Energi

Vad eldar du?

Juletid är här och de flesta frusna själar brukar vilja tillföra lite ljus och värme i decembermörkret. Det är mysigt med levande ljus, och kanske till och med en brasa om möjlighet ges, men har du tänkt på vad det är du eldar?

Enligt miljömärkningen Svanen använder vi 18 000 ton ljus per år i Sverige och stor del av dessa är tillverkade av paraffin som i sin tur är tillverkat av fossil olja. Detta gör paraffin till ett mindre bra val för vår miljö då det precis som bensin och olja bidrar till växthuseffekten när de brinner.

Det är främst värmeljus som är tillverkade av paraffin och det brukar gå åt en ansenlig mängd i hemmen under vår mörka årstid. Att välja paraffin är inget vidare då det förutom att bestå av fossila ämnen även har visat sig bidra till sämre hälsa.

För några år sedan gick norska folkhälsoinstitutet ut med en varning där de jämförde användandet av paraffinljus med passiv rökning. De hade kommit fram till att när en blåser ut ljusen frigörs sotpartiklar, hela 350 000 stycken, som kan göra att en blir sjuk.

Stearin och paraffin

Så varför inte bara välja stearinljus istället? Jodå, det finns stora fördelar med att välja stearin istället för paraffin. Stearin är ett renare och bättre val för vår vårt klimat.

Men det är tyvärr inte så enkelt. Stearin görs av animaliska fetter och animalieindustrin är i sig en väldigt stor orsak till vårt klimatfotavtryck. Så dessvärre är det inte ett så solklart val, även om stearin är en rent bättre produkt med färre utsläpp och inte orsakar lika dålig inomhusluft.

En del tillverkare försöker ändå göra det dåliga lite bättre. För att få Svanen-märkas ska ljuset vara gjort av minst 90 procent förnybara råvaror.

Ljusen ska även avge minimalt med miljö- och hälsoskadliga ämnen och stearinet ska vara tillverkat på ett sätt ”som har en minimal belastning på miljön och som inte bidrar till växthuseffekten”.

Lite luddigt är det onekligen att säga att det ska vara en ”minimal belastning”, i synnerhet som fetterna är animaliska.

Hos tillverkaren Liljeholmens stearinfabriks AB är fettet uteslutande en restprodukt, slakteriavfall, och de ser det som något positivt att kunna tillvarata något som annars skulle gå till spillo. Och det är förstås något vi ska eftersträva i alla sammanhang för att hushålla med våra resurser.

Men faktum kvarstår, de använder rester från en mycket klimatskadlig industri. Så om vi räknar in utsläppen från djuruppfödningen så har vi plötsligt ett stearinljus som tyvärr även det har ett icke försumbart klimatfotavtryck.

Vissa tillverkare, dock inte de vars ljus är Svanenmärkta, använder även palmolja utöver djurfetter, en produkt som även den orsakar stor inverkan på vår miljö eftersom regnskog skövlas där palmplantagerna ska anläggas.

Så när en tar in tanken att de fladdrande ljusens låga innehåller palmolja och djurfetter kan det romantiska skimret snabbt skingras.

Kluriga val

Med detta sagt är det tyvärr inte ett helt enkelt beslut. Ur klimat- och hälsosynpunkt ter sig stearinljuset som det självklara valet.

Men för den som tycker att det är obehagligt att elda djurkadaver blir det svårare. Kanske vi får ge upp tanken om levande ljus om vi inte kan tända en egen brasa. Istället får vi förlita oss på andra mer klimatsmarta innovationer människan levererar. Kan ledlampan bli vad som får ta över värmeljusets roll i framtiden?

När en tar in tanken att de fladdrande ljusens låga innehåller palmolja och djurfetter kan det romantiska skimret snabbt skingras. Foto: Claudio Bresciani/TT

Om eldning

Energi · Kultursvepet

Kulturtips: Från myten om grön tillväxt till att spränga pipelines

Antalet böcker, filmer och poddar som på olika sätt tar upp klimatkrisen och dess konsekvenser är närmast oöverskådligt. Här lyfter vi fram ett litet urval, men vill du fördjupa dig ytterligare är det bara att börja botanisera på ditt bibliotek, på någon streamingtjänst eller där poddar finns.   

