Tvåsamhet utforskas under Scenkonstbiennalen

Scenkonstbiennalen är både en festival och ett branschmöte som ska lyfta fram de mest spännande verken som gjorts de senaste två åren, i Sverige och utomlands.

En av föreställningarna som står på programmet är Shake it collaborations verk Roses & beans, som beskrivs som en ”vardagsmusikal” som undersöker parrelationen, inte minst den heterosexuella, i sång, dans och tal.

– Vi har en kritisk ingång där vi använder teorier men också till exempel poplåtar om kärlek, som vi dekonstruerar och använder på ett annat sätt än för att reproducera parnormer.

Det säger Tove Sahlin, som tillsammans med Dag Andersson bildar scenkonstduon Shake it collaborations.

Idén till föreställningen kom ifrån att de båda läst en rad intressanta texter som kritiserade heteronormen, som verket bygger på. Viktigast var kanske Liv Strömquists seriealbum Einsteins fru men de använder också till exempel Fanny Ambjörnssons bok Vad är queer? och avhandlingen Inte den typ som gifter sig av Anna Adeniji från Linköpings universitet.

– Liv Strömquist utgår också från en massa bra fakta och använder humor. Vi är inspirerade av hennes sätt att tänka. Vi ville jobba med en poppig ingång, som en serietidning. Vi ville inte göra drama, säger Tove Sahlin.

Andra konstnärspar är en viktig inspirationskälla till föreställningen.

– Vi lever själva i en sådan relation, där arbete, liv och performativitet hänger ihop.

Tove Sahlin menar nämligen att sättet som ett par framställer sig själva delvis bygger på att båda spelar teater. Ett exempel är bröllop, där brudparet ska visa upp sin relation för släkt och vänner.

– Det blir mycket ”vi två” som kropp. Det kan vara trevligt när två människor pratar utifrån ett parperspektiv, men det kan också vara smärtsamt att presenteras som ett ”vi” istället för som ett subjekt.

Dock har Shake it collaborations inte utgått ifrån sin egen relation, utan just utforskat andras, till exempel performancekonstnärerna Marina Abramovic och Ulay, som samarbetade under 1970- och 1980-talen. Under föreställningen sjunger till exempel Tove Sahlin och Dag Andersson in i varandras munnar, på ett sätt som liknar M och Us verk AAA-AAA från 1978.

Även Yoko Onos och John Lennons aktioner har fått stå modell. Deras filosofi bagism manifesterades med att paret framträdde inneslutna i en stor säck. Tanken var att gömma sitt utseende för att synliggöra och undvika fördomar baserade på utseende. I Roses & beans fyller ett påslakan samma funktion.

– Det är väldigt öppet för tolkning. Man kan se det som att ett par inom sin bubbla inte tror att andra ser hur man håller på, eller som att man blir en kropp, säger Tove Sahlin.

Andra kändispar som förekommer i verket är Brad Pitt och Angelina Jolie respektive Beyoncé Knowles och Jay-Z. Prinsessan Madeleines relationer med Jonas Bergström och Chris O’Neill tas också upp.

– Madeleine och Jonas ligger på golvet med brallorna nere inför pressen.

En tanke med verket var att undersöka hur duon kunde uppnå en verklig kontakt med publiken.

– Det är inte riktigt fiktion. Vi presenterar oss till exempel som Tove och Dag. Det blir som att vi har anordnat en fest och det är våra vänner som har kommit.

Stolarna är placerade i en rektangel runt spelytan. Under föreställningen går en tevagn och en tårta runt bland publiken. På den ligger också läsmaterial, allt från skvallertidningar till litteratur om polyamorösa relationer.

– Dag säger till publiken att de kan hämta tidningar om de blir uttråkade.

Vilket en del också gör, men av olika skäl. Några går demonstrativt över scenytan för att visa att de tycker att verket är tråkigt. Andra väntar tills vagnen kommer förbi och plockar diskret åt sig något som de blivit nyfikna på. Och även reaktionerna på föreställningens innehåll skiljer sig åt.

– Det är väldigt olika vad folk tar åt sig. En del tycker att det är en glad och festlig grej medan andra verkligen upplever kritiken mot strukturen med heterosexuella parförhållanden.

En av frågorna som ställs i verket är om vi kan fortsätta att reproducera parsamhet och samtidigt göra revolution. Själv ser Tove Sahlin möjligheten att hitta en positiv parrelation.

– Det är klart att det går att göra överenskommelser med sin partner om att skapa andra ramar än de givna. Vi ger lite förslag kring det i föreställningen.

Biennalens internationella gästspel

• Autumn dance handlar om hur tre regimkritiska kvinnor från Irans öden länkas samman. Alla tre gestaltas av regissören och manusförfattaren Shabnam Tolouei.

• Kung Ubu och ungrarna är ett möte mellan dockteater och politisk teater som lyfter fram den begränsade yttrandefriheten i dagens Ungern.

• Our story skildrar kvinnoförtrycket i Pakistan genom dans, teater, poesi och video.

• Belarus free theatres medlemmar är ständigt förföljda. I Trash cuisine använder de ett intensivt scenspråk för att ta upp dödsstraffet i Vitryssland.

• Women of Troy handlar om situationen för georgiska kvinnor sedan 1990-talet och vill ge röst åt de historier som tystas ned.