Under lång tid har fosfor ansamlats på havsbottnen i Stockholms innerskärgård och kontinuerligt läckt tillbaka ut i vattnet. Men nu har läckaget upphört, visar en rapport från Stockholms universitet.
Halterna av fosfor, ett ämne som bland annat orsakar övergödning och algblomning, ökade kraftigt i Stockholms vatten under 1900-talet.
Befolkningen växte och vattenklosetterna infördes i början av seklet, men det dröjde innan reningsverk för avloppen började byggas, och specifik fosforrening infördes först i början av 70-talet. Då minskade utsläppen kraftigt, men den fosfor som ditintills lagrats i sedimenten läckte tillbaka ut i vattnet och fortsatte att så göra i upp till 20 år.
– Nu ser vi inte att det finns en sådan gammal synd längre, det var ett av huvudresultaten, säger Jakob Walve, marinekolog och forskare, som arbetat med rapporten.
Studien har även gett andra insikter. Eftersom syreförhållandena har förbättrats kraftigt har man undersökt hur mycket det påverkar fosforfrisättningen.
– Vi ser att det finns en sådan koppling, men huvuddelen är en säsongsmässig fosforcirkulation. Det frisläpps alltid fosfor från sedimenten under delar av året. Det betyder inte att sedimenten läcker eller är en källa på det sättet, utan det är bara en naturlig omsättning.
Dock är det inte all fosfor som har begravts i sediment, utan med innerskärgårdens snabba omsättningstid har en hel del forslats vidare ut i Östersjön.
– Skärgården här har inte fungerat som ett särskilt effektivt fosforfilter för att skydda Östersjön, utan en hel del av det vi släppte ut och som sedan läckte från sedimenten under 80- och 90-talet kan finnas kvar i Östersjön och drabbar skärgården, säger Jakob Walve.
Finns det andra hot mot Stockholms vatten?
– Det finns ju alltid en oro, men det är mest spekulationer. Men mer allmänt så är utfiskningen av torsk något man borde kunna åtgärda snabbare. Man vet att det har en påverkan på näringskedjan. Genom att man fiskar bort torsken påverkas andra ekosystem som har betydelse för kusten.