Poddar:

Climate One
Den amerikanska podcasten Climate One har funnits ända sedan 2007 och har som mål att binda samman alla olika aspekter av klimatnödläget. Här möts representater från FN, miljögrupper, religiösa grupper, fackföreningar och även fossilindustrin. Podden startades av Greg Dalton som hade fått upp ögonen för de snabba klimatförändringarna efter en expedition till Arktis. Förutom en podd driver de också ett nationellt radioprogram och en liveshow inför publik.

Greg Dalton i samtal med Al Gore. Foto: Caseyjone/Wikimedia Commons

Klimatpodden
Klimatpodden har gjorts av Ragnhild Larsson sedan 2015. I varje avsnitt träffar hon en person, det kan vara forskare aktivister, artister, entreprenörer eller andra som på olika sätt engagerar sig i klimatkrisen. Målet är att den som lyssnar på podden också ska bli inspirerad att agera. Under årens lopp har hon bland andra pratat med Johan Rockström, Rebecka Lemoine, Stefan Sundström, Isabella Lövin och många fler. Ibland spelar hon även in avsnitt live inför publik. 

Klotet
Sveriges radios program Klotet serverar varje vecka fördjupande berättelser om aktuella miljöfrågor. Det kan handla om allt ifrån Sveriges klimatmål till varför skogsbolagen vill att det ska skjutas fler älgar. Programledare är Niklas Zachrisson.  

Filmer:

Om skogen och More of everything 
Två filmer som tillsammans avtäcker myterna kring det svenska skogsbruket. Genom envis lobbyism har de stora svenska skogsbolagen fått många att tro att skogsbruket som det ser ut i dag är hållbart, när det egentligen är precis tvärtom. I More of Everything medverkar ett antal forskare och berättar hur Sverige systematiskt har byggt upp enorma monokulturer och avverkat det mesta av det som en gång i tiden var urskog. I Om skogen synas klimatargumentet i skogsdebatten i sömmarna och det konstateras bland annat att skogsindustrin släpper ut dubbelt så mycket koldioxid som skogen ackumulerar. Tillsammans utgör de viktiga dokument för alla som vill förstå varför skogen har blivit en så het fråga.  

Greta
Filmen om Greta Thunberg släpptes år 2020. I filmen får vi bland annat följa med på hennes segling över Atlanten och när hon talar inför FN:s generalförsamling. Nathan Grossman som regisserade filmen sa att han ”ville bort från berättelsen om Greta, och komma in i hennes huvud”. Filmen hyllades för att den visade hur en väldigt ung människa får bära ett väldigt tungt ansvar och den blev bland annat nominerad till bästa film på Guldbaggegalan 2021. 

How to blow up a pipeline
Den här amerikanska action-thrillern bygger på idéer som presenterades i Andreas Malms bok med samma namn från 2021. I boken argumenterar Malm för att förstörande av egendom kan vara en viktig taktik för att uppnå klimaträttvisa. I filmen (som är fiktion och inte någon dokumentär) får vi följa en grupp unga personer i Texas som bestämmer sig för att spränga en oljepipeline. Filmen utforskar var gränsen går för vad som är  acceptabelt i kampen för att rädda klimatet.

Böcker:

Lisa Röstlund: Skogslandet 
Lisa Röstlund har i ett antal reportage i Dagens Nyheter kritiskt granskat den svenska skogsindustrin. Nu har hon samlat sina kunskaper i en bok. Bilden som framkommer är inte bara den av en komplicerad fråga där olika intressen står mot varandra utan också om hur det faktiskt liknar ett krig med hemliga dokument, forskare som tystas ned och människor som är livrädda för att våga prata öppet. 

