Tandläkare, ekonomer och advokater delar klassrum med ingenjörer, journalister och lärare. Genom Korta vägen i Karlstad möts akademiker från jordens alla hörn för att så snabbt som möjligt lära sig svenska och maximera chanserna att komma ut i arbetslivet.
I ett klassrum med utsikt över Klarälven i Karlstad sitter en liten grupp utomnordiska akademiker nersjunkna över sina datorer och ordböcker. En arbetsterapeut från Serbien delar bänk med en allmänläkare från Bangladesh och snett bakom sitter en journalist från Chile intill en ekonom från Vietnam. De är alla antagna till utbildningen Korta vägen och pluggar stenhårt för att snabbare ta sig in på den svenska arbetsmarknaden. Arbetscoachning varvas med praktik och studiebesök, men störst tyngdpunkt ligger på att lära sig språket.
– Det är svårt att lära sig svenska här. Alla pratar engelska. Och folk vill gärna öva på sin engelska. Det gör det både bra och svårt för mig, konstaterar systemingenjören och projektledaren Paul Wooldridge.
Han kommer ursprungligen från Wales och har en svensk fru som han har tre barn tillsammans med. Innan familjen flyttade till Karlskoga för två år sedan bodde de i Tyskland där Paul Wooldridge var projektledare för ett stort internationellt företag.
– Nu ville vi pröva att bo här, och då behöver jag svenskan för att få jobb. Det finns några företag som jag gärna vill jobba med, annars gör jag gärna något inom välgörenhet, säger han.
Merparten av deltagarna på Korta vägen i Karlstad har lämnat sina hemländer av samma anledning som Paul Wooldridge – de blev kära i svenskar och hoppas nu kunna stanna i sina partners hemland och försörja sig inom sina tidigare yrken. Vissa behöver bara läsa svenska för att kunna gå vidare i sitt jobbsökande, medan andra har några år kvar i skolbänken för att komplettera och anpassa sin utbildning för att matcha behoven på den svenska arbetsmarknaden.
Utbildningen har initierats och startats av Arbetsförmedlingen och finns på flera håll i landet. I Karlstad är det Folkuniversitetet som håller i Korta vägen-kurserna sedan ett år tillbaka.
– Vi har haft 39 deltagare från 27 länder sedan augusti i fjol. Målet är att så många som möjligt kommer ut på praktik, får jobb eller går vidare till andra studier. I den förra gruppen fick alla praktik inom sitt yrkesområde och några fick förlängt – det är tämligen unikt. Praktiken är oerhört viktig, att få ta del av fikarumssvenskan och lära sig hur det ser ut och fungerar i Sverige, säger Nisse Sundberg, jobbcoach på Folkuniversitetet.
– Ja, hittills har vi lyckats väldigt bra. En tredjedel av deltagarna har fått jobb, förklarar kollegan och projektledaren Ing-Marie Kahlin.
Akademikerna får själva anmäla sitt intresse för utbildningen via Arbetsförmedlingen. Efter tester och intervjuer väljs klassen ut.
– Vi testar förkunskaperna och ser om de klarar av att gå här, det är så pass högt tempo och intensivt. Sextio procent av de som söker erbjuds en plats, resten får i hemläxa att läsa mer svenska och söka igen, säger Ing-Marie Kahlin.
Både hon och Nisse Sundberg betonar nöjet i att hjälpa studenterna på vägen.
– De är oerhört målinriktade, motiverade, väldigt trevliga och sociala och vill berätta och bjuda på saker. De lär sig om det svenska samhället medan vi får mycket kunskap om hur saker och ting ser ut i andra länder, berättar Ing-Marie Kahlin.
– Man skulle kunna sitta i timmar och bara prata om hur deras kultur fungerar. De är ju här på heltid så det formas starka band. Och det är väldigt roligt när de börjar skämta på svenska – då har de kommit en bra bit på vägen, menar Nisse Sundberg.
