I Järfälla kommun har planerna på ett nytt naturreservat godkänts av tekniska nämnden. Delar av det gamla flygfältet i Barkarby kommer att bli naturreservat, bland annat i syfte att skydda den känsliga Igelbäcken.

Igelbäcken är ett drygt tio kilometer långt vattendrag som förbinder Säbysjön i Järfälla med havsviken Edsviken vid Ulriksdals slott i Solna och passerar södra Järvafältet på vägen. Det gör att flera kommuner delar ansvar för Igelbäckens välmående.

För Amanda Palmstierna, ordförande i tekniska nämnden och kommunfullmäktige för Miljöpartiet, innebär projektplanerna med Norra Igelbäcken därmed att Järfälla tar sin del av ansvaret.

– Projektet är den sista pusselbiten och med ett reservat blir det möjligt att utveckla naturområdet och tillföra biologisk mångfald. Ur ett naturvårdsperspektiv är platsen viktig ur dess regionala läge i Järvakilen, säger hon.

Järfälla styrs av Centerpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna och enligt Amanda Palmstierna är kommunens expansion ett exempel på modernt stadsbygge:

– En viktig del i MPs stadsbygge är att greppar över hela bilden med tillgång till kollektivtrafik och bostäder, men även till grönområden som inte bara bevaras utan även utvecklas.

Järfälla kommun ser Barkarbystaden som ”västra Stockholms nya knutpunkt” där det byggs för fullt och där nya invånare ökar kraven på servicenärhet, kollektivtrafik och tillgång till grönområden.

En viktig del i bygget är dragningen av tunnelbanans blå linje till Barkarby, varför oppositionen tycker det är oansvarigt att besluta om nya naturreservat innan den första avgången år 2024.

– För Järfällas del är tunnelbaneutbyggnaden helt avgörande för den planering som nu pågår rörande Barkarbystaden och Veddesta. Att påbörja införandet av ett naturreservat parallellt med arbetet kring tunnelbanan riskerar att skapa genomförande konflikter för båda, säger Cecilia Löfgreen, oppositionskommunalråd för Moderaterna, och tillägger att det i dag är svårt att förutse eventuella problemscenarion.

Norra Igelbäcken väntas emellertid få grönt ljus före sommaren till följd av S–C–MP-koalitionens majoritet och vara färdigt inom 15 år. I anslutning till naturreservatet planeras även djurhållning, kaféer och åkerbruk.

– Igelbäcken är ett inspirerande projekt. Vi har alltid haft som ambition att både bygga stad och utveckla natur, säger Amanda Palmstierna.

Det var sommaren 2022 som EU-kommissionen lanserade ett förslag på en förordning som innehöll ett mål om att minska användandet av bekämpningsmedel med 50 procent till 2030. Även den risk som bekämpningsmedel innebär skulle reduceras med 50 procent till 2030 – ett mål som EU också ställde sig bakom i samband med att ett globalt avtal för att rädda den biologiska mångfalden klubbades på Cop15 i Montreal förra året.

I förslaget skulle lantbrukare i första hand använda en miljövänlig metod för att förebygga skadedjur och prioritera alternativa metoder för skadedjursbekämpning, där kemiska bekämpningsmedel endast används som en sista utväg. Något som skulle gynna pollinerare och därmed också lantbruket.

Men förslaget, som välkomnades av miljöorganisationer, fick ett minst sagt ljumt mottagande av flera lantbruksorganisationer, som befarade att det skulle slå mot produktionen och leda till ekonomiska bakslag. Något som i sin tur fick mothugg från ett upprop av forskare. De menade tvärtom att mindre bekämpningsmedel är en förutsättning för en hållbar matproduktion.

Besvikelse och glädje

I veckan nådde förslaget EU-parlamentets miljöutskott. Men Sarah Wiener, den tyska gröna EU-parlamentariker som hade ansvar för att ta fram ändringsförslag, fick inte med sig utskottsmajoriteten vid en omröstning i veckan.

– En bitter besvikelse för mig som rapportör. Men en ännu större besvikelse för vår miljö, sa Sarah Wiener på en presskonferens efteråt.

Miljöpartiets ledamot Pär Holmgren (MP) uppger på X att han röstade nej till det slutgiltiga förslaget, då det försämrats till den grad att det blivit ”ett tomt skal” som han ansåg ”inte skulle ha gjort någon skillnad jämfört med de (otroligt bristfälliga) direktiv som vi redan har”. Jessica Polfjärd från Moderaterna berömmer däremot sig själv för att ha bidragit till att sänka lagförslaget helt och hållet, genom att också rösta nej till att ge rapportören en chans att lägga fram ett nytt förslag i utskottet.

