Ofattbara berättelser fångas på film

November 2015. Terrordådet i Paris hade just skakat om Europa. I Sverige hade Säpo höjt terrorhotnivån till den näst högsta. I Stockholms tunnelbana rörde sig poliser med k-pistar. För Moder Mothanna skulle livet kastas omkull – ännu en gång.

Den 19 november grips Moder Mothanna i Boliden. Polisen misstänker att han förberett ett terrordåd i Stockholm tillsammans med flera andra. Innan dess har hans namn och bild spridits som en löpeld i Sveriges alla stora medier. Han sägs ha kopplingar till Islamiska staten – den väpnade terrormilis som intagit hans hemstad Mosul, höll hans föräldrar i skräck och tvingat honom på flykt.

I tre dagar satt han inlåst, sedan kunde polisen konstatera att de misstagit sig. Moder Monthanna var ingen terrorist. Han fick rådet att vänta med att åka hem och stannade en natt på hotell för att låta flocken av journalister lugna sig något.

Polisen rådde honom också att inte återvända till samma flyktingboende. Men de teg om att hans namn och bild fanns överallt – det blev Moder Mothanna varse när han trots allt begav sig hem till boendet och fick se tidningarna. En svår tid började. Han var ensam – och mitt i människors blickfång.

– När du går ut tittar människor på dig. Människor pratar om dig,  du känner dig konstig, säger Moder Mothanna.

Varför han blivit misstänkt fick han inte veta, inte heller vad hans terrorplaner skulle ha gått ut på. Och mardrömmen var inte slut. Trots att polisen sagt att han inte var misstänkt längre dök han upp på Schengens lista över misstänkta terrorister.

Månader efter att han suttit anhållen förhördes hans vänner i Tyskland av polis om sina kopplingar till Moder Mothanna.

– Det var lite konstigt. De hade sagt att mitt fall var avslutat, säger Moder Mothanna.

Dessutom försenades hans asylprocess. Han lovades besked i slutet av maj, men först till jul fick han sitt efterlängtade uppehållstillstånd. Nu ser han framåt.

– Jag har börjat glömma lite. Jag har flyttat till en egen lägenhet och går på SFI. Jag vill bli undersköterska, säger han.

Att berätta sin historia blev viktigt för att gå vidare. Det får han göra i dokumentären Moderland som visas på Film utan gränser på lördag.

Filmprojektet tog sin början med Moder Mothannas numera vitt omtalade fest. Efter det som hänt var det viktigt för honom att visa Boliden att flyktingar faktiskt inte är terrorister.

– Istället för att bli arg på Sverige bjöd han och hans vänner hela Boliden på fest. Jag och min kollega Jon Leck bestämde oss för att följa honom under ett år, säger regissören David Wikdahl.

Genom Moder Mothanna speglas mycket av det som hände i Sverige den hösten.

– Moder personifierar det läge som Sverige befann sig i november 2015. Han blir utpekad som terrorist och därmed en väldigt speciell person. Samtidigt är han precis som tusentals andra flyktingar den hösten, med samma oro över uppehållstillståndet och över hur familjen mår.

”Film utan gränser” har också fem kortfilmer av eller med ensamkommande afghanska ungdomar på programmet. Här finns tunga berättelser om att inte ha någonstans att bo, men också om vad tillvaron i en boxningsklubb kan betyda för självkänslan.

Anna Hagnefur, projektledare för Film utan gränser och aktiv i Refugees welcome Stockholm som arrangerar dagen tillsammans med Filminstitutet, ser ett stort behov att ge plats för de ensamkommandes berättelser. I det ideella arbetet med ungdomarna har hon sett gruppens situation förvärras och den psykiska ohälsan skjuta i höjden.

I takt med att fler hinner fylla 18 eller blir åldersuppskrivna när handläggningstiderna drar ut på tiden blir också de hemlösa ungdomarna fler. Detta som en följd av att de som blir myndiga ofta förlorar sitt boende när kommunerna inte längre har ansvar för dem. Istället för att flytta många mil från vänner och skola, blir hemlöshet alternativet för en del.

– Vi möter ofattbara berättelser. Det känns viktigt att ge en plattform för ungdomarna att berätta själva för en större publik, Anna Hagnefur.