Genom åren har konstnären Vildhjärta (Maria Westerberg) skrivit omkring 4 000 texter till sina pinnskulpturer. Nu har bandet Hemjord tonsatt 15 av dem på skivan Vem luktar räv – trudelutter till Vildhjärtas texter.
I Brunskog i Värmland bor Maria Westerberg med sin man Johannes Söderqvist. Här tar hon varje dag med sig kaffekorgen ut i skogen och letar efter pinnar med personlighet. Någon kanske ser ut som en katt, en annan som en fågel. Hon tar med dem tillbaka till ateljén och förstärker dragen genom att tälja till pinnarna och måla dem. Sedan skriver hon en text om varje skulptur.
Dessa texter har nu tonsatts av duon Hemjord, som består av Johannes Söderqvist och Frida Granström. De möttes för två år sedan när Frida besökte Vildhjärtas ateljé och när hon kom tillbaka nästa gång hade hon tonsatt en av konstnärens texter – vilket också Johannes hade gett sig på. Idén växte fram om att göra en skiva ihop. Fler musiker involverades – Mats Dimming på kontrabas, Erik Midebo på cajun, Maria Larsson på fiol och Tobias Strömberg på banjo. I juni var det releasefest på Ransäterstämman, en av årets viktigaste folkmusikfestivaler.
– Releasefester har alltid varit ågren för mig tidigare men den här var skitkul. Vi gjorde succé, säger Johannes Söderqvist.
Snart så blir jag skog, Stressvisan och Vittna vackra vind är några av titlarna och texterna handlar om allt från att sluta tvätta bort all smuts till en varg som på huldrans inrådan biter ihjäl en olydig jägares hundar. ”Det är svårt att vara människa, det är svårt att bli jord” lyder en textrad, ”I dag ska vi dansa på rädslans grav” en annan.
– Jag kan inte tala om hur Mia tänkt när hon har skrivit, men de talar mycket till mig som varit miljöaktivist i drygt 20 år. Det är svårt att skriva kampsånger tyvärr. Mia är mycket bättre än mig på att vara skarp när det behövs, utan att skriva en på näsan, säger Johannes Söderqvist.
Arrangemangen spänner från akustiska ballader till mer rockig folkmusik. En del av musiken är relativt glad och poppig, medan annat är betydligt mörkare. Tanken har varit att fånga en bredd av olika känslor, tankar och stämningar. Låtarna är i grunden svenska visor men med inslag av både bluegrass, pop, irländsk folkmusik och americana. Resultatet är lättillgängligt, bitvis stämningsfullt och bitvis rejält svängigt.
– Jag är väldigt, väldigt nöjd med hur det blev. Jag hoppas så klart att folk ska tycka om det och om jag har någon förhoppning på hur det tas emot är det att sådant här går in bakvägen hos folk och påverkar dem. De som redan är engagerade hoppas jag ska få någon låt att ackompanjera sin kamp med.
Johannes Söderqvist berättar att det här är den första skivan han varit med och gjort som faktiskt säljer och att köparna skriver en hel del kommentarer när de sätter in pengarna på bandets bankkonto.
– ”Tack för så fin musik”, ”Jag gråter” och ”Jag skrattar” skriver de på sina inbetalningskort, det är väldigt kul.
