När sociala problem åter blev synliga i Stockholm

Ute är det februarigrått och små snöflingor far genom luften innan de landar och ligger kvar på marken utan att smälta. Samtidigt som det kokas kaffe inne i värmen på Stadshuset där Stockholms stads politiker har sina kontor, sitter mellan 700 och 800 personer och tigger ute i kylan. Kanske får någon just exakt nu tio kronor av en av de sju procent stockholmare som enligt DN/Ipsos (5 oktober 2017) varje vecka ger pengar till människor på gatan. Åsa Lindhagen är socialborgarråd i Stockholms kommun och menar att gatubilden i Stockholm har förändrats sedan ungefär år 2011.

– Vi såg att detta var en växande problematik, med allt fler människor på våra gator som far väldigt illa. Linjen har hela tiden varit att vi ska göra vad vi kan för att lindra nöd, säger Åsa Lindhagen.

Sedan människor började komma och tigga har siffran dock legat stadigt på mellan 700 och 800 människor från övriga EU som är synliga på gatorna. Det är främst om dem debatten handlar, även om begreppet EU-migrant har en vidare betydelse än så. Innan dess var det länge sedan fattigdom och utsatthet var så påtaglig i innerstan.

– Man måste ha respekt för att även människor i väldigt svåra situationer gör övervägda val. Det är bara att de här människornas valmöjligheter är väldigt dåliga, säger Åsa Lindhagen.

Debatten om förbud

Det finns en uppsjö olika åsikter representerade i ett stort antal debattartiklar och kommentarer. Den 20 juli i år hävdade Per Gudmundsson på SvDs ledarsida (obunden moderat) att tiggeri i själva verket redan är förbjudet. Han hänvisar till ordningslagen, där det står att en plats ska användas till vad den är avsedd för.

”Det finns inga offentliga platser som har tiggeri som ändamål. Tiggeriet är inte heller allmänt vedertaget” skriver han (SvD 20/7 2017).

Senare samma höst vill Vellinge kommun i Skåne införa tiggeriförbud. Den moderata majoriteten har röstat igenom beslutet, men länsstyrelsen sätter stopp. EU-parlamentarikern Soraya Post (Fi) menar att ett förbud mot tiggeri är antiziganism och att ta ifrån en utsatt grupp de få möjligheter till försörjning de har. Men inte bara det.

– Vi ska inte ska kväva goda egenskaper – som att känna empati och dela med sig, säger Soraya Post.

Myten om tiggerihistorien

I en artikel publicerad av SVT Dalarna den 4 januari 2015 reder historikern Dick Harrisson ut en del av tiggeriets snåriga historia i Sverige. Det förbud från 1847 som Gudmundsson anger som en av anledningarna till att vi i Sverige inte har haft något tiggeri på många år, är enligt honom inte den enda anledningen.

Istället menar Harrisson att den främsta anledningen till att vi i Sverige inte har haft tiggeri på gatorna är framväxten av välfärdsstaten. När förbudet, den så kallade lösdriverilagen, avskaffades 1967 var det för att den inte längre behövdes.

Det är inte heller bara Rumänien och Bulgariens EU-medlemskap som har orsakat den förändrade gatubild som Åsa Lindhagen nämner, menar Harrison.

– Det började på 1990-talet när välfärdssamhället inte räckte till längre, säger Harrison till SVT Dalarna.

Harrisson förutspår att politikerna kommer att ha svårt att förhålla sig till frågan, eftersom man inte diskuterat tiggeri på offentliga platser i Sverige på över 100 år.

Olika syn på ansvar

De olika lägren, för eller emot tiggeriförbud – grundar sig i såväl människosyn som ideologi. Anna Rantala Bonnier (Fi) menar att ett stort problem i debatten är hur avhumaniserade dessa personer blivit. Att de främst beskrivs som ett problem. När man pratar om förbud är det inte personer man ska hjälpa, utan ett problem man ska lösa. Lindhagen tycker det är en farlig utveckling.

– Jag vill inte leva i ett samhälle där man förbjuder utsatta medmänniskor att be om hjälp, säger Lindhagen.

Hon menar att det inte är den inställningen som tagit Sverige dit där vi är i dag, från ett land i djupaste fattigdom till ett av världens rikaste länder.

– Det har alltid funnits tendenser i samhället att skuldbelägga människor i utsatta situationer. Det har aldrig byggt starka samhällen, säger Lindhagen (MP).

