Ebba Lindqvists dikter är bland de mer eleganta bland svenska poeter. Hennes poesi präglas av ett väl avvägt språk, och har en internationell ådra som ger hennes verk ytterligare en dimension.
Lindqvist växte upp i Grebbestad, en badort i Västra Götaland och arbetade efter en magisterexamen från Uppsala universitet som lärare.
Lindqvist debuterade 1931 med diktsamlingen Jord och rymd, men hennes stora genombrott kom 1939 med Fiskläge, som handlar om livet i Bohusläns skärgård. För många av hennes fans är det just kärleken till havet som lockar i hennes dikter, men Lindqvists poesi om kärleken och livet är tidlöst.
Ebba Lindqvist gifte sig med en civilekonom, fick tre barn och levde ett liv förvånansvärt snarlikt dagens kvinnor, trots att hon föddes 1908. Under kriget flyttade de till New York, eftersom hennes man var av judisk härkomst, och de bodde också utomlands i Libanon och Nairobi under 1950-talet. Bland hennes senare verk finns Manhattan, som kom 1943, och Karavan 1958. 1997 utkom en bok med hennes samlade verk.
Många av Ebba Lindqvists texter har blivit musik. Tonsättaren Gösta Nystroems Sinfonia del mare är uppbyggd kring Lindqvists dikt Det enda. Men flera andra kompositörer har gjort musik av Lindqvists dikter, bland annat Martin Bagge, Torsten Sörensson och Åke Hermansson.
*
Hunden i Nairobi
Därför fick hunden leva,
fastän han bara hade tre ben…
Han låg framför dukan i Karen
och slickade sol, Kenyas sol.
Ingen sköt honom,
fastän en hund skall ha fyra ben.
Ingen beklagade honom,
när han linkade omkring
mellan allas smekningar.
Ingen fyrbent hund
var så älskad som han –
kärlek som flödade
över en hund med tre ben.
Därför att…
Därför att nybyggarna i Nairobi
var så trötta på vildmarkens lag,
på den eviga kampen i bushen:
döda eller förgås…
därför att
i deras sparsamma händer
bodde också en slösare,
som ville ge, ge
utan att väga eller räkna…
därför att
det inte är så lätt att avgöra,
om lyckan i livet
står i proportion till antalet ben. –
Livets värde undandrar sig oftast
alla civilekonomers beräkningar.
Det kommer in så oväntande poster,
och kanske för sent…
därför att
vi innerst inne alla känner –
och alla förnekar –
att vi bara är hundar,
som linkar omkring på tre ben…
därför fick hunden leva
för att bevisa,
att det aldrig är för sent
med kärlek i livet…
att det alltid är för sent
med kärlek i livet.
Ebba Lindqvist
