Främmande arter som påverkar sin nya miljö negativt, så kallade invasiva arter, är ett växande problem. Artdatabanken undersöker nu vilka arter som kan komma att utgöra en risk i framtiden.
Det är Naturvårdsverket och Hav- och vattenmyndigheten som uppdragit åt Artdatabanken, som är en del av Sveriges Lantbruksuniversitet, att undersöka vilka arter som kan tänkas utgöra en risk i Sverige idag och på 50 års sikt. Vilka nya arter som ska läggas till på den svenska listan förväntas bli klart år 2019.
– En främmande art behöver inte innebära problem. Men vissa främmande arter kan bli invasiva och påverka den biologiska mångfalden, de konkurrerar ut arter eller tar över naturtyper och förändrar dem, säger Mora Aronsson, konsult på Artdatabanken.
Att djur eller växter förs in i nya områden och etablerar sig är inget nytt. Redan på 1700-talet infördes fasanen i Sverige, helt avsiktligt. Sedan dess har vi bland annat fått blomsterlupin, mink, spansk skogssnigel och signalkräfta.
På senare år har mårdhunden fått en hel del uppmärksamhet; från början inplanterad i dåvarande Sovjetunionen har den sedan tagit sig till Sverige via Finland. Mårdhunden har stor aptit och kan därför påverka beståndet av fåglar och grodor, men den hålls under uppsikt framförallt på grund av risken för smittspridning av till exempel dvärgbandmask. Och utanför Nynäshamn har fisken svartmunnad smörbult, hemmahörande i Svarta havet, ökat rekordmycket, rapporterade SVT i höstas.
Främmande arter förs främst in av människan, medvetet eller omedvetet. Det kan handla om att man har tagit in trädgårdsväxter, eller det kan vara sådant som har följt med i barlastvatten.
– Till viss del är orsakerna ekonomiska, som med signalkräftan, man tyckte väl att den skulle vara mer produktiv. Men i de flesta fall är det obetänksamhet, säger Mora Aronsson.
Problemet är accelererande, menar han. Och får vi ett varmare klimat kommer fler främmande arter att kunna etablera sig i Sverige och ställa till skada.
– En längre sommar innebär att fler arter hinner reproducera sig. Vi har till exempel malörtsambrosian, en amerikansk växt som är fruktansvärt allergen. Nu hinner den precis börja blomma i sydligaste Sverige, men den är ett jättestort problem i södra Tyskland, Österrike och Ungern, det är inte jättelångt bort.
