Den 25 september 2015 samlades FN:s generalförsamling i sitt högkvarter i New York för att anta resolutionen Att förändra vår värld: Agenda 2030 för hållbar utveckling. Alla de 193 medlemsländerna åtog sig då att arbeta för att uppnå en socialt, miljömässigt och ekologiskt hållbar värld till år 2030. 

Det hela konkretiserades genom 17 mål – på svenska kallade globala målen eller globala målen för hållbar utveckling – som tagits fram av medlemsländerna tillsammans med politiker, forskare, privat sektor och civilsamhälle.

Sex områden utpekade

FN:s dåvarande generalsekreterare Ban Ki-moon sade att Agenda 2030 bäddade för en historisk vändpunkt för världen:

”Det här är folkets agenda, en handlingsplan för att avsluta fattigdomen i alla dess dimensioner överallt, och som inte lämnar någon utanför. Den syftar till att säkerställa fred och välstånd och skapa partnerskap med människor och planet i centrum.”

Officiellt inleddes arbetet med att uppnå de globala målen den 1 januari 2016. 

Regeringen vill att Sverige ska bli världsledande i Agenda 2030-arbetet. Det, konstaterar man, kräver engagemang inte bara från staten, utan också från kommuner och landsting, näringsliv, frivilligorganisationer, akademi och andra aktörer. 

I mars 2016 tillsattes den så kallade Agenda 2030-delegationen, vars uppdrag är att stödja och stimulera arbetet. I ett förslag till handlingsplan pekar delegationen ut sex områden som Sverige bör prioritera, områden där utmaningarna är som störst men där det också finns möjligheter till lösningar: ett jämlikt och jämställt samhälle; hållbara städer; en samhällsnyttig och cirkulär ekonomi; ett starkt näringsliv med hållbara affärsmodeller; hållbara och hälsosamma livsmedel samt stärkt kunskap och innovation.

I anslutning till den föreslagna handlingsplanen gjorde man också en nulägesbeskrivning, där man konstaterar att utmaningarna med att nå en hållbar utveckling till stor del är globala, men att lösningarna framför allt är lokala. Det är på den lokala och regionala nivån som globala åtaganden och internationella och nationella lagstiftningar ska omsättas i handling och det är där den största kommunikationen med medborgarna, näringslivet och civilsamhället sker. I Sverige finns goda förutsättningar för att agendan ska få lokalt genomslag, konstaterar delegationen, eftersom dess fokus på både social, ekonomisk och miljömässig hållbarhet stämmer väl överens med hur kommuner, landsting och regioner i dag lägger upp sitt hållbarhetsarbete.

Liknar välfärdsuppdraget

Kerstin Blom Bokliden, miljöexpert på Sveriges kommuner och landstings avdelning för tillväxt och samhällsbyggnad, håller med om att att det finns goda förutsättningar för att börja arbeta med Agenda 2030 lokalt i landet.

– Mycket av det som ligger i Agenda 2030 är väldigt likt det välfärdsuppdrag som våra medlemmar har, alltså att se till att till exempel skola, vård och samhällsplanering fungerar. Det ligger i uppdraget att bygga hållbara samhällen som är goda för hälsan, där människor kan leva bra liv och har sina grundläggande behov av service tillfredsställda, säger hon.

Men när tidningen Aktuell hållbarhet sommaren 2017 gjorde en kommunenkät var det bara knappt var fjärde kommun som uppgav att de hade någon typ av formulerad strategi för att bedriva agenda-arbetet. Ungefär samtidigt släppte teknikkonsultföretaget Sweco, som arbetar med samhälls- och stadsplanering, en rapport om hur långt Sverige kommit. När kommunerna fick placera in sig själva på en femgradig skala, där 1 motsvarade ”Ännu inte börjat” och 5 betydde ”Arbetet slutfört”, hamnade snittet på strax över 2.

Båda dessa undersökningar har ett knappt år på nacken nu, och Kerstin Blom Bokliden tror att många kommuner vid den tiden inte hade hunnit sätta en Agenda 2030-etikett på sitt arbete.

– Man kanske redan jobbade med folkhälsomål, miljömål och trygghetsaspekter, men hade inte hunnit formulera sig utifrån Agenda 2030-vokabuläret.

När SKL, tillsammans med FN-förbundet och Agenda 2030-delegationen, gjorde en enkät var uppgav nära hälften att de tagit till sig eller kommit igång med arbetet. SKL:s uppfattning är att kommunerna generellt visar ett stort engagemang, menar Kerstin Blom Bokliden, men det viktigaste är att de jobbar utifrån sina lokala förutsättningar och att de överhuvudtaget bedriver ett långsiktigt hållbarhetsarbete.

– Agendan är ett sätt att kommunicera med likadana termer, men det viktigaste är att jobba med helhetstänket, säger hon.

Stockholms egna mål

En liknande inställning har Stockholms stad, som har valt att inte bedriva något aktivt arbete med just Agenda 2030. Istället har man formulerat sina egna mål till 2040, under rubriken Vision 2040 – Ett Stockholm för alla. Den antogs av kommunfullmäktige i januari 2017 och är uppdelad i fyra avsnitt: Ett Stockholm som håller samman, Ett klimatsmart Stockholm, Ekonomiskt hållbart Stockholm och Demokratiskt hållbart Stockholm. Tillsammans utgör de grunden för hur staden ska utvecklas de kommande tjugo åren.

– Vi tycker inte att Agenda 2030 är mindre viktig, det är helt avgörande för de globala hållbarhetsproblemen att man tar till sig och jobbar enligt den. För städer och länder som inte har kommit så långt i sitt hållbarhetsarbete är den ett helt avgörande underlag för att förstå vad som är viktigt, säger Björn Hugosson som är klimatchef i Stockholms stad.

