Människors strävan och mål handlar inte om att uppnå ohållbar tillväxt som många av våra politiker tycks tro. Därför är det viktigt att arbetslinjen kritiseras och att partierna i Sveriges riksdag ifrågasätter den på allvar, skriver veckans debattör.
Vänster- och högerpolitiker är oeniga om flera frågor men arbetslinjen är man rörande överens om. Detta synsätt är problematiskt på flera sätt och hindrar att samhället trappar ner på det ohållbart höga tempot. Vi borde istället sträva mot en utveckling av villkorslös basinkomst.
Att knyta arbetslinjen till att vi genom arbetet socialiseras in i samhället och känner oss värdefulla, inte minst för att trygga välfärden genom våra skattepengar, är ett resonemang som är lätt hålla med om, som samhället ser ut i dag verkar mer arbete vara det mest konkreta att sträva efter om vi ska behålla samhället som det är. Men kan politiker skapa fler jobb när effektiviseringar är det som tydligast styr arbetsmarknaden i dag? Är det fler arbeten vi vill att de ska skapa?
Jag ber läsarna stanna upp och tänka till ett ögonblick. Som samhället är organiserat i dag är det inte ett hållbart arbetsliv. Många av oss kanske bär på denna vetskap alltför väl. För mycket arbete och på tok för lång arbetstid för dem som jobbar, fler sjukskrivningar och ökad arbetslöshet till följd av stress eller effekter av en global, rörlig arbetsmarknad. Det är denna förändring i det moderna arbetslivet som politiker inte vet hur de ska förhålla sig till och därför bygger de ängsligt upp en retorik kring gammalt arbetarideal istället för att främja en utveckling mot verkligt deltagande och engagemang i samhället.
Det är den underliggande människosynen i detta system som måste förändras. Det är dags att vi börjar värdera människor för vad de är; inte reducera dem till maskiner vars enda mål är att anpassas till yrkeslivet. Osäker ekonomi och ökad fattigdom skapar otrygga människor, tecken på det i dag ser vi i till exempel ökad högerextremism och lägre valdeltagande. Kanske kunde vi, om en villkorslös basinkomst skulle införas, börja se människor för vad de egentligen är: det vill säga medborgare och engagerade individer i samhället istället för konsumenter och kunder i en tjänstesektor som är för stor för sitt eget bästa.
Vår konsumtionskultur är inte hållbar för våra kommande generationer. Är det detta samhälle med utbrändhet och otrygga villkor på arbetsmarknaden som vi ska sträva efter för att hålla uppe tillväxten för varje år? Vad kommer generationerna efter oss att minnas oss för? Förmodligen inget annat än att vi var fast i ett skenande konsumtionsmönster och att vi inte vågade tänka ut en ny väg för hur vi skulle fördela resurserna i samhället.
Arbetstillfällena kommer inte att bli fler de kommande åren, utan färre. Det är detta vi nu måste förstå och ställa om riktningen för. Arbetslinjen har fyllt sin funktion tidigare genom åren men den behöver för den skull inte vara gällande i dagens samhälle. Just nu växer den frivilliga sektorn och det engagemang som följer i dess kölvatten. Detta behöver uppmuntras rejält. Likaså initiativ till utbildning, småföretagande, kulturell och humanitär verksamhet.
En basinkomst tillhör vår moderna tid och införs nu på prov på flera ställen runt om i världen. Säkerligen kommer man i dessa områden att uppnå en annan form av tillväxt, en tillväxt som inte bara kan mätas strikt ekonomiskt. Det är upp till oss att se till att nuvarande system kan förändras och att basinkomst kan införas i någon form. Världen har inte råd med mer fattigdom och mer vettlös strävan efter konsumtion.
