Var tredje djurskyddsinspektör i landet uppger sig ha blivit hotad i arbetet, och en av tio har varit utsatt för våld. Det visar en undersökning från fackförbundet Naturvetarna, som nu kräver att arbetsgivarna har en beredskapsplan mot hot och våld. – Det är väl en del av det här jobbet på något vis, säger Kristina Jansson, djurskyddshandläggare i Uppsala län.
Studien gjordes efter att fackförbundet Naturvetarna under en längre tid fått in uppgifter från sina medlemmar om att hot och våld är vanligt bland djurskyddsinspektörer. Sjuttio procent av de som deltagit i studien sa att de någon gång utsatts för hot under arbetstid, och tio procent att de utsatts för våld. Vanligast är det att hoten kommer på mejl eller telefon, efter att inspektionerna har gjorts.
– Jag blev rätt chockad av resultatet, dels av att det är så pass illa ställt, men också över hur många upplever att arbetsgivare inte jobbar aktivt med dessa frågor, även om det finns en arbetsplan för det, säger Kristofer Jervinge som har varit ansvarig för studien.
Inspektörer över hela landet har deltagit i studien, och det gick inte att se någon märkbar skillnad i förekomsten av hot eller våld över landet. Kristofer Jervinge kunde inte heller utläsa att det skulle vara vanligare med hot eller våld under någon viss typ av inspektioner, utan menar att det kan förekomma hos husdjursägare likaväl som lantbrukare.
– Att mista ett husdjur är ju ofta emotionellt, men har man ett jordbruk så går man miste om sitt levebröd, så det går inte att generalisera.
Naturvetarna kräver nu att länsstyrelserna, som djurskyddsinspektörerna är anställda av, tar frågan på allvar. I till exempel Halland har åtgärder redan gjorts, där ska alla inspektörer förses med radiokommunikation som är direktkopplad till polisen.
Andra åtgärder skulle kunna vara att inspektörerna alltid är två när de åker på inspektioner, eller att de får mer utbildning i bemötande av djurägare.
– Vi kommer att arbeta för att arbetsgivarna har en beredskapsplan på plats som används aktivt, att hot och våld alltid ska anmälas av arbetsgivaren och att Arbetsmiljöverket tar fram material kring hur arbetsgivare bör agera när det gäller hot i bloggar, sociala medier och på nätet i allmänhet. Alla insatser för att inspektörerna ska känna sig trygga är viktiga.
Kristina Jansson har varit med om flera obehagliga situationer under sina inspektioner. En gång rörde det sig om ett direkt hot, då en djurägare ringde upp efter en inspektion.
– Hon sa att hon skulle skjuta oss om vi kom tillbaka för den inbokade uppföljande inspektionen dagen därpå. Då blev man skärrad så klart.
Ärendet togs till domstol och kvinnan dömdes för hot mot tjänsteman. Vid ett annat tillfälle har Kristina Jansson blivit spottad i ansiktet. För att klara av arbetet trots risken om hot menar hon att det är viktigt att inte ta händelserna personligt.
– Jag försöker tänka att jag representerar länsstyrelsen och inte mig själv. Och så får man fundera på hur situationen blev som den blev, om jag kunde ha agerat annorlunda på något sätt.
Riktlinjerna för hur inspektörerna kan hantera hotfulla situationer har blivit bättre de senaste åren menar hon. I dag finns det nedskrivna rutiner att ta till vid hot och våld, som att inte utsätta sig för onödiga risker, se till att ha en fri väg ut, eller att slippa backa med bilen för att komma därifrån. Det finns också en möjlighet att gå och prata med en kurator för den som är med om en hotfull situation.
Henric Eriksson är länsveterinär på länsstyrelsen i Uppsala och den som ansvarar för djurskyddsinspektionerna i länet.
– Jag känner igen bilden av att många inspektörer utsätts för hot. Däremot har vi inte haft någon våldsam situation vad jag känner till.
I dag har alla inspektörer en walkietalkie med sig ut på inspektioner, och rapporterar in till en kollega på kontoret när de åker ut på och när de lämnar en inspektion. Uppstår en hotfull situation, eller om inspektören inte hör av sig, kan kollegan direkt larma polisen. Tanken är att utrustningen ska bytas ut till en radio med direktkoppling till SOS, men det avtalet är inte färdigt ännu.
– Det kommer kännas bra att få igång det systemet, polisen har ju bättre beredskap att hantera hotfulla situationer än vad vi har, säger Henric Ericsson.
Att folk kan reagera med hot och våld på inspektörernas besök tror Kristina Jansson beror på att många har starka känslomässiga band till sina djur.
– Relationen med djur går nästan att jämställa med den man har med sina barn, och så kommer det någon och har synpunkter på hur du sköter om dem, det är väl inte så populärt.
Trots att oron för att en hotfull situation ska uppstå finns där i bakhuvudet när hon åker ut på en inspektion tycker hon att arbetet som djurskyddsinspektör är meningsfullt.
– Det som gör att det är värt det är när jag känner att jag faktiskt kan hjälpa djur och förändra dåliga förhållanden.
