Vad tycker egentligen ungdomar om sin hembygd och vilka möjligheter har de att påverka samhället? Om detta handlar det nylanserade projektet Hembygd – någonstans i Sverige där nästan 900 ungdomar från hela landet har intervjuats, filmats samt skrivit och fotograferat själva.
Annica Carlsson Bergdahl och Jerker Andersson har tidigare jobbat med flera projekt för att lyfta fram ungas röster och samhällsengagemang. Den här gången har de rest från Oxie i söder till Pajala i norr för att intervjua ungdomar mellan 15 och 23 år. Några av frågorna som deltagarna har svarat på är hur de ser på orten där de bor, hur de tänker kring fördomar och vad Sverige är för dem. Resultatet finns nu både som vandringsutställning, bok, digital plattform och pedagogisk handledning.
Det finns flera tankar bakom arbetet. Bland annat ville Annica Carlsson Bergdahl och Jerker Andersson att unga helt enkelt skulle komma till tals.
– Ju mer verktyg man har och ju mer man förstår samhället och inser att man kan påverka, desto mer kan man protestera och påverka. Det finns så mycket energi och kraft som blir så felriktad, säger Annica Carlsson Bergdahl.
Hon berättar att nästan alla unga som var med, oavsett var de bodde, hade ungefär samma syn på sina möjligheter.
– De tycker inte att politikerna lyssnar, att lärarna inte är intresserade, att de inte har någon lokal. De har så mycket gemensamt.
Projektet handlar mycket om att unga ska känna sig delaktiga i samhället och känna att det spelar roll vad de gör. Och det tycker Annica Carlsson Bergdahl att det gör.
– Jag tror att de kan göra mycket mer än de tror. Det är svårt, för demokrati tar tid och man kan fundera på hur vi ska lösa det. Ungdomar kanske inte ska vara med i långa processer, men man kan i alla fall fråga unga hur de vill att samhället ska se ut. Jag tror att vuxna kan ha en mycket större tilltro till unga än i dag.
En annan tanke är att ungdomarna ska lyftas fram på samma arena, oavsett bakgrund, bostadsort, kön eller ålder.
– Det är väldigt viktigt. Visst, det finns skillnader men jag tror att man ska bygga på att hitta likheter, inte dela upp oss i vi och de. I mycket vill vi samma sak.
Annica Carlsson Bergdahl och Jerker Andersson har ansträngt sig för att få ett brett urval av ungdomar med olika erfarenheter och varit väldigt medvetna om vilka de intervjuat.
Att temat blev just hembygd har delvis att göra med att ämnet är något som alla kan relatera till och som har starka kopplingar till demokrati och inflytande. Annica Carlsson Bergdahl menar att hembygden inte bara behöver vara en plats, utan lika gärna kan vara mer av en känsla, en själslig plats eller utspridd på flera ställen.
Fröet till idén såddes dock när hon hörde en debatt mellan Sveriges hembygdsförbunds generalsekreterare Jan Nordvall och Sverigedemokraten Mattias Karlsson, som handlade om hembygd och kulturarv.
– Vissa försöker att göra frågan väldigt snäv. Det är viktigt att ta tillbaka det begreppet och att unga får berätta om sin hembygd. Att prata med människor där de bor och lever.
Hon är oroad över Sverigedemokraternas effekt på samhällsdebatten.
– De har legitimerat mycket retorik, att ”det måste finnas en gräns, vi kan inte ta emot hur många som helst.” Det gäller att prata om de här sakerna och vad det betyder egentligen.
Annica Carlsson Bergdahl blev förvånad över att så många var så förtjusta i platsen som de kom ifrån.
– Många vill ut ett tag men sedan komma tillbaka till släkten, familjen och vännerna. Folk trivs där de bor och vill försvara det. Man identifierar sig väldigt starkt med sin hembygd. Annars vill man bara ta sig därifrån.
Webbplatsen nagonstansisverige.se är tänkt att fungera som en digital plattform och gör att både filmer, texter och bilder finns tillgängliga för alla. Där finns också ett pedagogiskt material att ladda ner för alla som vill jobba med samhälls- och identitetsfrågor. Tanken är att den ska fungera för studiecirklar och andra grupper oavsett ålder.
– Vi vill att unga ska reflektera och problematisera kring frågorna med varandra och med vuxna, men också att vuxna ska reflektera kring samhället och hembygden.
En av de viktigaste frågorna som de medverkande fått svara på handlar om vad som skulle hända om Sverige skulle bli ockuperat och de tvingades fly. Var skulle de ta vägen, och hur skulle det kännas?
– Den är så enkel, men väldigt effektiv. Det handlar om varför vi ska skydda människor från hemskheter. Hur känns det om du själv är utsatt? Det kan vuxna behöva fundera på också.
Att de ändå har satsat på just ungdomar från runt 16 år och uppåt beror främst på att det är ett viktigt skede i livet.
– Det är först då man börjar titta utanför sig själv och ta in samhället. Man har ett par år tills man ska rösta första gången och man blir en samhälllsmedborgare. Förstagångsväljare måste ta ställning till samhällsfrågor. Det är oerhört viktigt att unga ska delta i samhällsdebatten.
Varje gång Annica Carlsson Bergdahl jobbar med ungdomar drar hon samma slutsats.
– Jag blir imponerad över att unga reflekterar så mycket och är väldigt toleranta. Grunden är inte misstänksamhet mot andra. De flesta unga träffar människor från andra håll mer än andra gör. Det finns så mycket bra i den unga generationen.
