Bara 14 procent av hushållens plastförpackningar källsorteras. Det innebär att stora mängder av fossila plaster förbränns och orsakar utsläpp av koldioxid. Nu krävs att Stockholm plastbantar för att kunna nå målet om en fossilfri stad 2040.
Problemen med plaster är många och välkända. En mindre omtalad negativ effekt är de koldioxidutsläpp som uppkommer när kasserade plaster med fossilt ursprung ska omvandlas till energi genom förbränning.
En ny rapport, som är en del av Stockholms stad klimatstrategi, har kartlagt plastströmmarna och tagit fram ett antal åtgärder för att minska andelen fossil plast som hamnar i kraftvärmeverk.
Ett beslut som redan fattats är det om en ny sorteringsanläggning i Högdalen, där plast ska kunna sorteras ut från restavfallet. Men beroende på plastens sammansättning och vad den har använts till så är det inte alltid den kan bli nya produkter.
– Vi måste ställa tydligare krav på upphandling. Den fossila plast som används bör komma från ett retursystem så att vi inte tillverkar ny fossil plast, och den ska vara giftfri. Den plast som måste brännas, som exempelvis blöjor och bindor som man inte vill återvinna, den måste bli fossilfri av förnybar råvara och det måste vara ett krav redan i produktionen, säger Katarina Luhr, miljöborgarråd.
Den plast som energiåtervinns orsakar utsläpp som motsvarar tio procent av trafikens utsläpp i Stockholm, eller fyra procent av stadens totala utsläpp.
– Det finns väldigt mycket att jobba med: Ökad återvinning, sortering, använda andra material eller försöka ta bort plast i vissa fall. Om vi pratar mer om att plasten ger fossila utsläpp så blir både privatpersoner och näringsliv mer medvetna, säger Katarina Luhr.