Klimatboken (red. Greta Thunberg)
Över hundra geofysiker, matematiker, oceanografer, meteorologer, ingenjörer, ekonomer, psykologer och filosofer har bidragit med sin expertkunskap till den här boken som Greta Thunberg varit redaktör för. Tillsammans brottas de alla med den stora frågan hur vi ska lösa klimatkrisen och skapa en framtid som är värd att leva för de generationer som kommer efter oss. Några av de kända namn som medverkar är Naomi Klein, Margaret Atwood och George Monbiot men också svenskar som Elin Anna Labba och Johan Rockström. 

David Wallace-Wells: Den obeboeliga planeten
Klimatdebatten präglas i mångt och mycket av önsketänkande. Bara vi framställer lite mer el eller bygger ut CCS-tekniken så kommer allt lösa sig. David Wallace-Wells bok, som utgår från en artikel han skrev i New York Magazine och som blev den mest lästa i tidningens historia, är en motvikt till det där. Här visar han hur illa det faktiskt kan bli om vi inte vidtar genomgripande åtgärder genast. Trots att den kan verka väldigt dyster inger den också hopp genom att visa hur vi kan tänka för att komma vidare. 

Peter Alestig: Världen som väntar: Vårt liv i klimatförändringarnas Sverige
Peter Alestig är klimatjournalist på Dagens Nyheter. I den här boken visar han att inte bara resten av världen utan även Sverige kommer påverkas stort av klimatförändringarna. Allt ifrån energiförsörjningen till ekonomin och till och med demokratin kan komma att sättas i gungning om vi inte aktar oss. Redan i dag ser vi tecknen på klimatförändringar med extremväder, skogsbränder och översvämningar – men allt talar för att det kommer bli ännu värre framöver. 

Ulrike Herrmann: Kapitalismens slut – myten om grön tillväxt
Går det att förena kapitalism med ett hållbart samhälle? Många vill svara ja på den frågan, men den tyska ekonomijournalisten Ulrike Hermann tror annorlunda. Hon menar att det är tron på evig tillväxt som är själva grunden till många av de problem vi ser i dag och så länge som vi upprätthåller det kapitalistiska systemet så kommer våra försök att mildra klimatkrisen vara dömda att misslyckas. Lösningen heter cirkulär ekonomi menar hon och lyfter fram den brittiska krigsekonomin från 1939. 

Johan Rockström. Foto: Fredrik Sandberg/TT

Johan Rockström m.fl.: En jord för alla: Ett manifest för mänsklighetens överlevnad
Inom klimatforskningen pratar man ofta om att vi håller på att passera flera så kallade tipping points, trösklar där det vi gör efter får självförstärkande effekter. Men tipping points behöver inte bara vara av ondo. I den här boken lyfter Johan Rockström och flera andra forskare fram att vi också är på väg att nå en social tipping point. Sociala rörelser, en ny ekonomisk logik, teknisk utveckling och politiskt handlande kan tillsammans bidra till att vi hamnar i självförstärkande goda cirklar. Med hjälp av kraftiga datormodelleringar visar forskarna hur vi tillsammans kan skapa en jord för alla.

Energi · En syl i vädret

Miljö på svenska – orden du behöver

Mossa, små trattkantareller och lite barr i ett resilient ekosystem i en skog i Knivstatrakten.

Skogsjordbruk, klimatmanipulation och resiliens istället för agroforestry, geo engineering och resilience. Hållbarhetstermgruppen på Språkrådet ser till att vi kan tala svenska om miljöfrågor som diskuteras internationellt.

Mossa tål inte att bli nedtrampad hur många gånger som helst. Man brukar säga att den reser sig första gången men inte andra, och den tredje gången dör den. Det är olika med olika slags mossa och det beror på hur hårt den trampas ner. Men ungefär så.

När man trampar ner mossan pressas vattnet i den ut. När mossan suger upp vatten igen och reser sig är det ett exempel på resiliens. Förmågan att komma igen efter en skada eller påverkan. Som när du stoppar ett finger i degen och hålet snabbt fylls igen. Eller som när något skakar om ens liv och man så småningom hamnar på rätt köl igen.

