Modernismen har smakmonopol i Stockholm. Detta enligt Arktiekturupproret som menar att människor längtar efter skönhet och harmoni genom arkitektur av klassiskt snitt.
– Smakmonopolet måste brytas. Arkitekterna och byggbolagen känner bara till en enda smak. Så har det varit i stort sett sedan 1930 då modernismen introducerades i Sverige, säger Arkitekturupprorets Sigvald Freylander.
Den arkitektur han uppskattar har successivt blivit alltmer sällsynt sedan Klarakvarteren revs på 60-talet. Sigvald Freylander pekar på flera byggnader som han ser som skräckexempel på modernistisk arkitektur. Dit hör det nya Karolinska sjukhuset.
– Du kommer dit och förstår inte var du ska gå in, det finns inga markerade ingångar. Modernismen är abstrakt och rörig, säger han.
Sigvald Freylander önskar fler projekt som det på 90-talet då Sankt Eriksområdet byggdes i en stil som efterliknade en äldre arkitektur.
– Först och främst handlar det om att bygga i rätt proportioner. I modernismen har man tagit bort de korrekta proportioner som människor i allmänhet uppfattar som skönhet, säger Sigvald Freylander.
Modernismen är förhärskande, trots att människor inte vill ha den när de ställs inför alternativ, menar han och hänvisar bland annat till en brittisk undersökning där 77 procent av de tillfrågade föredrog ett hus i klassisk stil när de fick välja mellan olika bilder.
– Folk längtar efter trygghet, skönhet och harmoni, säger Sigvald Freylander.
Stockholms stadsarkitekt Torleif Falk försvarar arkitekturen i staden och menar att man kan se husen från olika epoker som årsringar.
– Det är stadens identitet och karaktär och man måste förhålla sig till staden som helhet. Det är därför det är så svårt att säga att man bara ska ägna sig åt en sorts bebyggelse, säger han till Mitt i.
