Verk med rödlistade svampar, porträtt av människor och natur samt ätbara växter. Det är några av resultaten av workshopen Survival kit Umeå som nyligen hölls i Tärnamo. Nio konstnärer från Lettland och Västerbotten gjorde konst utifrån sociala, ekologiska, ekonomiska, kulturella och politiska frågor kring Umeälven.
Den 19-26 september bodde konstnärerna på Mobackagården i Tärnamo vid Umeälvens källa. De träffade bland annat den samiska filmproducenten och dokumentärfilmaren Oskar Östergren som berättade om Gejmåns kraftverk.
– Platsen var tidigare en samisk knutpunkt men i dag har Vattenfall bommat igen runt verket, säger en av workshopens koordinatorer Fanny Carinasdotter.
Deltagarna besökte också Rönnbäcksnäset tillsammans med Marie Persson, som startat en Facebookgrupp som ett led i protesterna mot nickelgruvan som planeras där. Hon pratade om hur den kan påverka miljön och de som har rennäring i området.
Dessutom bjöds konstnärerna in att mingla hemma hos smeden och hantverkaren Maria Grubbström i Tärnaby. Där träffade de bland annat människor som var för nickelgruvan.
– De pratade om problemen med en allt högre medelålder, utflyttning och om samhället kan överleva utan de här verksamheterna. Det var väldigt intressant att höra flera sidor av en het diskussion i området. Skilda åsikter klyver samhället mitt itu. Hur väljer man mellan överlevnad och överlevnad? säger Fanny Carinasdotter.
Utöver alla besök och möten jobbade konstnärerna med sina egna projekt.
– Alla har verkligen jobbat från platsen, den blev väldigt tydlig. Det hände oss något allihop när vi kom från staden till den här otroligt vackra och lugna platsen. Det enda vi önskade var möjligheten att vara där längre. Vi skrapade bara på ytan och jag tror att alla var intresserade av att åka dit igen, säger Fanny Carinasdotter.
Att temat blev just Umeälven var högst medvetet från arrangörernas sida, berättar projektledare Alexander Svartvatten. Han menar att många av de frågor som är aktuella i Norrlands inland inte riktigt syns i kuststaden Umeå.
– Överlevnaden i glesbygden, den praktiska sociala nedmonteringen och urbaniseringen, där folk flyttar och skatteunderlaget minskar – det finns en massa frågor som de Umebor som inte sätter foten utanför Umeå inte får så mycket insikt i.
För att komma åt dessa och andra aktuella frågor som gruvprospektering och kalhyggen skulle workshopens deltagare söka sig till Umeälvens källa, i Tärnamotrakten.
– Älven skulle knyta ihop det hela. Vi skulle åka hela sträckan till Umeå där älven rinner ut i havet, som en naturlig knytpunkt mot Lettland. Vi har ju samma hav.
Den avgörande faktorn för arrangörernas val blev diskussionen kring den planerade nickelgruvan vid Rönnbäcksnäset.
– Den fick ett stort genomslag efter en massa protester. Även i Umeå började folk att förstå att ”herregud, det här rör oss också, om något händer kan hela älven förgiftas”. Det är en grundfråga för hela Sverige, att det som händer ”där borta” kan påverka oss också. Vi sitter i samma båt, hela planeten, säger Alexander Svartvatten.
Sedan har konstnärerna själva fått bestämma vad de vill göra för verk.
– En del arbetar inte så konkret eller sätter fingret på exakt samma frågor, men bara att röra sig i de här trakterna och träffa människorna får ge den klang det ger. En del av tankarna vi hade lyser jättemycket igenom i flera av verken. Det är jättehäftigt att se vad de har åstadkommit.
Workshopen är en del av ett längre samarbete som pågår mellan Survival kit i Lettland och konstrummet Verkligheten i Umeå. Den 20 september till 19 oktober nästa år arrangeras festivalen Survival kit Umeå som en del av kulturhuvudstadsåret i Umeå och Riga. Ansökningstiden för att delta har just gått ut och Verkligheten har fått in omkring 400 förslag från konstnärer i hela världen. Festivalen ska också innehålla kringaktiviteter som belyser de frågor som tas upp i verken, till exempel filmvisningar och seminarier.
Alexander Svartvatten konstaterar att begreppet Survival kit (överlevnadspaket) kan innehålla ganska mycket.
– Vi får se vad konstnärerna gör för tolkning. Det kan handla om politisk överlevnad, jämställdhet, sociala frågor, miljö, ekologi, hållbarhet, ekonomi, biologisk mångfald…
Men oavsett vilka frågeställningar som belyses på festivalen hoppas Alexander Svartvatten att verken ska ge publiken nya perspektiv.
– Konst när den är som bäst ska röra om och få upp frågor på dagordningen som annars knappt berörs i Sverige. Vi hoppas att det blir en positiv erfarenhet och väcker något hos dem som tar del av festivalen, oavsett om de tycker att det är fint eller spännande. Att de ser att konst kan vara väldigt mycket.