För ungefär tio år sedan var det ett ovanligt ord på svenska. När det förekom i svenska texter stod det på engelska, resilience. Sammanhanget hjälpte till att förklara ordet – ett exempel på språkets resiliens – men det kändes lite avigt att behöva ta till utrikiska för en så enkel sak.

Vad skulle man säga på svenska? Motståndskraft, återhämtningsförmåga? Ja, men resiliens är ju båda. Återhämtningsförmåga som ger motståndskraft, eller bildligt talat elasticitet. Det kan också vara helt konkret elasticitet, till exempel i ett material. Eller i en deg som jäser.

Isen smälter i Alaska
Isen smälter i Alaska. Vi behöver kunna tala svenska om det och mycket annat. Foto: Becky Bohrer/AP/TT

Ordning i kaos

Med en växande insikt om hur ekosystemens och samhällenas olika delar bär varandra, hur mycket de hänger ihop, har begreppet sipprat in i svensk miljödebatt. Först på engelska, men de senaste åren på svenska. Och det svenska ordet har fått hjälp på traven av Hållbarhetstermlistan som kom till 2021.

En termlista är en ordlista över facktermer inom ett bestämt område. Termlistor blir förstås mest aktuella inom områden som utvecklas snabbt. Elektronik till exempel. Minns du när man sejvade och printade istället för att spara och skriva ut? Och när lådan till en stationär dator kallades hårddisk eller CPU (som betyder processor) och allt möjligt annat som den inte var?

Det var Tekniska nomenklaturcentralen som satte tekniker och språkvetare att tillsammans fila på svenska termer som skulle kunna bringa ordning i kaos. Jag minns hur somliga hånade de där listorna och sa att staten aldrig skulle kunna tvinga folk att använda så töntiga ord. Allt slog inte heller igenom, men i allmänhet kan vi numera tala svenska om digital teknik utan att någon höjer på ögonbrynen.

Staten, förresten? Ja, staten är inblandad i termlistorna, men det var inte så det började. Tekniska nomenklaturcentralen grundades som ideell förening 1941 på initiativ av Ingenjörsvetenskapsakademien. Det var alltså yrkesfolk som såg ett behov av att bättre kunna kommunicera med varandra. Så småningom fick de statliga anslag, som upphörde 2000. Då gick TNC i konkurs, men återuppstod som Terminologicentrum, fortfarande förkortat TNC.

Sedan 2018 finns TNC inte längre, utan Språkrådet på myndigheten Institutet för språk och folkminnen håller i termarbetet. Bland annat i Hållbarhetstermgruppen som sätter ihop Hållbarhetstermlistan. Gruppen ”arbetar för att tydliggöra termer och begrepp inom ämnesområdet hållbar utveckling” skriver de på hemsidan. Det är en del av myndighetens arbete med FN:s hållbarhetsmål enligt Agenda 2030.

På listan står alltså resiliens sedan november 2021. Egentligen är det inget nytt ord på svenska, det har till exempel använts av tandläkare om tandkött, som med åren kan förlora sin resiliens så att det bildas tandfickor. Men det har ju inte varit i var mans mun – ordet, alltså.

CCS kallas den här tekniken fortfarande ganska ofta, men koldioxidavskiljning säger mer om vad det handlar om
CCS kallas den här tekniken fortfarande ganska ofta, men koldioxidavskiljning säger mer om vad det handlar om. Foto: Anders Wiklund/TT

Mer och mer användbar

Listan blir mer och mer användbar ju mer den fylls på, och numera talar man till exempel oftare om klimatmanipulering istället för det vaga geo engineering. Nerväxt istället för degrowth, skogsjordbruk istället för agroforestry, tippningspunkt istället för tipping point. CCS-teknik, carbon capture and storage, finns med i Syre förklarar den 2 november, men nästa gång du läser om tekniken kallas den kanske avskiljning och lagring av koldioxid istället.

Att röra sig med engelska termer på svenska känns lite som att skriva med lovikkavantar på sig. Man kanske vet på ett ungefär vad geo engineering är, men ordet skulle kunna betyda en massa annat också. Klimatmanipulering säger precis vad det är fråga om, och vill man ha mer exakt info har termlistan en utförlig ordförklaring. Där kan man läsa att det i huvudsak handlar om två metoder för att påverka jordens klimatsystem – dels olika sätt att minska solinstrålningen till jordytan, dels borttagning av växthusgaser av atmosfären.