”Glad över att Europaparlamentet i dag förkastade ett förslag som hade hotat Europas lantbruk och vår livsmedelsförsörjning. Vi röstade också emot att ge den gröna rapportören en ny chans i utskottet, eftersom de inte är intresserade av att hjälpa lantbruket”, skriver hon på X.

”Ett kulturkrig mot vetenskapen”

I somras var det nära att högergruppen i EU-parlamentet skulle ha sänkt den förordning som ska få medlemsländerna att restaurera minst 20 procent av unionens land- och vattenyta till 2030. Men den gången gick lagen igenom, om än på håret, först i EU-parlamentets miljöutskott och sedan när hela parlamentet var samlat. Det efter att flera ledamöter från högergruppen EPP brutit med partigruppspiskan och röstat för förslaget.

European environmental bureau, ett nätverk av cirka 180 miljöorganisationer, skriver i ett pressmeddelande att de noterat vad de beskriver som en oroväckande trend inför det kommande EU-valet: ”Ett kulturkrig mot vetenskapen. Kortsiktiga valkalkyler och egenintressen driver EU:s beslutsfattare att spela med vår hälsa och våra ekosystem. Några få tjänar på det, vi alla förlorar.”

Läs mer: Vinst för våtmarker när EU nådde kompromiss om restaureringslag

DEBATT. I dag, den 30 november, är Remembrance day for lost species. En parallell på hösten till Biologiska mångfaldsdagen på våren.

Det ger en möjlighet att varje år att ta del av läget för utdöende och hotade arter, lika väl som för kulturer, livsstilar, traditioner och ekologiska nischer och habitat. En riktigt viktig dag, med andra ord, trots att de flesta svenskar troligtvis inte känner till den eller uppmärksammar den.

Frågan om myllret av allt levande drunknar i allting annat som dör eller alla som dödar i denna vår högst oroliga tid. Det ryms liksom inte riktigt – trots att det är precis denna komplexa mångfald vi alla i grunden lever av! Alla varelser, alla arter, allt levandes samspel på planeten är ju den samlade väv som bär livet.

Blind kortsiktighet

Vi är emellertid några som sörjer detta på riktigt, inte enbart när till exempel Sumatranoshörningen nu enbart har mellan 30 och 100 individer kvar. Regnskogen där nere har försvunnit och styckats upp för oljepalmsplantager och gruvor. Ekonomistiskt tänkande och otyglad kapitalistisk kortsiktighet är blind för både långsiktig hållbarhet och själslig tillhörighet!

IPBES är en internationell plattform för biologisk mångfald och ekosystemtjänster. De skriver i sin rapport att en miljon djur- och växtarter riskerar att utrotas globalt, vilket motsvarar cirka en åttondel av alla som nu existerar. Andra forskare varnar för att vi är på väg in i ett nytt massutdöende, där uppemot tre fjärdedelar av arterna kommer att försvinna.

Allra mest akut hotade är vilda ryggradsdjur; de har minskat med hela 69 procent på 50 år. Av de cirka 21 700 arter som finns i Sverige, klassificeras enligt Naturvårdsverket 4 746 som rödlistade, varav 2249 är hotade. Bland de direkt utdöende märks järv, fjällräv, mellanspett, vitryggig hackspett, fjällgås, havsörn och lövgroda. Sammantaget visar antalet rödlistade arter de senaste 20 åren på en sorgligt negativ trend för den biologiska mångfalden.

Igenväxning och avverkning är de mest avgörande ingreppen för många av dessa rödlistade arter. Enligt art- och habitatdirektivet från EU handlar det om markanvändning, främst jord- och skogsbruk, för de arter som listas där. Kraftfulla insatser krävs nu för att hejda den pågående förlusten av biologisk mångfald i världen och Sverige, men det räcker inte med bara blommande kantzoner och öppna sandytor.

Det är visserligen bra exempel på metoder som verkligen behöver spridas, men så länge det inte anses lönsamt för lantbruket att beakta biologisk mångfald, tillämpas där samma bakvända logik som på Sumatra. Detta trots att självaste World Economic forum har pekat ut att förlust av biologisk mångfald och ekosystemkollaps faktiskt också är ett av de största hoten mänskligheten står inför. Utan friska myllrande ekosystem hotas helt enkelt all matförsörjning, hela ekonomin och det berövar oss ren luft och drickbart vatten.

Hänger ihop med klimatet

Men klimathotet, då? Är inte det mer akut att tackla? Jo, men dessa företeelser är synnerligen intimt förknippade med varandra: förstörda biotoper leder till klimatförsämring och klimatförsämring leder till förstörda biotoper!  Därför hjälper faktiskt biotopskydd av olika slag även klimatet.

