Vem är då folket? 

– Denna är den grundläggande frågan i en demokrati och det tillhör demokratins villkor att det inte finns ett givet svar. Den är en politisk fråga i meningen att den delar upp det politiska fältet. Ibland kan det vara mer intressant och viktigare att på djupet förstå en fråga och det som den ställer på spel än att ge ett svar.

Finns det olika folk? 

     – Det finns både föreställningar om att det finns olika folk mer eller mindre a priori och föreställningar om att mänskligheten i princip är en, men vissa skillnader uppkommer beroende på samhällelig och politisk kontext. Min personliga erfarenhet är att tillhörighet till ett folk är ett känslomässigt fenomen som grundar sig på vissa berättelser man delar med andra och där man finner en plats för sig själv. Tillhörigheter är oundvikligen rörliga, kontextuella och mångfaldiga. 

Finns det en motsättning mellan stat och folk?

– Kort svar: ja, hela tiden. Det finns också andra aspekter av relationen mellan stat och folk, till exempel förväxling och ömsesidigt beroende. 

Eller mellan individ och folk? 

– Ja, individ och folk är ju olika slags konstruktioner. En individ är en mycket mer avgränsad enhet både tidsligt och rumsligt (kroppen) än ett folk, men har lika stora anspråk på suveränitet. I sträng mening utgör individ och folk oförenliga sätt att föreställa sig mänskligt liv, men de samexisterar de facto i vår upplevelsevärld.
  – Vissa fascister, som säg Ungerns premiärminister Orbán, föreställer sig det politiska problemet som en motsättning mellan ”folkets väl” och ”individens rättigheter”. Men jag tror inte att det är där den stora motsättningen eller politiska frågan finns. Jag skulle istället ställa frågan: vilka sätt att vara människa och skapa ett samhälle på har utrymme för den andre, var finns möjlighet till olikhet, var kan mångfald framträda. Med andra ord: jag ser en motsättning mellan totalitarism och demokrati och demokratisk politik kan endast existera där det finns en mångfald.