svårt för den att använda något annat. Jag har också svårt att använda något annat än oljebaserade färger när jag trycker själv.