Det står också att det i dagsläget – texten är senast reviderad i maj 2022 – inte finns någon färdig metod för klimatmanipulering som anses tillförlitlig. Och att det saknas tillräcklig kunskap om effekterna.

Hållbarhetstermgruppen tillägger att manipulering ibland står för en otillbörlig påverkan, men att begreppet klimatmanipulering inte har någon sådan negativ innebörd.

Hållbarhetstermlistan förser oss alltså inte bara med tydliga svenska termer på miljöområdet, den ger också en bakgrund. Så man kan läsa den för att hitta ord eller för att få en förklaring till engelskt klimatlingo, men även för att lära sig mer om det som orden betecknar.

Radar · Miljö

20 länder planerar att tredubbla kärnkraften

Världsledarnas avtal om att tredubbla kärnkraftskapaciteten som presenterats på COP28 i Dubai är inte bindande utan ett "gentleman's agreement" enligt Sveriges näringsminister Ebba Busch.

Sverige och ett stort antal andra länder har enats om att tillsammans tredubbla energin från kärnkraft. Initiativet är en del för att nå nettonollutsläpp till 2050.

Det är ett stort antal länder inklusive USA, Kanada, Japan och en rad Europeiska länder som under den pågående klimatkonferensen COP28 går ut med budskapet om att kraftigt öka kärnkraften.

Sverige tar nu konkreta steg mot ny kärnkraftskapacitet och jag är glad att stå sida vid sida med likasinnade länder här på COP28, sade statsminister Ulf Kristersson (M) under ett anförande på lördagen.

Enligt avtalet kommer kärnkraften att spela en nyckelroll för att nå målet med minskade koldioxidutsläpp. Målet är att tredubbla kärnkraftskapaciteten till 2050 jämfört med 2020 års nivåer.

Till finrummet

Ulf Kristersson pekade under en presskonferens på att kärnkraft har gått från att vara nästan skamfyllt till att få en framträdande roll på årets klimatmöte.

– Vi ska vara bland dem som leder den utvecklingen. Det vore bra om vi kunde få samsyn i Sverige om att kärnkraft är en viktig del i omställningen. Där är vi inte än men vi är på väg.

Näringsminister Ebba Bush (KD) lyfte de initiativ som tagits för underlätta utbyggnaden av kärnkraft i Sverige, bland annat genom en utredning som ska över kärnavfallsprogrammet och ansökningsavgifterna.

– Sverige är ett föregångsland och vi visar att det går att vända klimatångest till klimathopp, mycket tack vare svenska företag, säger Busch.

Avtalet är inte ett bindande avtal utan mer av ett ”gentlemens agreement” enligt Bush.

– Men det kommer att påverka företagens investeringsbeslut.

Tredubblingen som avtalet avser ska inte nödvändigtvis ske i varje enskilt land.

Får kritik

Bland länderna som ingått i överenskommelsen finns Storbritannien, Bulgarien, Kanada, Finland, Frankrike, Ungern, Sydkorea, Moldavien, Marocko, Nederländerna, Polen, Sverige, Ukraina och Förenade Arabemiraten.

John Kerry, USA:s särskilda sändebud för klimat, säger i sitt anförande att FN:s klimatpanel IPCC tar upp kärnkraft som ett sätt för hur världen klarar 1,5-gradersmålet.

– Vi kan inte nå noll nettoutsläpp till 2050 utan en del kärnkraft. Det är inte politik eller ideologi – det är matematik, säger han.

Kärnkraft som förnybar energikälla väcker också motstånd. Jeff Ordrowe, en representant för miljörörelsen 350.org säger att de uppskattar att USA:s president Biden vill satsa på alternativ till fossila bränslen men att kärnkraft är en ”farlig distraktion”, något som olyckan vid kärnkraftverket i Fukushima satte ljuset på.