Erik Slottner (KD) menar däremot att vi inte kan lägga på välfärdsstaten mer än den klarar. Genom att erbjuda för mycket hjälp kan vi komma att hamna i en situation där inte bara EU-medborgare kommer, utan också andra. Positiv särbehandling på grund av negativ särbehandling i hemlandet är enligt honom inte aktuellt.

– Om vi på grund av mänsklighet tillåter ett parallellt system kommer vi lägga på välfärdsstaten en belastning som den inte kommer att hålla för i längden, säger Erik Slottner (KD).

Samma välfärdsstat som utplånat tiggeri och fattigdom i Sverige, fram tills politiska beslut och EUs expansion österut. Centerpartiets Jonas Naddebo menar att hela vitsen med att ha ett välfärdssamhälle är att kunna ta hand om dem som behöver hjälp.

– Motståndarna till den här politiken överdriver storleken på problemet också, säger Jonas Naddebo (C).

Lösningen finns inte här

Något alla är överens om är att lösningen inte finns här utan i hemlandet. Medan Andrea Ström (M), Martin Westmont (SD) och Erik Slottner (KD) tror att det finns en tydlig pull-faktor i att vi har generösa regler för tiggare, vill varken Rana Carlstedt (S), Ann-Margarethe Livh (V) eller Anna Rantala Bonnier (Fi) tänka så. Åsa Lindhagen (MP) anser inte att det är relevant att diskutera. Man lämnar inte sitt hemland för att tigga på vinterkalla gator om man inte måste.

– Det finns ett principiellt medmänskligt ansvar bortom det resultatinriktade tänkandet, säger Lindhagen (MP).

Samtidigt som det i Stockholm finns ett flertal natt- och dagverksamheter för EU-migranter pågår det på EU-nivå arbete och påtryckningar för att Rumänien och Bulgarien ska ta ansvar. Påtryckningarna måste, enligt alla de politiker Syre pratar med, öka. Sverigedemokraterna ser dock inget problem med att skicka människor tillbaka och tycks ha stort förtroende för hemländernas regeringar.

– Jag är övertygad om att de här människornas hemländer är bättre rustade att ta hand om sina medborgare än vad vi är, säger Martin Westmont (SD).

Utbredd korruption i Rumänien, där de flesta människorna som tigger i Stockholm kommer ifrån, gör dock att pengar som ska nå de här medborgarna sällan gör det. Det får romernas situation i landet att försämras ytterligare. Under tiden väljer människor att lämna barn och familj för att sitta på Stockholms och Sveriges vinterkalla gator och i bästa fall tjäna 60–70 kronor om dagen.

Ökande utsatthet

Det senaste året har människohandeln inom den här gruppen ökat. I en verksamhetsberättelse som Andrea Ström räcker över står det att under år 2017 påträffades 14 fall, jämfört med sju år 2016. Hon menar att det kommer att fortsätta så om man inte gör något. Som i att besluta om ett förbud.

– Jag tror inte att utsattheten ökar genom ett förbud, snarare tvärtom, säger Andrea Ström.

Åsa Lindhagen och de övriga representanterna från den röd-grön-rosa majoriteten hävdar dock det motsatta. Att fallen av människohandel och prostitution snarare kommer att öka när människor utan alternativ skjuts ännu längre ut på marginalerna. Kanske blir det bara mindre synligt för oss här.

– Jag tycker Moderaterna är skyldiga att svara på vad som händer med de här kvinnorna istället, om ett förbud införs. Snarare skulle risken att människor tvingas in i brottslighet eller prostitution öka om man skulle ta ifrån dem den här möjligheten, säger Åsa Lindhagen (MP).

Fri rörlighet för vem?

De EU-medborgare som befinner sig i Sverige är oftast här lagligt i och med EUs fria rörlighet, som är grunden för EU-samarbetet och gäller för personer, tjänster, varor och kapital. Erik Slottner (KD) menar att syftet med den fria rörligheten aldrig har varit att möjliggöra tiggeri, människohandel och olagliga bosättningar.

– Den fria rörligheten ska inte heller användas som ett alternativ till vår migrationspolitik, som säger att den med skyddsbehov ska kunna söka asyl, säger han.

