– Tid och rum sexualiseras och kontrolleras. Det handlar inte bara om kroppen, säger Rania Braimok, ansvarig för Fryshusets verksamhet Elektra som arbetar mot våld och förtryck i hederns namn.

Hon beskriver hur normer om heder begränsar unga människors vardag. Hur ungdomar hindras att bära de kläder de vill, att umgås med dem de vill och att delta i fritidsaktiviteter.

Nu nalkas sommarlovet. För många synonymt med frihet, men inte för alla. För en del försvinner en frizon och en arena att utforska en egen identitet på. Kanske reser man till släktingar och möter påtryckningar av olika slag. I värsta fall gifts man bort.

I dagsläget är det ingen som vet hur utbrett problemet är. I såväl Stockholms stad som på nationell nivå pågår kartläggningar, men ännu finns inga siffror att tillgå. En svårighet är att det inte alltid är uppenbart ens för den som är utsatt vad det är frågan om, menar Rania Braimok.

– Jag tror att det är mycket vanligare än man tror att det är. Man kanske inte själv ser det som ett tvång för att man haft tre alternativ att välja bland.

År 2001 startade Elektras arbete. Det var året innan Fadime Şahindal mördades av sin pappa och kunskapen om hedersproblematik var nära nog obefintlig på många håll i det svenska samhället. Då handlade det mycket om att följa med de utsatta till polis och socialtjänst. 

Allt eftersom kunskapen ökat hos myndigheterna har Elektras verksamhet alltmer inriktats på förebyggande arbete. Grupper med ungdomar lär sig mer om sina rättigheter och sprider kunskapen vidare.

För den som begränsas av familjens eller kollektivets normer kan det vara svårt att bygga upp en egen identitet. Att ge utrymme för det är centralt i Elektras arbete, menar Rania Braimok.

– Då vidgar man sitt handlingsutrymme och får lättare att stå emot.

Unga mellan 13 och 26 år som begränsas av hedersnormer kan också vända sig till Origo. Där samlas polis, kurator och barnmorska under ett tak. Landstinget, länets alla 26 kommuner och polismyndigheten står bakom satsningen som började i projektform, men nu är permanent. 

Antalet ungdomar som kommer till dem har ökat markant de senaste åren. Verksamhetschefen Dilek Baladiz tror att är det en följd av en större medvetenhet bland dem som jobbar med unga. 

– Ju fler vuxna vi utbildar desto fler ungdomar når vi. De flesta som kommer till oss gör det efter tips från vuxna, säger hon.

Men även om kunskapen är större i dag än tidigare, menar Dilek Baladiz att man inte är överens i samhället om när det är dags att gripa in. 

– Myndigheter och andra agerar när det förekommer fysiskt våld och är en akut kris, men när det gäller det mer subtila förtrycket av ungdomar som kontrolleras och isoleras råder det tyvärr ingen samsyn.

Hennes bild är att det finns en rädsla för att ge rasistiska krafter bekräftelse som hämmar det förebyggande arbetet mot hedersnormer.

– Vi har en utmaning när det gäller att få vuxna att jobba förebyggande. Det finns en rädsla för att stigmatisera minoriteter.

Elektras Rania Braimok ser en annan svårighet. Hon menar att insikten om problemen begränsas av att hedersförtryck ofta kopplas samman med islam, trots att det förekommer bland de flesta religioners utövare. Hon anser att diskussionen ofta får ett allt för snävt perspektiv som utgår från en äldre generations erfarenheter.

– Det är för många vuxna som pratar bara om det förtryck man själva utsatts för tidigare. Man missar att det handlar om patriarkala och sociala strukturer som tar sig uttryck på olika sätt. Då får vi svårt att fånga upp de unga, säger Rania Braimok. 

Det var inte många årtionden sedan hedersnormer präglade det svenska samhället. Att vara ensamstående mamma på femtio-talet kunde vara stigmatiserande på ett sätt som kan vara svårt att föreställa sig i dag. 

–  Sverige har gått från ett kollektivistiskt tänkande till att bli mer individualistiskt. Då har man också glömt bort hur det var förr och förstår inte hur det ser ut i många länder där det inte finns någon rättsstat som skyddar individer och där kollektivet istället har den rollen.

När sommarlovet nu närmar sig görs extra insatser på olika håll i samhället. På Arlanda och andra flygplatser är personalen i säkerhetskontrollen redo att agera för att förhindra tvångsgifte. Den som lägger en sked i sina underkläder – och därmed kommer att fastna i kontrollen med metalldetektor – signalerar att hen är på väg att föras ut ur landet mot sin vilja.

I veckan inledde också flera länsstyrelser i landet en kampanj. Genom affischer och filmer ska man sprida kunskap om var man kan få hjälp om man är utsatt eller har en kompis som är det.

– Studier visar att ungdomar ofta vänder sig till sina kompisar om de har problem, snarare än till vuxna, säger Katarina Edlund, utvecklingsledare på länsstyrelsen i Stockholm.