Feministiska perspektiv och förklaringar saknas oftast i texter om socialt arbete. Istället skildras kvinnor som offer för våld och som mödrar, enligt en ny svensk masteruppsats. – Jag blev förvånad över att kvinnor, speciellt inom socialt arbete, fortfarande beskrivs på det här sättet, säger Jennie Bergius, som skrivit uppsatsen.
Jennie Bergius har studerat texter ur tidskriften Socionomen från de senaste åren och kommit fram till att de reproducerar en ojämställd och stereotyp bild av kvinnor som svaga. Kvinnor förekommer framför allt i texter om våld, om familjen och om ohälsa. Teorier om makthierarkier och patriarkala strukturer saknas i stort sett. Kvinnors situation vare sig problematiseras eller förklaras och det kan göra att situationen upplevs som ”naturlig”.
– Om man inte har en feministisk grundförståelse eller kunskap om könsmaktssystemet, då tar man lätt in bilden. När orsaksförklaringar uteblir, tror man att det ”bara är så”, att det är det naturliga. Man ser inte att det finns strukturer i samhället som styr det här.
Om socionomer saknar feministiska perspektiv på sitt arbete kan konsekvensen bli att en kvinnlig klient får sämre hjälp.
– Om en person inte har grundperspektivet på kvinnors situation med sig har den svårare att förstå situationen. Den kan göra bra grejer ändå men en djupare förståelse av kvinnans situation saknas.
Orsaken till bristen på feministisk analys är delvis samhällets förhållningssätt men den kan också spåras till socionomutbildningen, menar Jennie Bergius.
– Kunskap om könsmaktstrukturer och kvinnors situation ses som valbar. Tidigare forskning visar att då får socionomer mindre förståelse för kvinnors situation, tillskriver dem mindre agentskap och mindre makt över sin egen situation. Man påverkas mycket av vad lärarna har för grundförståelse av feminism. Det speglar i sin tur hur man skriver om kvinnor.
Under sin utbildning har hon erbjudits en valbar kurs om utsatta kvinnor.
– Genus och kön ska finnas med hela tiden men det blir något kapitel här och där. Det är inget som genomsyrar utbildningen utan ses som ett tillägg, en valbar variabel. De socionomer som är intresserade av frågorna tar till sig det men när utbildningen ser detta som något valbart gör eleverna det också i stor utsträckning.
Jennie Bergius tycker att feministiska frågor borde ha en betydligt större plats i socionomprogrammet.
– Feminism och socialt arbete har varit närmare varandra förut, visar tidigare forskning, men det försvinner mer och mer. Istället flyttas fokus från gruppen till individen.
Jennie Bergius tycker att socionomutbildningen borde lägga större vikt vid jämställdhetsfrågor men vill också lyfta frågorna på en politisk och samhällelig nivå mer allmänt.
– Jag hoppas att de här studierna uppmärksammas och att man ser att det de behandlar har allvarliga konsekvenser. Att man inte ser förbi de här sakerna utan att man arbetar aktivt med att problematisera och förändra.
Hon tror att socionomprogrammet är ett bra område att titta på för att få ett mer jämställt samhälle.
– Man jobbar med utsatta människor och ska ha en helhetssyn på människor där maktperspektiv och strukturer ingår. Man kan inte blunda för det utan det måste vara med.
