De senaste åren har fyra av Sveriges mest kända musikfestivaler tvingats att lägga ner eller flytta. Peace and love, Siesta, Arvika och Hultsfred satte sina respektive orter på kartan och drevs av föreningar utan vinstintresse. Kommersialisering och konkurrens från storstäderna är två förklaringar till konkurserna, men de små, ideella krafterna har fortfarande en viktig roll att spela.
Jonas Bjälesjö är utbildningsansvarig för Linnéuniversitets program music and event management i Hultsfred och har under våren lagt fram en doktorsavhandling i etnologi om Hultsfredsfestivalen vid Lunds universitet. För att festivalerna ska överleva måste arrangörerna sköta sin ekonomi bättre, menar han.
– Festivaler är svåra arrangemang att göra lönsamma, speciellt på den nivån. Det är många kostnader att ligga ute med samtidigt som biljettintäkterna är osäkra. De här organisationerna har levt över sina tillgångar. De har varit så ivriga att göra bra program och då rinner det lätt iväg.
Det ekonomiska läget är ett helt annat för festivalerna i dag än när de startade för 10–20 år sedan.
– Du kan få många bra artister för lite pengar, men om du ska ha stora artister rusar gagerna och produktionen iväg. I och med att de stora artisterna förlorat mycket på skivförsäljningen har gagenivån höjts mycket, säger Jonas Bjälesjö.
En annan förklaring kan vara att stadsfestivalerna har lättare för att konkurrera om äldre, bekvämare och mer köpstarka besökare.
– På små orter som Hultsfred och Borlänge finns det inte samma övernattningsmöjligheter för publiken. De kräver också mer utbud av andra verksamheter som klubbar och restauranger.
Det stora undantaget är Sweden rock festival utanför Sölvesborg som drivs på en mindre ort men står starkt ekonomiskt. Där kan framgången kanske förklaras med att festivalen nischar sig starkt mot en äldre och väldigt hängiven hårdrockspublik.
En tredje förklaring till ”festivaldöden” kan vara att festivalbranschen sedan 1990-talet blivit allt mer kommersiell.
– De stora bolagen bestämmer. Hultsfred var mer oberoende och försökte ha kvar det, och förlorade på det.
Stämningen blir lite annorlunda på en kommersiell festival, enligt Jonas Bjäresjö. När föreningen Rockparty ordnade Hultsfredsfestivalen var det många intresse- och kulturorganisationer som syntes på området, från Amnesty till Riksförbundet Unga slöjdare.
– Sådant tas bort. På FKP Scorpios festival är det mer försäljare och mat.
På en mindre ort får festivaler stor betydelse, både för näringsidkare och privatpersoner, och för hela ortens image och stolthet, menar Jonas Bjälesjö.
– Det skapar starkare samarbeten mellan föreningar, idrottsföreningarna i Hultsfred har fått extra intäkter, många har skaffat nya vänner.
Föreningarna bakom festivalerna har dessutom ofta ordnat andra konserter under resten av året, till exempel i Hultsfred.
– Arrangörerna berikar kulturlivet. Jag tror att det blir fattigare utan festivalerna.
Dock ser festivalscenen helt annorlunda ut i dag än när Hultsfred startade på 1980-talet. Då var man ganska ensam i sin storlek. I dag blir det inte färre festivaler i Sverige för att några kända namn försvinner, utan dessa ersätts av andra. På den tiden var det också en annan publik på festivalerna.
– Då var det ett statement att åka på festival, att man tillhörde en alternativ rörelse. Nu är det mer allmängods och fler åker på festival, säger Jonas Bjälesjö.
Samtidigt får han intrycket av att många festivalbesökare vill tillbaka till den forna tidens mentalitet.
– Folk var väldigt irriterade på FKP Scorpio när de flyttade festivalen från Hultsfred. I framtiden kan jag tänka mig att publiken mer bedömer vilka som står bakom festivalen och vill stödja mer subkulturella festivaler där arrangörerna inte är stora bolag.
Den utvecklingen speglas delvis i vad som hänt i just Hultsfred efter att FKP Scorpio valt att arrangera Hultsfred goes Stockholm utanför Sigtuna. I år blir det även en tvådagarsfestival i Hultsfred, som arrangeras ideellt med stark lokal förankring. Jonas Bjälesjö tror att många kommer att välja Hultsfred framför Sigtuna.
– Jag har märkt att det finns en hel del besökare som kommer att åka hit av lojalitet och för att stödja en gräsrotsrörelse.
