Köttkonsumtion har sällan varit på tapeten i Sverige så mycket som den gångna veckan då Aftonbladet rapporterade att Jordbruksverket ville införa en köttskatt. Vågorna gick höga i debatten, men faktum kvarstår att svensken äter 85 kilo kött per år och att köttkonsumtionen har växt med över en tredjedel sedan 1980. I veckans debattartikel kopplas matpolitiken till djurrättsorganisationernas framtid med förslag om hur man skulle kunna höja konsumtionen av vegetarisk mat.
Det är ingen nyhet att västvärlden lever i informationens och valfrihetens tidsålder för vilken fattiga människor och andra arter betalar priset. När det gäller köttkonsumtion matas vi dagligen av köttproducenternas retorik om välmående djur och mer sällan av kontrasterande avslöjanden som visar på fruktansvärd vanvård av djur eller forskning som visar på köttkonsumtionens negativa påverkan på vår hälsa. Den inbitne köttkonsumenten lyssnar dock lika lite på sanning som på retorik. Dennes alternativ är fläskfilé eller nötfärsbiff.
Det är enkelt för matvanor att rota sig när alternativen lyser med sin frånvaro, som till exempel vegetariska varmrätter på vanliga kaféer och restauranger. Det är värt att reflektera över vad detta beror på; det handlar kanske inte bara om bristande efterfrågan utan också om bristande kunskap i marknadsföring? Och på vilket sätt marknadsför djurrättsrörelserna sitt budskap?
En vanlig motfråga till djurrättare är: hur kan ni bry er om djuren och inte människorna? Jag törs hävda att majoriteten av djurrättare bryr sig om båda parter men de väljer att engagera sig för djurens sak, vilket kan bero på att de betraktar djur som mer värnlösa än människor. Man kan tolka det som att de bedömer människor som mer rationella varelser. Om så vore fallet skulle djurrättsrörelsen vinna på att lyfta fram det ansvar som den västerländska fria människan bör bära, vilket kunde utgöra en del av ett framtida ideal.
Som svar till djurrättare förekommer uttalanden med följande budskap: vi är också djur och djur dödar också. Detta kommer ofta från köttätare som har byggt upp en machokultur kring en överdriven köttkonsumtion. De resonerar oftast inte kring våra djurfabriker och vad som skulle kunna vara djuriskt med dem. I syfte att rättfärdiga sitt köttätande lyfter de fram den för dem viktigaste likheten mellan majoriteten av människor och vissa djur: att de äter kött. Genom att i stället lyfta fram sådana likheter som höjer välbefinnandet för så många som möjligt skulle djurrättsrörelsen lättare nå fram, till exempel att vi har gemensamt att vi försöker undvika fysiskt och psykiskt lidande.
Djurrättsrörelsens retorik fokuserar på begreppet djur vilket indirekt skapar den enda motpol vi känner till: människan, och förstärker därmed motsättningen mellan djur och människa som ett redan etablerat tankemönster. Detta i sig riskerar att legitimera människans historiska utnyttjande av djur och föder kommentarer som: vi har ju alltid ätit djur. I stället skulle djurrättsrörelsen kunna lyfta fram att det finns mer som förenar oss än skiljer oss åt och i likhet med biologer oftare benämna olika arter vid dess rätta namn.
Gentemot den skrämselpropaganda med bilder som ska väcka anstöt reagerar i dag majoriteten av köttkonsumenterna med ilska gentemot djurrättarna, därför att de upplever att de angriper deras åsikter kring matvanor som de själva vill bestämma över. Det skapar en motsatseffekt vilket riskerar att öka djurs lidande. En del tycks titta på bilderna som ter sig alldeles för besvärliga för dem varpå de söker en ny sanning et voilà – köttproducenternas vackra bilder med betande kor på ängarna passar dem förträffligt. På det här sättet samverkar två parter med vitt skilda åsikter och det är inte djurrättarna som är vinnarna.
Djurrättsrörelsens fokus på djurs lidanden kontrasterar med samhällets anda av att med optimism blicka framåt för att steg för steg sträva mot ett ideal. Jag anser att det är viktigt att sanningen om djurs förhållanden uppdagas men den informationen i sig motiverar inte majoriteten av köttkonsumenterna att förändra sina matvanor. Genom att både tala om hur det är nu och hur man vill ha det i framtiden skulle djurrättsrörelsen konkurrera med köttproducenternas falska marknadsföring. Låt oss alltså göra som politikerna: ge konsumenten en utgångspunkt och en vision men ge henne möjligheter att göra vägen dit personlig.
Till sist behöver man avväpna det laddade ordet vegetariskt (läs: djurs lidanden) därför att det ger näring åt de inbitna köttkonsumenternas machokultur. Det är viktigt att kunna presentera för dem spännande rätter med nya namn utan att sätta etiketten vegetariskt på dem. I stället för att sammankoppla rätterna med politik behöver de sammankopplas med den goda smaken och konsumenter skulle kunna äta vegetariskt flera gånger i veckan utan att tänka på det. De nya metoderna skulle flytta fokus från djur till människa men ändå gagna allas intressen.
I syfte att få till stånd en ordentlig genomslagskraft i samhället krävs ett samarbete med flera aktörer, som miljöorganisationer, forskare, hälsokostbutiker, personliga tränare, kockar, kaféer och restauranger. I en värld där empati för ens medmänniskor tycks liten och empati för andra arter tycks nästintill obefintlig behöver djurrättsrörelsen ompröva sina metoder gentemot köttkonsumenter. I en värld där individens livsval står i centrum behöver djurrättsrörelsen satsa på individinriktad marknadsföring, vilket kräver kreativa entreprenörer och marknadsförare som vill anta utmaningen att beskriva framtidens medvetna och sunda livsstil. Viljan och hoppet om en bättre framtid finns i djurrättsrörelsen. Det är coolt och beundransvärt att äta etiskt och miljövänligt. Hjälp till att utveckla djurrättsrörelsen i den riktningen!
