Berätta lite om potatisupproret?  

– Det var vad vi kan kalla ett hungeruppror då hundratusentals människor runt om i Sverige deltog i demonstrationer, tvångsköp och ibland plundringar för att lindra nöden under första världskrigets tredje krigsvår. Ofta var det kvinnor som tog initiativet och inventerade brödbutiker och potatisförråd. Ibland gick det fredligt till, stundtals, som i Göteborg, Norrköping, Stockholm och på Seskarö, ingrep polis och militär med svåra konfrontationer som följd. Även värnpliktiga soldater genomförde hungerdemonstrationer och anslöt sig uniformerade och i sluten trupp till hungerdemonstranterna. Då fruktade myndigheterna revolution, en sådan pågick ju i Ryssland alldeles vid Sveriges gränser.

Skulle något liknande kunna hända i dag?  

– Det är förstås svårt att tänka sig hungeruppror, däremot finns det förstås andra orsaker till att människor går kvinna och man ur huse för att sätta kraft bakom sitt missnöje och sina krav. Exempel i det lilla är kampen om BB i Sollefteå eller varför inte de unga afghanernas protester mot utvisningar. Det brukar vara när de politiska krafterna minst anar det som protester kan bryta ut och sprida sig som löpeldar om de svarar mot många människors vilja som länge nonchalerats. Typexemplet är i dag #metoo-rörelsen där så många tusentals kvinnor bär på liknande erfarenheter och vrede mot övergrepp som så länge skylts över. Sociala media bidrar ju till att sekundsnabbt nå ut till breda folkgrupper.

Vad önskar du dig av det nya året? 

– Oj, ja politiskt hoppas jag på att vi kan slå tillbaka och vända utvecklingen bort från Trumpifiering och Putinisering av det politiska livet med den nationalistiska högerextremismens frammarscher. Liksom så många människor för hundra år sedan hoppas jag på demokratisering, välfärdsutveckling och ett jämlikare samhälle som låter unga människor på flykt stanna och vara med och bygga samhället.