Heteronormativa strukturer gör att hbtq-personer har sämre hälsa än heteros. I mötet med vården känner sig många kränkta och förtroendet för myndigheter är ofta lågt. RFSL i Gävle jobbar för att skapa queera frizoner i länet.
Det är en klar och kall höstkväll när Landets Fria kliver in i det lilla huset på Fjärde tvärgatan i Gävle. Här har RFSL Gävleborg haft sina lokaler sedan 1990-talet.
– Det finns en stor okunskap och rädsla för det avvikande. Stockholm ligger inte långt bort, men jämför jag med mina queera vänner där är det som att Gävle är tio år tillbaka i tiden. Det är intressant att se, säger Johanna Eskman.
I kväll är huset tomt så när som på RFSL Gävleborgs ordförande Marlen Müller och före detta ordföranden Johanna Eskman. Men på onsdagar när det är kafékväll är det fullt av liv och rörelse på Fjärde tvärgatan. Här finns en frizon för alla som inte är bekväma i det heteronormativa samhället.
– Vissa som kommer hit har inte kommit ut ännu och är rädda för att det ska komma fram att de har varit här, säger Marlen Müller.
Gävleborg är ett län med många lågutbildade och hög arbetslöshet. Det påverkar allas livssituation och därmed även attityderna kring hbtq-rörelsen. Däremot präglas Gävleborgs hbtq-community av en stor öppenhet och det är lätt att ta plats i den, menar Marlen Müller och Johanna Eskman.
– Erfarenheten av att vara utanför normen ger kanske större insikt i att möta andra och vara öppnare mot fler, säger Marlen Müller.
En ny undersökning som RFSL presenterade i förra veckan visar att många hbtq-personer känner lågt förtroende för olika samhällsinstanser som polis och socialtjänst. Rapporten Misstro bygger på uppgifter som samlats in under fem år från 5 000 deltagare. Den visar att omkring 30 procent inte tror att bemötandet skulle vara bra hos dessa myndigheter om de som hbtq-personer sökte skydd eller stöd efter att ha utsatts för våld, hot och trakasserier. 20 procent är osäkra på om bemötande skulle vara bra.
RFSL Gävleborg får ta del av många berättelser om hur hbtq-personer på olika plan tampas med samhällets heteronormativa strukturer.
– Det finns en bild av att vi har kommit så väldigt långt här, särskilt i vissa delar av länet. Men samtidigt sitter våra medlemmar och berättar om saker som helt visar motsatsen, säger Johanna Eskman.
Ett exempel är en kvinna som blev våldtagen av sin fru och som när hon sökte hjälp för det blev bemött av en helt oförstående läkare.
– Istället för ett stödsamtal fick hon förklara för läkaren hur det går till när en kvinna våldtar en annan kvinna. För det kunde läkaren inte alls förstå, säger Johanna Eskman.
Men det är inte alla gånger som bemötandet faktiskt är dåligt. Det kan också vara så att en person som tillhör en minoritet ständigt är på sin vakt för att något ska hända. Fenomenet kallas minoritetsstress.
– Alla förutsätts vara hetero- och cispersoner och vi får privilegier när vi följer de normerna. Den medvetenheten och erfarenheten hos normbrytare leder till stress, säger Johanna Eskman.
Men Gävleborg är ändå på väg att ta tag i problemen. Nyligen var Johanna Eskman och höll i en utbildning för alla kommunala chefer inom länet. Utbildningen var ett steg i att Söderhamn bestämt sig för att hbt-certifiera kommunen.
– Många blir chockade när de hör vad som händer ute i verksamheterna. De tror inte att det är så nu 2013, säger Johanna Eskman.
Vänsterpartiet har i höst motionerat om att hbt-certifiera Gävleborgs landsting. Frågan var uppe redan 2008 men röstades då ner i landstingsfullmäktige. När nuvarande motion kommer att behandlas är i nuläget oklart.
– Givetvis är det bra att politiker och ledning vill förändra men det är mycket arbete som krävs, det räcker inte bara med en certifiering och sen är allt löst, säger Johanna Eskman.
Cis-person är någon vars juridiska kön, biologiska kön, könsidentitet och könsuttryck överensstämmer.