I klassrummet med utsikt över älven hörs ett skratt. Arbetsterapeuten Tomislav Hajduk från Serbien vänder sig mot allmänläkaren Shaikh All Fattah från Bangladesh och visar honom något på sin dator. De jobbar med översättning av texter och småpratar lite under tiden. Tomislav Hajduk har hittills spenderat nio månader i Sverige, men har en svensk flickvän sedan två år tillbaka.
– Min utbildning från Belgrad gäller här så jag behöver bara svenskan för att börja jobba. Jag kunde lite tyska innan, det hjälpte när man skulle lära sig svenska. Och så har jag släkt här sedan innan. Jag trivs bra och är nöjd med utbildningen, säger han med ett leende.
Genom sin praktikplats har Tomislav Hajduk fått hoppa in som vikarie på Hammarö kommun, där han nu även sommarvikarierar som vårdare.
– Det är brist på vårdpersonal här så det borde gå att få jobb, resonerar han.
Bänkgrannen Shaikh All Fattah berättar att han varit i Sverige i exakt ett år, nio månader och två veckor.
– Min fru ville hit och studera, så jag följde med. Hon är också från Bangladesh, och studerar ekonomi på Karlstads universitet. Vi trivs bra, men det är lite kallt. Vi kommer från ett tropiskt land. När vi kom i augusti 2011 var det lagom varmt. Snön är fin, men det är ljust väldigt kort tid. Utöver det är allt bra. Det är inte så kallt om man har bra kläder inomhus.
Han studerade i åtta år på universitetet i Sylhet och hann jobba som allmänläkare i fyra månader innan det var dags att flytta. I Sverige har han hittills varit underläkare med en professor i ett år. Nu drömmer Shaikh All Fattah om att läsa vidare på Karolinska Institutet i Stockholm.
– Jag vill bli specialist inom öron-, näsa- halskirurgi, så det kan bli sex år till i skolan. Nu behöver jag språkkunskaper, säger han.
Intill väggen en rad bakom sitter Chung Le Linzie och bläddrar i ett lexikon. Hon är utbildad ekonom och arbetade bland annat på bank i Vietnam innan hon kom till Sverige för kärlekens skull. Nu jobbar hon extra som servitris på en restaurang i Karlstad samtidigt som hon studerar på Korta vägen. Chung Le Linzie har märkt att det är tufft att komma in på arbetsmarknaden som ekonom i Karlstad.
– Jag söker många jobb men de går alltid vidare med andra. Det är klart man blir besviken, men jag behöver lära mig mer svenska. Jag trivs som servitris, men vill gärna jobba inom ekonomi, säger hon och berättar att hon gillar upplägget med Korta vägen, med mycket egna studier och fokus på att hitta sina egna vägar.
– En jobbcoach visar oss hur det går till i Sverige, vi studerar samhällsorientering och får hjälp med att lära oss svenska och att hitta jobb. Det är bra.
Den tidigare eleven Olga Alfyorova kommer förbi för att hälsa på sina gamla kompisar och personalen på Folkuniversitetet. Hon har precis blivit klar med sina Korta vägen-studier och är mitt uppe i jobbsökandet. Tidigare har hon arbetat som lärare i matematik, fysik och engelska i sitt hemland Ukraina under tjugo års tid och även arbetat som programmerare en period.
– Jag är väldigt nöjd med att ha lärt mig svenska så fort genom Korta vägen och tror att det finns goda möjligheter för mig att få arbete som lärare, säger hon och betonar vikten av att få komma ut på praktik.
– Jag har varit på praktik inom grundskolan, högstadiet och gymnasiet och det har varit bra och jätteintressant. Här känns skolan som ett politiskt experiment. De som bestämmer om skolan är inte experter. I Ukraina är de som bestämmer om skolorna i kommunen utbildade lärare, rektorer och sedan experter som tar beslut. Det är stora skillnader mellan hur skolorna styrs. Och skolan speglar samhället, så är det överallt.
I sommar ska hon få sina betyg i svenska, sedan hägrar lärarlegitimationen. Det känns viktigt att bli klar fort och Olga Alfyorova har läst in all svenska hon behöver på halva tiden jämfört med om hon inte kommit in på Korta vägen.
– Det här är en riktigt unik möjlighet. Det är verkligen anpassat till att korta vägen, säger hon.
