Klättervägg, folkhem och villkorshjul är några av inslagen i en utställning om utanförskap i Östersund. Vilka som har varit utanför genom historien, varför och hur det känns är frågor att reflektera över i museet Jamtlis nya utställning.
Första rummet i utställningen Utanför handlar om själva begreppen ”utanför” och ”innanför”. Till exempel handlar det om de som själva väljer att ställa sig utanför normen och om de icke-uttalade och osynliga strukturer som kan finnas kring utanförskap.
– På pappret är alla välkomna, men i praktiken är det svårare för Muhammed att få hyra en lägenhet än för Maria, säger Magnus Stafverfeldt, som är sektionsledare för Jamtlis utställningssektion.
I nästa rum ges konkreta exempel på människor som av olika skäl varit utanför den gängse historieskrivningen – från fattiga, tiggare och lösdrivare till människor med olika psykiska och fysiska funktionshinder. Även minoriteter som romer och samer är representerade som exempel på hur människor som setts som utanför har behandlats av majoriteten.
Fattigvården under 1700- och 1800-talen tas upp i en föreläsning under utställningen.
– Då delades människor in i rätta och orätta fattiga. Föräldralösa barn, änkor och personer med handikapp kunde man tänka sig att hjälpa. Men till synes friska människor utan arbete, alkoholister eller unga människor som levde i synd fick inte hjälp, berättar Magnus Stafverfeldt.
I mitten av det andra rummet finns en symbol för folkhemmet i form av en liten villa fylld med citat från människor som levde förr om bland andra romer och samer.
Tanken har varit att lyfta fram de berättelser och föremål som inte visats på museet tidigare.
– En reflektion var att om vi ska lyfta fram de här grupperna måste vi också bena upp vilka mekanismer som ligger bakom när någon blir placerad utanför, eller ställer sig utanför.
Det är syftet bakom det första rummet, att ge människor ett sammanhang för att förstå och reflektera kring utanförskapet, vad det egentligen betyder, hur det skapas och om de själva är utanför ibland.
– Utan de verktygen är det risk att det andra rummet bara blir en freak show med hemska exempel, säger Magnus Stafverfeldt.
I utställningens första rum finns ett villkorshjul, ungefär som ett chokladhjul på tivoli. Du som besökare får snurra fram olika villkor för att passa in och fundera över hur långt du skulle vara beredd att gå för att slippa hamna utanför. Sola solarium, träna på gym, använda smink, skulle du göra det för att passa in? Eller ställa upp på sex fast du egentligen inte vill?
Där finns också en klättervägg som åskådliggör hur mycket lättare det är för vissa att ta sig ur ett utanförskap. För andra är det i princip omöjligt – de får bara använda vissa steg, och det är för långt emellan stegen för att det ska gå att ta sig fram.
Under arbetet med utställningen har de inblandade ansträngt sig för att inte stigmatisera eller sprida stereotypa bilder av människor som är utanför. Strävan har varit att presentera historierna i sitt sammanhang.
– Det har vi haft med oss hela tiden. Vi vill inte befästa fördomar, men vi måste ändå lyfta fram historien, det blir konstigt om vi inte vågar säga något om detta.
I sista rummet är tanken att besökarna ska få en känsla av att utanförskap är något som går att förändra. En person som känner sig utanför i ett sammanhang kan till exempel finna en annan gemenskap.
– Jag hoppas att man kan få hopp om att utanförskap inte är statiskt utan går att påverka. Normer förändras och det finns grupper som har varit betydligt mer utanför tidigare än de är i dag, säger Magnus Stafverfeldt.
Utanför visas på länsmuseet Jamtli i Östersund 15 december–9 mars.