Han tror generellt att de föreningsdrivna festivalerna även i fortsättningen har en viktig roll att spela. Främst när det gäller mindre arrangemang med en stark lokal förankring och/eller en tydlig nisch.
– De kommer att stå starka, och kanske bli fler. •
Urkult: ”Vill vara en andningsplats”
En alternativ festival som Urkult med en tydlig agenda står inför andra utmaningar än ett mer mainstreampräglat arrangemang. Den starka lokala förankringen medför samtidigt att festivalen aldrig kommer att försvinna helt, tror Terez Bergfeldt, vice ordförande för Urkult.
– Urkult är en relativt liten festival och vi vill behålla det så. Vi ser ingen fördel i sig med att växa och bli större, säger Terez Bergfeldt.
Planeringen av den nittonde årgången av Urkult är just nu i full gång. Festivalen i Näsåker utanför Sollefteå har flera aspekter i sin profil. Det är en folk- och världsmusikfestival som är tänkt att fungera som en mötesplats över kulturella gränser. Miljöfrågor och hållbarhet står i fokus liksom en välkomnande attityd och många aktiviteter för barn. Det är viktigt att engagera bygden både med hjälp av volontärer och genom att köpa varor och tjänster lokalt i första hand. Ett annat av föreningens syften är att bidra till det lokala kulturlivet under hela året.
– Vi vill försöka att vara en andningsplats för folk som vill något alternativt och miljövänligt med livet, att man ska kunna trivas och inspireras, säger Terez Bergfeldt.
Själva festivalen drivs numera av ett bolag men det är av praktiska skäl och bolaget ägs helt och hållet av föreningen. För föreningen är det inte höga gager så mycket som mer logistiska frågor som kan bli problem, till exempel kostnaden för polisens insats under festivalen.
– En stor utmaning för oss är login och resorna för artister och besökare. Urkult blir mer sårbart om resmöjligheterna plötsligt försämras, vilket exempelvis skedde när SJ i fjol drog ner på nattågen till Långsele.
Terez Bergfeldt tror att festivalen spelar stor roll lokalt. Den lyfts ofta fram i lokala medier och av kommunen som en av de största turistattraktionerna i området och bidrar till arbetstillfällen.
– Det skulle absolut drabba bygden om Urkult lades ner, men jag tror ganska snart att tomrummet skulle fyllas av något annat, eftersom många inser hur viktigt det är för lokalsamhället. Det är styrkan i det lokala, ideella engagemanget. •
Emmaboda: ”Inte ett dugg förvånad”
Det är naturligt att de stora festivalerna arrangeras av kommersiella krafter och inte av föreningar. Peace and love, Siesta, Arvika och Hultsfred har påskyndat utvecklingen genom att inte sköta sin ekonomi tillräckligt bra, menar Håkan Karlsson, arrangör för Emmabodafestivalen
– Det kunde inte gå på annat sätt. Om man inte har pengar kan man inte vara på de nivåerna. Gagerna har galopperat något fantastiskt och därför blir svagare spelare bortsopade.
För att kunna arrangera en festival som förening är det viktigt att vara mycket försiktig med ekonomin och se till att lägga undan pengar när det finns intäkter över för att gardera sig mot sämre år, menar Håkan Karlsson.
– Vi gör så och det är därför vi fortfarande kan vara på en lite större nivå. Det går alldeles utmärkt att driva en festival på ideell basis, men man måste ha pengar till räkningarna, annars ryker man.
Att gagerna för att boka större artister har ökat markant är en av förklaringarna till att kostnadsnivån blivit mer än föreningarna kan klara. Men Håkan Karlsson påpekar också att det svenska musiklivet har varit ganska unikt i att ha en stark tradition sedan 1970-talet av ideellt engagemang. Att kommersiella krafter börjat spela en allt större roll även här var bara en tidsfråga, menar han.
Men de mindre festivalerna tror han absolut har en framtid.
– Jag tror att det kommer att finnas kvar många ideellt drivna festivaler men normalt inte så stora. De som har en tydlig profil, målgrupp, fokus och en stabil ekonomi som vi kommer att finnas kvar.
Att Emmabodafestivalen drivs ideellt är viktigt för arrangörerna.
– Vi ser det som ett socialt och kulturellt projekt. Vårt motto är att alla ska få vara med. Det ligger lite i den föreningsdrivna kulturen att vara lite på tvärsen och inte ligga i strömlinjeformen. •
