De antisemitiska attackerna i Göteborg och Malmö har skakat den judiska församlingen i Stockholm. ”Det känns som att det kommer närmare och närmare”, säger församlingens generalsekreterare Isak Reichel.
– Den här gången har samhället kommit ut och markerat väldigt tydligt. Man har kanske varit naiva tidigare, det är ett uppvaknande, säger Isak Reichel.
Den kraftfulla reaktionen har gjort honom glad. Efter att först synagogan i Göteborg och sedan ett judiskt kapell i Malmö utsatts för brandattentat har skarpa uttalanden från politiker avlöst varandra, däribland från statsministern. I Göteborg kläddes grindarna till synagogan med oräkneliga pappershjärtan till stöd för den utsatta församlingen. I Malmö slöt hundratals människor upp för en kippavandring.
– Samhället visar att man ser antisemitismen som det problem den är. Det gör det lättare att bekämpa den, säger han.
Men oron finns där. Bilden är att antisemitismen växer.
– Vi har haft ett år där de här attackerna kulminerat. Det har gett en känsla av utsatthet, säger Isak Reichel.
Han pekar på att hoten kommer från både nazistiskt och islamistiskt håll.
– Det som är gemensamt för både nazister och islamister är att man ser judar som några som ligger bakom allt ont i en världsomfattande konspiration. På det sättet skiljer sig antisemitismen från islamofobin eller antiziganismen.
Isak Reichel konstaterar att det sällan syns vem som är jude och att man därför främst drabbas av antisemitism när man är samlad vid institutioner som synagogor. Man riskerar också att bli utsatt för det man heter.
– De som har judiska namn ses som en del av världskonspirationen. Bonnierfamiljen har väl inte sett sig själva som judar på generationer, men ses ändå som judar av antisemiter.
Nazistisk och islamistisk antisemitism bör bekämpas på delvis olika sätt, enligt Isak Reichel.
– När det gäller islamister kommer många från länder med en statsunderstödd antisemitism. Då kan det krävas riktade insatser mot nyanlända.
Han betonar att den judiska församlingen alltid har förespråkat en generös flyktingpolitik och att det handlar om att bemöta negativa föreställningar om judar som människor kan bära med sig från sina hemländer, och markera att de inte är okej.
I Stockholms moské känner man en liknande oro som medlemmarna i den judiska församlingen.
– Det kommer ofta brev med hat och hot med posten, berättar imamen Mahmoud Khalif.
Liksom Isak Reichel betonar han betydelsen av religionsdialog. Deras respektive församlingar arbetar tillsammans på flera olika sätt, bland annat i ett interreligiösa råd. Mahmoud Khalif poängterar vikten av att religiösa ledare går före och visar att det fungerar att samarbeta.
– Vi visar att vi jobbar tillsammans för samhällets bästa, säger han.
De motsättningar som ibland finns mellan judar och muslimer har ingen religiös grund, enligt Mahmoud Khalif.
– Det finns ingen religiös konflikt mellan judar och muslimer. Konflikten i Mellanöstern är en politisk konflikt som vi inte ska importera till Sverige. Muslimer, kristna och judar är alla Abrahams söner.
