Flera områden runt om i landet påverkas av ansökningar för gruvdrift. I Gävle kommun finns ingen erfarenhet av gruvdrift och kommunen ska ge Bergsstaten sina synpunkter på Wiking Minerals ansökan om bearbetningskoncession. Enligt veckans debattörer uppmanar tjänstemännen byborna själva att samla in mer fakta gällande vatten, mark, natur- och kulturvärden, samt att skriva en egen erinran till Bergsstaten. Den 19 april tas beslutet.
I november 2011 beviljades företaget Wiking Mineral AB undersökningstillstånd för ädelmetaller i ett område mellan Forsbacka och Bovik i västra delen av Gävle kommun. Enligt Bergsstaten hade företaget ”inte visat sig olämpligt” för att bedriva verksamheten och ansökan beviljades även utan invändningar från länsstyrelsen och kommunen.
Vid den tidpunkten var vi, invånarna som kommer drabbas av en eventuell gruva, ännu lyckligt ovetandes om projektet. Det var först under den senare delen av 2012 som det stod klart för oss att företaget planerar dagbrott i vår omedelbara närmiljö.
Det väckte, av naturliga skäl, en stor oro hos många av oss. För vem vill ha ett dagbrott på gångavstånd till sitt hem eller fritidshus, i sitt ströv- och rekreationsområde, svamp- och bärskog, eller intill Storsjöns exklusiva fiskevatten?
I augusti 2012 lämnade Wiking Mineral in en ansökan om bearbetningskoncession. Det är andra steget för att starta en gruva. Med ansökan bifogades även en miljökonsekvensbeskrivning (MKB) som missat viktiga arter, detaljplaner, brunnar och berörda fastigheter i området.
Det bekymrade oss boende så mycket att vi organiserade en lokal arbetsgrupp med representanter från berörda byar. Gruppen började söka information om företaget och fann att Wiking Mineral AB är ett företag under rekonstruktion, med flera frågetecken hängande över sig.
Så vi vände oss till kommunen och länsstyrelsen med vår oro. Vi ville veta vad myndigheterna anser om Wiking Minerals planerade gruvprojekt. Hur och med vilken kompetens arbetar de med ärendet? Frågorna är enligt oss av hög relevans eftersom det saknas erfarenhet av gruvprojekt i kommunen.
Det var dock svårt att komma i kontakt med insatta handläggare och ansvariga för ärendet. Under hösten 2012 slussades vi runt mellan olika personer på kommunen och länsstyrelsen, som dessutom ifrågasatte varför vi sökte information om projektet. En kommunal handläggare menade att alla berörda redan informerats och att företaget haft en dialog om gruvprojektet, enligt Wiking Minerals egen uppgift. När vi upplyste kommunen om att så inte är fallet slussades vi vidare till en annan handläggare samt till länsstyrelsen, som bollade tillbaka till kommunen.
Höstens försök att göra våra röster hörda var utan resultat. Men vi gav oss inte, eftersom det här en fråga om liv och död för vår bygd och miljö. Det handlar om våra hem och våra barns framtid.
Så den 20 mars 2013 fick representanter från byarna i Västra kommun äntligen till ett gemensamt möte med länsstyrelsens Ulrika Nilsson och Sofia Engberg samt Gävle kommuns Fredrik Juhlin.
Under mötet framkom att ingen av tjänstemännen har erfarenhet av att bedöma gruvprojekt, att de inte var särskilt insatta i den specifika ansökan, att kommunen ännu var långt ifrån ett färdigt utlåtande till Bergsstaten och dessutom inte betraktar sin egen översiktsplan som ett relevant styrdokument i frågan.
Det är mycket allvarligt eftersom länsstyrelsen och kommunen ska ge Bergsstaten sina synpunkter och utlåtanden senast den 19 respektive 23 april, innan beslut fattas om bearbetningskoncession. Det är alltså få arbetsdagar kvar som myndigheterna har på sig för att granska och invända mot Wiking Minerals felaktiga uppgifter om området de avser exploatera för gruvdrift.
Så vad göra i detta läge? Jo, länsstyrelsen och kommunen uppmanade byborna att själva samla in mer fakta gällande vatten, mark, natur- och kulturvärden, samt skriva en egen erinran till Bergsstaten. Det vill säga det arbete som myndigheterna är satta att utföra och som tjänstemännen avlönas för.
Vi som kommer drabbas av en eventuell gruva förstår att vi nu har all anledning att oroa oss för utgången av den här processen. Myndigheternas engagemang är uppenbarligen inget att förlita oss till.
Kommunens ointresse för invånarnas synpunkter, sin egen översiktsplan och miljömål, provocerar oss boende på Storsjölandet av flera anledningar. Vi har nyligen ålagts med att själva bekosta nya avloppssystem för att bemöta kommunens miljökrav. Om gruvan blir av kommer våra tomter sjunka i värde och frågan är om vattnet i våra brunnar kommer vara tjänligt längre?
Kommunen borde ha invänt mot projektet redan innan prospektering, som skett på våtmarker vars vattendrag avrinner mot Storsjön och Gävleån. En gruva här kan orsaka omfattande föroreningar av grundvatten och biflöden ända till Gävles kust.
Det planerade gruvområdet ligger också intill fornlämningar, ett Natura 2000-område, som är av riksintresse, och är habitat för många rödlistade arter. Enligt kommunens översiktsplan ska den Västra kommunens natur- och kulturvärden skyddas och bevaras, samt utvecklas så det främjar friluftsliv, turism och attraktivt vattennära boende.
Hur kompatibelt är det med en gruva?
Översiktsplanen är inte juridiskt bindande, men bör betraktas som ett viktigt styrdokument av demokratiska skäl. Översiktsplanen refererar dessutom till Miljöbalken och vikten av miljöbedömningar för planer som kan leda till betydande miljöpåverkan. Det är onekligen allvarligt om den inte beaktas av kommunens tjänstemän och folkvalda när ett gruvföretag vill etablera sig.
Wiking Minerals dagbrott beräknas sysselsätta omkring 20 personer (sannolikt utifrån) under en driftstid på tre respektive fem till sex år (med gällande tillstånd i 25 år). Det väger inte upp de förödande konsekvenser som miljö och människor – från Storsjölandet till Gävle kust – kan påverkas av i en oöverskådlig framtid.
Snart ska Bergsstaten fatta beslut om bearbetningskoncession. Var är Gävle kommuns och de folkvaldas engagemang? Var är den politiska debatten?
