Länge leve glasögonen

Det här är en mycket tveksam krönika. Den är nämligen a) en hyllning till slipade linser och b) förtal av ungdom. Utan slipade linser hade världen i århundraden styrts av sådana som inte fyllt fyrtio. Av sådana som kunnat läsa utan slipade linser, det vill säga utan glasögon. Oerfarna glin, adrenalinstinna hannar mestadels. Med sådana vid makten hade det gått åt helvete än mer.

Detta konstaterades i Newsweek redan 1999. Eftersom jag redan då var fyllda fyrtio så nickade jag inställsamt. Om än i smyg, eftersom tidsandan redan då sa att ungdom är bra medan mer mogen ålder är dåligt. Ifrågasättande av detta riskerade att sättas på demensens konto.

Naturligtvis vill jag bli av med min snorkonservativa uppfattning, bli renad från synd, men snart sagt varje gång jag hör till exempel Miljöpartiets yngre härskara i riksdagen så får jag återfall. Och sedan lutar jag mig mot mogna grönradikala politiker som Valter Mutt och Annika Lillemets för att söka tröst.

Det var på 1280-talet som en smart figur – förmodligen över fyrtio – kom på att koppla ihop handtagen på två läsglas och klämma fast dom på näsan. Glasögonen var uppfunna. Det lär ha skett i norra Italien. 

Under upplysningstiden, det vill säga på 1700-talet, försökte förresten franska vetenskapsmän bevisa att människans blick genom synstrålar kunde avsätta spår i glas och metall. Man lyckades inte. Deras idé byggde på de gamla grekerna som trodde att ögat sände ut strålar. En tanke som Ibn al-Haitham, från nuvarande Irak, motbevisade redan 700 år tidigare. Men han var ju inte europé så han räknades inte.

Nu kan man ju undra hur i hela friden den här krönikan ska komma vidare med någon som helst mening och ära. Övergången finns i Spinoza, en av de filosofer som haft ett och annat att säga. 

Inte bara det att Spinoza försörjde sig som slipare av linser, han vägrade också låta sig köpas av vare sig tidsanda eller etablissemangets erbjudande i form av feta pengar. Han skrev lakoniskt: ”Erfarenheten säger oss att människor tror att de är fria helt enkelt därför att de är medvetna om sina handlingar men omedvetna om orsakerna genom vilka dessa handlingar beslutats …”

Smaka på det. Själv fick jag läsa den där meningen flera gånger innan jag fattade innebörden fullt ut. 

Och vad värre är: Jag inbillar mig att den som har samlat på årsringar, trots allt, har större förmåga att inse farorna med det som Spinoza påpekar. Orsakerna till ens handlingar kan ju bero på vilket beroende man har till sådant som cv och karriär. Kanske är det lättare att sätta sig på det sluttande plan som slutar i ideologiskt haveri om det styrs – medvetet eller omedvetet – av möjligheten till statusstint jobb, fin karriär och Tesla i miljonklassen. Gamlingar har sitt bakom sig. Behöver inte bevisa nåt. Linserna blir tjockare. Hinner inte med karriär innan döden inträffar. 

Därför vore det bra om ett antal äldre fick plats bland de yngre i en och annan partiledning. Vi har ju trots allt tillgång till linser. Detta är min snorkonservativa uppfattning. Förlåt.