Man måste dock inte vara faktadriven eller politisk för att finna argumenten; vi som insett hur allt detta hänger samman, både ekonomin, ekologin och de samlade överlevnadshoten, är ofta naturälskare. Vi inser hur avgörande det också är att ofta tillåta sig att vara i den natur vi vill skydda. Uppleva den. Andas in fukten, dofterna och smekningen från en åldrig tallskog. Spetsa våra öron för att höra när spillkråkan varnar. Sitta ute under svarta himlar och tysta ta in stjärnhimlens outsäglighet.

Kort sagt – ibland resa oss från skrivbord, skärmar och headsets. Lämna asfalten och öppna upp våra själar och trampa in mer mossa under stövlarna. Öppna sinnena och hjärtat för skönheten och den stora tillhörigheten till naturen som vi alla – alla! – bär djupast inom oss.

Lägg en minnessten

Vi råder alla att leta på nätet om det finns ett livsröse i dina trakter. Gå dit och lägg ner en liten minnessten. Andas, be och med vördnad minnas alla arter som skapats för att befolka denna planet jämsides med oss människor. De är våra omistliga medlevare.

Eller bygg ett livsröse själv och bjud dina vänner, grannar och familjen!

Ämnet glyfosat har varit en formidabel succé. Det är det mest använda verksamma ämnet i växtskyddsmedel världen över för att bekämpa ogräs. Men det har stormat kring ämnet som efter en bedömning 2015 sågs som ”troligen cancerogent”. Något som sedan dess varit omtvistat då undersökningar av myndigheter i EU och USA kommit fram till det motsatta.

”Det blir en kedjeeffekt på småkryp”

Det var också risken för att det skulle vara cancerogent som låg i centrum för debatten om ämnet skulle få ett förnyat godkännande att användas inom EU. Efter att Europeiska kemikaliemyndigheten (Echa) 2022 kommit fram till det inte är ”cancerframkallande, mutagent eller påverkar fertiliteten hos människor”, låg vägen öppen för ett förnyande av godkännandet. Något som också skedde häromdagen.

Samtidigt finns en annan sida av myntet, som inte lika ofta kommer fram i debatten: Påverkan på den biologiska mångfalden. Lina Herbertsson, forskare vid Lunds universitet, säger att det inte finns några säkra bevis för att glyfosat skulle skada bin. Men varnar för den indirekta effekten. För även om glyfosat effektivt hjälpt lantbrukare att hålla ogräs borta, har det varit desto sämre ur insekternas perspektiv, då de berövas sin mat. För vad som kan vara ogräs för oss, är ofta livsnödvändigt för insekterna.

– Det blir en kedjeeffekt på småkryp, antingen gillar de växterna i sig eller för att de gillar andra småkryp som äter växterna, säger Lina Herbertsson.

Sverige i framkant

Nyligen röstades ett förslag från EU-kommissionen om att halvera användningen av bekämpningsmedel i EU till 2030 ned av EU-parlamentet. Något som om det fått grönt ljus, hade kunnat få stor påverkan på den biologiska mångfalden. Men till största del ute i Europa, tror Lina Herbertsson.

– Kommer man till andra länder använder man mycket mer bekämpningsmedel och då kan vi tänka oss att många av de här problemen blir mycket allvarligare.

I ett internationellt perspektiv använder ändå Sverige bekämpningsmedel restriktivt, tycker Lina Herbertsson. Integrerat växtskydd, IPM, den metod som föreslogs av EU-kommissionen för att minska andelen bekämpningsmedel med hälften, används också i stor utsträckning i Sverige.

– Jordbruksverket är bra på att uppmuntra och uppmana bönderna att använda andra metoder än att spreja allting med bekämpningsmedel.

En ännu större bov…

Ändå hör jordbrukslandskapet till de platser där den biologiska mångfalden utarmats mest – också i Sverige. Men Lina Herbertsson ser inte användandet av glyfosat och andra bekämpningsmedel som den främsta boven, utan hur vi förändrat jordbrukslandskapet.

– Jag skulle säga att glyfosat spär på det här problemet med landskapsförändringarna, med lite boplatser och för lite mat. Tänk dig miljöerna i Astrid Lindgrens sagor, med naturbetsmarker, ängar, olika vattendrag och sockerdricksträd (en gammal ek i Pippi Långstrump, reds. anm), där trivs väldigt många groddjur, fåglar och insekter. Idag har vi istället stora åkrar som är helt rensade på boplatser och föda för djur som behövs för organismer att fullfölja sin livscykel.