Om småbarnsföräldrar inte uppmuntrades att jobba heltid eller mer genom den så kallade maxtaxan, skulle vi få ett samhälle med mindre stress, lägre arbetslöshet, mindre kriminalitet och bättre mental hälsa, skriver veckans debattör.
Tiotimmarsdag i förskolan är numera inget ovanligt för en liten 1-åring. Vi har nämligen maxtaxa, det vill säga att föräldrarna betalar inte för mer än en 25-timmarsvecka även om barnet är på förskolan dubbelt så länge. Detta för samhället dyra system uppmuntrar föräldrar att arbeta heltid. Under senare år har dessutom övertidsarbetet fördubblats.
Samtidigt har vi hög arbetslöshet, särskilt bland ungdomar, och många börjar sitt vuxenliv med att känna sig obehövda, vända på dygnet och må dåligt, vilket ger förödande konsekvenser både för individ och samhälle (depression, kriminalitet med mera).
Varför inte vända på det hela?
Låt de första timmarna per dag i förskolan vara gratis istället för de sista.
Detta skulle göra den omtalade valfriheten mer verklig. Många skulle vinna på det; stressade barn och föräldrar, mor- och farföräldrar som vill passa sina barnbarn, överarbetade förskollärare, arbetslösa samt skattebetalarna. Jag är övertygad om att många skulle välja betydligt färre timmar om dagen för sitt barn i förskolan.
Mer tid hemma kan ge färre resor (sparar tid, pengar och miljö), tid att laga mat på råvaror, tid för egen odling, tid för samhällsengagemang och tid att umgås utan stress. Och glöm inte; fler barn i hemmen ger möjlighet till lek och social samvaro även utanför institutionen.
Stressen bland småbarnsföräldrar orsakar säkert många skilsmässor som förutom känslomässig och ekonomisk förlust ofta gör att barnet efter långa dagar i skola/fritids/förskola bor på två ställen. Många skilda föräldrar, samt mor- och farföräldrar, säger sig lida av att de träffar barnen för sällan. Ge dem chansen att själva pussla ihop sitt schema.
Vi hade två ridhästar med föl på gården där jag växte upp. Ponnyn red jag nästan enbart i hagen för hon vägrade lämna sitt föl. Någon gång tvingade jag ut henne i skogen vilket slutade med en tvärvändning och sedan full karriär hemåt. Halvblodet däremot verkade mest lättad av att komma hemifrån. Liknande skillnader i beteenden såg jag hos andra djurmammor.
När jag själv fick barn på 1980- och 1990-talet mindes jag skamset irritationen över min ponny. För jag blev likadan som hon, och lämnade iväg mina barn så lite som möjligt. Nu har jag fått ett barnbarn och ser hur reglerna blivit mer stelbenta. Det är kanske inte bara män som är djur utan även kvinnor. Hormoner styr både sexualitet och moderskänslor. Måste man följa en mall? Behövs det kanske en pridefestival för föräldrar som vill följa sina instinkter?
När jag var barn arbetade ofta männen heltid och kvinnorna var hemma, 50 procent arbete per par alltså. På 1980-talet var siffran ungefär 75 procent arbete per par. Nu arbetar de flesta 100 procent. Och självfallet minskar detta möjligheten till arbete för resten av befolkningen.
Alliansen säljer ut skolor och vårdinrättningar i valfrihetens namn men har inte avskaffat maxtaxan som kom under S-regeringen. Istället blir barngrupperna bara större, 6,1 barn per anställd är nu medel (inte ens max!) och stordrift av barn gynnar knappast den pedagogiska verksamheten. Är det inte dags att erkänna de kunskaper och färdigheter ett barn kan få genom att hjälpa pappa baka eller att så morötter med mormor?
Ett par som tillsammans tjänar 42 000 kronor i månaden betalar, för två barn i förskolan 50 timmar per vecka, max 2 100 kronor per månad (2010). Skattebetalarnas kostnad är 27 000 minus 2 100 = 24 900 kronor, plus kostnaden för de extra långa dagarna. Inom denna summa borde rymmas både 15 timmar i veckan gratis förskola per barn plus ett mindre vårdnadsbidrag, eventuellt knutet till varje förälder, för dem som önskar alternativ. Förslag om vårdnadsbidrag brukar förkastas med ”det kan man inte leva på!”. Ungdomar som går från studier direkt ut i arbetslöshet får drygt 3000 kronor i månaden.
Många småbarn är numera en i mängden på bortaplan större delen av sin vakna tid. Förra året fick 49 593 barn adhd-läkemedel (amfetaminliknande), sömnmedel, antidepressiva medel, lugnande medel eller neuroleptika. Medicineringen har ökat dramatiskt de senaste åren.
Men starka krafter vinner på maxtaxan, en konstig jämlikhetssträvan som medför att många arbetar för mycket och inte orkar bry sig om samhällsfrågor men kan konsumera desto mer, medan arbetslösa tvingas godta vad som helst för att få ett arbete.
Vi måste på alla tänkbara sätt se till att arbetet fördelas över hela den arbetsföra befolkningen, inte tvärtom. Alla som kommit in på arbetsmarknaden genom att vikariera för någon föräldraledig vet att mitt förslag skulle kunna ge resultat.
