Jan Forsmark är ett av de internationella namnen inom omställning. Han är nyss hemkommen från en forskningskonferens i Durham i norra England, där han varit med och arbetat fram begreppen för framtidens forskning på området.
Om man ska peka ut en person i Sverige som fått i gång omställningsrörelsen är Jan Forsmark det första namnet som dyker upp. Med en bakgrund som lärare, näringslivschef och Kravbonde har han ett perfekt cv för att leda arbetet på Omställning Sverige.
– Jag är glad att jag har det här jobbet. Att få jobba med frågor som måste sitta högst på dagordningen i hela systemet, säger han.
Forsmark är en av grundstenarna i omställningsrörelsen inte bara här i landet, utan även internationellt. 61 år gammal har han förberett sig hela livet för uppgiften att ställa om våra samhällen till ekonomiskt, ekologiskt och socialt hållbara strukturer. Redan på 1970-talet kom han in som aspirant på Kooperativa förbundet och har haft tankarna på positiv förändring sedan dess.
– Det var där jag först insåg att vi människor inte kan fortsätta att konsumera allt och alla, förklarar han.
Visserligen blev han ingen Konsumhandlare utan övergav programmet för en lärarutbildning i ekonomi, psykologi och samhällskunskap. Men ett frö såddes.
Växande forskningsområde
The transition movement, som omställningsrörelsen kallas på engelska, är numera ett växande forskningsområde. Ett tjugotal akademiker från Portugal, Nederländerna, Tyskland, Storbritannien och Sverige arbetar med omställning på det akademiska planet och det finns redan över 200 forskningsrapporter inom området.
Rörelsen går just nu från en etableringsfas in i en utvecklingsfas där helt andra arbetssätt blir nödvändiga för att man ska kunna skapa de förändringar som krävs för att säkra mänsklighetens framtid.
– Det vi gjorde i Durham var egentligen väldigt akademiskt. Vi skapar ett så kallat pattern-language för vilka begreppsdefinitioner som ska användas inom forskningen, berättar han.
Man arbetar med det som kallas aktionsforskning, alltså att forskare deltar praktiskt i arbetet med omställning, men också att omställare accepteras som forskare i de akademiska kretsarna. Arbetet i Durham ledde till 53 begrepp som ska användas i framtiden.
– Omställningsrörelsen är inte ett akademiskt område från början, men för att kunna ta oss vidare måste vi skapa de begrepp som krävs för att vi ska kunna utvecklas som forskningsområde. Just nu ökar intresset. I Portugal ser man redan den kris som kommer när ekonomier börjar rasa samman, berättar han.
Beredskapsplaner är nästa steg
I Sverige arbetar de flesta omställare praktiskt med i första hand odling, självförsörjning och energifrågor, men Forsmarks nya fokus blir att höja upp omställning på den offentliga agendan.
– Det handlar om beredskap. Länsstyrelserna och kommunerna arbetar redan med de här frågorna. Men att få dem att skriva in omställning i sina beredskapsplaner blir nästa steg.
Trots sin uppenbara förståelse för de klimathot och försörjningshot som vi står inför blir Forsmark aldrig fanatisk. Han påpekar mer att läget är skarpt och att hoten kommer att bli verklighet oavsett om vi är förberedda eller ej.
Omställningsrörelsen tar fasta på de möjligheter som finns att övervinna miljöhoten om människor arbetar tillsammans.
Den har aldrig utmärkt sig genom att systematiskt försöka påverka de etablerade politiska systemen.
– Det är ju inte så att vi struntar i politiken, men de här frågorna kräver mer än att vi överlåter det på de folkvalda.
Varför svenskarna är apatiska inför miljöhoten och de ekonomiska hoten som ligger för oss kan han inte riktigt svara på, men konstaterar att vi kanske har haft det lite väl förspänt, att man helt enkelt inte har behövt göra någonting.
– Det är hundra år sedan folk engagerade sig i samhällsutvecklingen. Nu är det dags igen!
Omställning Sverige ligger som en verksamhet inom Hela Sverige ska leva och startade i Sverige som en uppföljning på projektet Hållbara bygder.
