Det är stor skillnad mellan länen när det gäller hur tillgänglig kollektivtrafiken är. Blekinge län har 83 procent tillgängliga bussar medan motsvarande siffra för Västerbottens län är 13 procent. ”Det ska inte bero på var man bor, vilken möjlighet man har att resa”, säger Karin Åslund, utredare på Handisam, Myndigheten för handikappolitisk samordning.
Tre av fyra tåg i kollektivtrafiken är tillgängliga men bara drygt hälften av bussarna, enligt Handisams rapport Hur är läget i kommunerna? Flest tillgängliga bussar finns i Blekinge, Skåne och Västra Götaland, runt 80 procent. Det betyder att bussarna har ramp eller lift, rullstolsplats, och automatiska utrop med ljud och text. Andelen är minst i Västerbotten, Norrbotten, Jämtland och Värmland, från 13 upp till 22 procent.
Varför skillnaderna är så stora kan inte Karin Åslund svara på ännu, men Handisam håller just nu på att ta fram en helhetsbild av kommunernas, landstingens och regionernas arbete med tillgänglighet.
För att resandet ska vara tillgängligt för alla är det många olika led som måste fungera. Det hjälper inte att ha tillgängliga bussar om föraren inte sänker golvet eller om utropen inte fungerar. En anpassad hållplats blir svår att använda om snön inte är röjd runtomkring. Och så vidare.
– Det skapar en osäkerhet och stress för den som reser att inte veta om den kommer fram. Det är viktigt att varje aktör tar sitt ansvar så att kedjan fungerar. Det finns ofta olika ägarförhållanden men för oss som reser är det struntsamma – det ska fungera! Här är det också viktigt att de olika aktörerna samarbetar.
Att inte kunna färdas med kollektivtrafiken kan bli ett stort problem för individen.
– Det skapar ett utanförskap om man inte kan ta sig till sitt arbete, delta i fritidsaktiviteter eller hälsa på sina vänner. Färdtjänst är en nödvändighet för vissa men visst vore det bra om så möjligt hade möjlighet att åka kollektivt.
För att förbättra situationen är det viktigt att offentliga aktörer tänker på tillgängligheten redan från början när det gäller till exempel nya att bygga stationer och att upphandla fordon. Därefter krävs det att underhållet fungerar som det ska. Även bemötande och service är viktiga delar av hur tillgängligheten upplevs, enligt Karin Åslund.
En förstudie har gjorts kring kommunernas tillgänglighetsarbete och under året kommer den att utökas för att ge en bättre överblick av tillgängligheten inom fler samhällsområden.
– Vi anar en problematik på regional och kommunal nivå. I slutänden handlar det om mänskliga rättigheter, att alla ska ha samma möjligheter. Kollektivtrafiken är en skattefinansierad samhällsservice vilket ställer krav på att alla ska kunna ha tillgång till den.