– Men vi i Stockholm, och många andra städer, har kommit ganska långt med hållbarhetsfrågan. Vision 2040 grundar sig på en analys av vad som är problemen lokalt hos oss.

Vill ligga steget före

Tidigt i arbetet med visionen gjorde man också en jämförelse med Agenda 2030 och konstaterade att det allra mesta överensstämde.

– Men vi kände att vi behövde stärka upp lite kring hälsoaspekterna, att göra kopplingar mellan hälsa, luftkvalitet, mat och motion tydligare. Det är ett område där vi har inspirerats av agendan.

Att sätta sina egna mål handlar också om att ligga i framkant, till exempel när det gäller att nå fossilfrihet.

– Där vill vi ligga en bit före både Sverige som helhet och världen. Vi har förutsättningarna i Stockholm och har kommit drygt halvvägs i dag, med hjälp av politiska beslut och krav i upphandlingar. Det är nödvändigtvis inte så mycket dyrare utan det går ganska bra, säger Björn Hugosson och berättar hur det kommer delegationer från andra länder till Stockholm för att se hur man arbetar för att bli fossiloberoende.

– Det skapar en attraktionskraft när vi visar att vi tar det här på allvar.

Samtidigt som världen och Sverige tar sig an Agenda 2030 är det alltså en annan vision, med ett annat slutdatum, som gäller för Stockholm. Kanske något förvirrande för invånarna? 

– Vi kommer att ta fram ett kommunikationsmaterial som förklarar hur arbetet med Vision 2040 förhåller sig till Agenda 2030. Agendan är det som världen jobbar med nu; alla kommer att prata i termer av de 17 hållbarhetsmålen, säger Björn Hugosson.

Man kan alltså konstatera att Sverige generellt verkar ligga bra till när det gäller att implementera Agenda 2030, men det finns också stora utmaningar. I sin nulägesanalys nämner 2030-delegationen bland annat det faktum att det inte finns något lagstadgat krav på att kommuner, landsting och regioner ska arbeta med agendan. De påpekar också att lokala och regionala beslut inte nödvändigtvis gynnar en hållbar utveckling.

”Ska bygga på frivillighet”

Men att Agenda-arbetet skulle bli tvingande är inte någon bra idé, enligt Sveriges kommuner och landsting.

– Det ska bygga på frivillighet, engagemang och politisk förankring. Varje kommun måste få formulera sitt arbete utifrån sina egna utmaningar och var de står, säger Kerstin Blom Bokliden.

Hon tror inte att frivilligheten påverkar kommunernas vilja att arbeta med Agenda 2030.

– Titta på folkhälsomålen och miljö-målen, de är också frivilliga. Det finns ingen lagstiftning som säger att kommuner måste jobba med miljömål, säger hon och fortsätter:

– Vi har sett andra framgångsrika metoder som vi tror mer på än lagstiftning. Att lära av varandra, visa på goda exempel och samarbeta med partners i och utanför Europa. 

Mer kunskap behövs

Något som både delegationen och SKL är helt överens om är att det behövs mer information och kunskap om Agenda 2030 ute i landet, om arbetet ska ta sig ur sin linda och komma igång på riktigt. I dag finns ett kunskapsglapp som enligt Kerstin Blom Bokliden är den största utmaningen.

– Jag tror att folk har hört talas om de 17 globala målen eller känner igen symbolerna, men man vet inte riktigt vad Agenda 2030 innebär för Sverige. När det gäller till exempel fattigdomsproblematiken och liknande delar i agendan kan det vara lätt att tro att det inte gäller för Sverige så mycket som för andra länder. Det gäller att se vilken roll vi har i det här arbetet, vad vi kan bidra med och att se våra utmaningar utifrån vårt perspektiv. 

Det kommunerna framför allt efterfrågar är kommunikationsmaterial om vad Agenda 2030 är för något – foldrar att sätta i händerna på folk, helt enkelt – och utbildning för den egna organisationen och för politikerna. För att möta det här behovet genomför SKL tillsammans med Svenska FN-förbundet ett gemensamt kommunikationsprojekt som ska öka kunskapen om och engagemanget för agendan i kommuner, landsting och regioner. Sju kommuner och landsting medverkar som referensgrupp under det första pilotåret; därefter kommer fler deltagare att kunna vara med i projektet som pågår till och med 2020.

– Det handlar om att sprida goda erfarenheter och inspirera varandra, säger Kerstin Blom Bokliden.

– Jag tror att vi kommer att få med oss Agenda 2030 som en självklarhet framöver, men det måste få ta lite tid innan det genomsyrar hela organisationer och verksamheter. Det gör det inte riktigt ännu.

Regeringen håller just nu på att ta fram en nationell handlingsplan för Agenda 2030, som enligt uppgift ska presenteras före sommaren. Det välkomnas av 2030-delegationen, som dock efterlyser mer kraftfulla åtgärder.

”Den långsiktiga och omfattande samhällsomställning som Agenda 2030 innebär måste förankras brett politiskt och kan inte vara avhängigt vilka partier som innehar regeringsmakten. Vi anser att en parlamentarisk förankring med blocköverskridande överenskommelser, långsiktiga mål och gemensamma strategier är nödvändiga förutsättningar för denna omställning. En samlad målbild bidrar även till ökat genomslag i kommuner och landsting.”, skriver fem av delegationens ledamöter i en debattartikel i Dagens samhälle (1 mars 2018).

Klimatchef Björn Hugosson efterfrågar även han mer tydlighet från regeringens håll. 

– Det behöver bli tydligare vad kommunernas roll i Agenda 2030 är och hur uppföljningssystemet kommer att se ut.