– Det är fem personer som dött i terrorbrott de senaste tio åren, det är fyra personer om dagen som tar sitt liv. Ändå är det terrorn som politiker och tidningar lyfter, som om det skulle vara ett stort samhällsproblem i Sverige, säger Alfred Skogberg.

Han är generalsekreterare för organisationen Suicide zero och upprörs över att inte mer görs i samhället för att förhindra självmord, trots goda möjligheter att lyckas. Han pekar på Miami där självmorden bland unga nästan helt försvann när staden började arbeta målmedvetet och förebyggande.

– Där har har man ett ämne i skolan där man har tid att för sätta ord på vad som händer i en under ens utveckling. Man får prata i lugn och ro och höra hur andra har löst livsproblem. Det kan handla om hur man hanterar grupptryck och får bättre familjerelationer.

Prata, prata, prata. Alfred Skogberg trycker liksom Jenny Jägerfeld på vikten av att ge utrymme för samtal om det svåra och viktiga, inte minst i skolan.

Alla kan ge stöd till någon som behöver, enligt Alfred Skogberg. Den som finns i närheten av den som mår dåligt har ofta bättre förutsättningar att kunna hjälpa än okända vårdpersoner, menar han. Därför är det också viktigt att sprida kunskap om vilka varningstecken det finns för psykisk ohälsa.

– Ett sådant är när det händer något stort i en människas liv. Det kan handla om att man blir arbetslös, får barn, kommer ut med sin sexuella läggning, går i pension eller att någon man har nära dör.

Ser vi tecknen har vi också möjlighet att göra det som många tycker är läskigt – att söka kontakt med den som är i kris.

– Då har vi chansen att knacka på dörren och säga ”ska vi ta en promenad så får jag höra hur du har det?”. Det är att vara artigt påträngande.

Men ibland är det professionell hjälp som behövs. Det finns bra vård att få, poängterar Alfred Skogberg. Väntetiderna är däremot inte sällan oacceptabelt långa, anser han.

– Om det är en fysisk brand säger inte brandkåren att ”vi ska bara fika klart så kommer vi sedan”. När det gäller psykiska bränder får det av någon anledning ta betydligt längre tid och då blir problemen mycket större.

Att förebygga självmord är också en fråga om fysisk planering. En del har gjorts i Stockholm i den vägen de senaste åren. Västerbron har fått högre räcken, Citybanans plattformar barriärer som ska förhindra människor att hoppar. Det fungerar, konstaterar Alfred Skogberg.

– Många självmord är impulsiva. Om det inte går att hoppa från bron är det inte så att man går en kilometer till nästa.

Nu vill han se fler åtgärder. Ett skyddsnät vid Åsöberget är ett exempel.

– Där hoppar några personer varje år. Att få upp betonglejon på Drottninggatan är inga problem, men här handlar det om åtgärder som vi vet skulle rädda liv.

Läs även Syres intervju med psykologen Jenny Jägerfeld.