Verksamheten på Sveriges 19 länsteatrar är i fara. Var fjärde teater kommer att säga upp personal och hälften räknar med minskad turnéverksamhet. Nu varnar ledningarna för teatrarna gemensamt för att utarmningen av regionalt producerad scenkonst omöjliggör uppfyllandet av de nationella kulturpolitiska målen.
Länsteatrarna anser att det ska vara en självklarhet att alla – även utanför storstäderna – får uppleva professionell scenkonst som kännetecknas av kraft, kreativitet och kvalitet med yttrandefriheten som grund. Tillsammans skapar 600 anställda på länsteatrarna mer än 6 000 föreställningar varje år för en publik på nästan 600 000 åskådare. Nära hälften av dessa föreställningar är för barn och unga.
Länsteatrarna utgör en kulturell infrastruktur och ett kulturellt nav, med djup förankring i det omgivande samhället. Vi samverkar med det fria kulturlivet, amatörer, ideella krafter, skola, näringsliv. Vi skapar ett myller av relationer som föder nya idéer och dialoger och möten. Våra institutioner för samhällets kulturella utveckling vidare och garanterar omätbara och oersättliga värden i regionerna.
Verksamheten på våra institutioner är konstnärliga centrum som inspirerar till nya insikter, glädjeämnen och erfarenheter. Vi skapar rum för meningsutbyte, dialog och en konst som ställer frågor om jämställdhet, kulturell mångfald och tolerans. Tillsammans med vår publik för vi samtal om angelägna frågor.
Länsteatrarna erbjuder spets och bredd – kvalitet på sina scener, vi turnerar i regionen och spelar på bygdegårdar, gympahallar och Folkets hus. Vi hörs också varje dag i radion, med Världshistorien, en nyskriven femminuterspjäs om en modig person som har tagit stora risker för mänskliga rättigheter, utan att använda våld. Pjäserna spelas in i samarbete med Radioteatern och skådespelare från samtliga länsteatrar medverkar. Röster från hela världen förmedlas av röster från hela Sverige.
Utöver den breda ordinarie repertoaren erbjuder flera länsteatrar sommarteater, Hemsöborna, Dalateatern, Nils Holgersson, Västanå teater, Tre kärlekar, Västerbottensteatern, och Teater Halland erbjuder en konst- och performancefestival på Tjöloholms slott nu i sommar. Teatrarna samverkar nationellt och internationellt och erbjuder gästspel.
Betydelsen för barn och unga av att få möta professionell teater, dans och musik på hemmaplan, barns och ungas rätt till våra verksamheter är viktig. Samtliga länsteatrar samarbetar med skolan och ger barn- och ungdomsföreställningar. Norrbottensteatern slår upp dörrarna för LUBU – Luleå barn- och ungdomsfestival – den 6–10 maj, en vecka fylld av scenkonst för barn och unga. På Ung scen/öst pågår ett intensivt forskningsarbete i samverkan med publiken och Linköpings universitet. En forskande teater – varför det? För att vår unga publik ska få mer kvalitativ scenkonst, en konst som är väl grundad i kunskap och som gör upp med klichéer och fördomar.
Över partigränser och under lång tid har vi byggt upp en kulturell infrastruktur i vårt land. På så sätt har vi skapat institutionerna och gett plats för konstnärerna som är källan till de kulturella och kreativa näringarnas framväxt. Länsteatrarna är en mycket viktig del av regional utveckling, tillväxt och attraktivitet. Tendensen är att de kulturella och kreativa näringarna har högre tillväxt än i den allmänna ekonomin. Den gamla bilden av kultur som tärande är sedan länge passerad.
Länsteatrarna konstaterar att den ekonomiska situationen bland våra medlemmar, landets nitton länsteatrar, är mycket ansträngd. Vi varnar för att utarmningen av regionalt producerad scenkonst omöjliggör uppfyllandet av de nationella kulturpolitiska målen. Anslag som inte är i paritet med löneutvecklingen har under flera år urgröpt ekonomin. Sedan 1999 har den statliga uppräkningen i genomsnitt legat på 1,9 procent. 2013 är uppräkningen 0,6 procent vilket självklart inte täcker kostnadsutvecklingen.
Svensk Scenkonst har gjort en undersökning som visar att man bland institutionsteatrarna räknar med att mer än var fjärde arbetsgivare kommer att säga upp personal och åtta av tio räknar med ett minskat antal visstidsanställda. Två tredjedelar räknar med färre produktioner och hälften med minskad turnéverksamhet. Länsteatrarna ser med oro på denna utveckling som innebär en utarmning av scenkonsten och därmed det demokratiska samtalet.
Regionerna har i flera delar av landet tagit ett ekonomiskt ansvar för kulturens utveckling, flera har tillfört betydande medel för att stärka institutionerna och kulturskaparna. Uppräkningarna från staten ligger dock långt under kostnadsutvecklingen.
Länsteatrarna anser att staten ska ta sin del av ansvaret för den kulturella infrastrukturen i hela landet och ha en långsiktig strategi för finansiering så att den regionala professionella scenkonsten stärks och utvecklas enligt de nationella kulturpolitiska målen. Att alla ges en möjlighet att uppleva professionell scenkonst oavsett vem man är eller var man bor.