Vilket Centerpartiets Jonas Naddebo håller med om, samtidigt som en del av den solidariska EU-tanken är att alla människor inom unionen ska få det bättre. I debatten om tiggeri och tiggeriförbud tycks EUs utmaningar ha sipprat ut på Stockholms gator. Åsa Lindhagen (MP) menar att det kan vara jobbigt att se dessa utsatta människor på gatorna och att det kan röra upp känslor. Kanske är det därför 54 procent av stockholmarna vill se ett förbud. Enligt Ann-Margarethe Livh (V) handlar det om att förstå hur världen ser ut och verka därefter.

– Jag menar att man ska använda sin tankemöda och sin kraft åt att tänka på hur man ska minska fattigdomen istället för att försöka ta bort bevisen på att den finns, säger hon.

Oeniga Stockholmspolitiker

Feministiskt initiativ vänder sig starkt emot ett förbud, som de menar är att försöka förbjuda fattigdom.
– Vi anser att man inte kan lagstifta bort personer som ber om hjälp. På kommunal nivå måste vi jobba mer med sociala insatser. I Stockholm hade vi velat gå ännu längre och erbjuda långsiktiga boenden och skola för barn till EU-medborgare.

Anna Rantala Bonnier, Feministiskt Initiativ

För Vänsterpartiet är det en självklarhet att ett förbud inte är rätt väg att gå.
– Det är för oss väldigt enkelt och handlar om medmänsklighet. Vi anser att man måste rikta särskilt stöd och insatser till den här gruppen, och hjälpa dem till en drägligare livssituation nu när de befinner sig i Sverige.

Ann-Margrethe Livh, Vänsterpartiet

Miljöpartiet vill vara tydliga med att vi har ett medmänskligt ansvar. Ett förbud sänder inte de signalerna, enligt dem.
– En av de vackraste delarna i svensk lagstiftning är att vi inte ska ha människor på våra gator som fryser eller svälter ihjäl.

Åsa Lindhagen, Miljöpartiet.

Socialdemokraterna är emot ett tiggeriförbud. Undersökningar visar dock att en större andel av deras väljare mer än av MP- och Fi-väljarna vill se ett förbud.
– Ansvaret ligger först och främst på hemländerna. De ska ordna bra levnadsvillkor för alla sina medborgare, men när människor kommer hit och ber sina medmänniskor om hjälp, ja, då ska de ha möjlighet att göra det.

Rana Carlstedt, Socialdemokraterna

Centerpartiet är emot ett förbud.
– Ett förbud mot tiggeri är helt fel väg att gå. Fri rörlighet i EU ska gälla alla och många av de som kommer hit vill kunna försörja sig. Då ska vi försöka komma på innovativa lösningar för att hjälpa dem till det. Men vi vill inte heller se illegala bosättningar och tiggeri ska inte vara en permanent lösning.

Jonas Naddebo, Centerpartiet

Liberalerna anser att ett allmänt tiggeriförbud är en alltför ingripande åtgärd.
– Det finns dock problem förknippade med utsatta EU-migranters vistelse här som vi har att hantera. Det rör dels förekomsten av otillåtna boplatser och nedskräpning, vilket på sina håll i staden har varit allvarliga problem. Hemländerna måste ge en bra skolgång och större möjligheter till jobb.

Isabel Smedberg-Palmqvist, Liberalerna

Kristdemokraterna är emot ett förbud, men tycker inte att vi har något egentligt ansvar att exempelvis erbjuda härbärgesplatser vid avhysningar. Det är upp till dem som uppehåller sig i Sverige att lösa sitt boende.
– Vi är väldigt noga med att alla ska behandlas lika i Sverige och att svensk lag ska gälla för alla oavsett ursprung. Illegala bosättningar eller plankning i tunnelbanan kan inte accepteras för att man tillhör en viss folkgrupp.

Erik Slottner, Kristdemokraterna

Moderaterna är för ett nationellt tiggeriförbud, och enligt Andrea Ström skulle det aldrig få fortgå på det här sättet om det rörde sig om svenska medborgare.
– Anledningen till att vi vill se ett förbud är att vi ser att det finns en grupp på våra gator som far väldigt illa. Det är fattiga EU-medborgare som söker sig en hoppfull framtid men det är inte det de får här.

Andréa Ström, Moderaterna

Sverigedemokraterna är de mest drastiska.
– Vårt mål är ju vad vi jobbat mot i flera år. De som tigger ska avlägsnas från platsen. De kommer från andra EU-länder och är inte vårt ansvar.

Martin Westmont, Sverigedemokraterna