Zoom

En boomande gatukonstscen

Från att under sju år ha betraktat graffiti och annan gatukonst som kriminella konstformer har nu Stockholms stad börjat omfamna den. Flera stora muralmålningar har dykt upp under de senaste åren och just nu pågår en omfattande utställning om gatukonst i Frihamnen.

Demokratiaspekt

En laglig fasad

”Stockholm som stad har varit grå. För mig är en grå stad en förtryckt stad. Människor som lever i en stad där de inte tillåts uttrycka sig är förtryckta.”

Den färdiga fasaden på Fiskargatan, målad av de internationellt kända graffitikonstnärerna Os Gêmeos, är numera en populär turistattraktion på Mosebacke. Foto: Frida Arnqvist Engström

Egen stil i Stockholm

Muggar i stängslet

Patrik Qvist är en konstnär som taggar staden med plastmuggar i Gunnebostängsel och sprider ord om sin samtid till Stockholmarna. Foto: Frida Arnqvist Engström

”Stängslen är en del av stan, jag hittade ett sätt att kommunicera med enkla medel utan att förstöra något.”

”Det går trögt”

Julia Riordan framför sin målning gjord för Boulebar i tunnelbanan Rådhuset. Foto: Frida Arnqvist Engström

Kraften i uttrycket

Julia Riordan finns i gaturummet med sin garngraffiti, placerad på ställen där hon tycker budskapen kan spridas på bästa sätt. Foto: Frida Arnqvist Engström
I Observatorielunden kunde en läsa ”Sagor om evig tillväxt” med pil åt vänster pekandes på Handelshögskolan och ”Andra berättelser” med pil åt höger pekandes på Stockholms Stadsbibliotek. Foto: Frida Arnqvist Engström

Om nolltoleransen: 

I Stockholm rådde 2007–2014 en hård syn på graffiti med ett totalt förbud att måla i det offentliga rummet.

All graffiti och gatukonst skulle enligt stadens beslutade policy städas bort inom 24 timmar, och i policydokumentet regleras och likställs graffiti med klotter och skadegörelse.

Även om liknande dokument om policy mot klotter och skadegörelse fanns i andra städer i landet hade Stockholm landets strängaste regler. Den borgerliga alliansen som låg bakom skrivningen om nolltoleransen ville få ett renare och mindre kriminellt belastat Stockholm, och tänkte att förbudet mot att utöva konst i det offentliga rummet var ett sätt att åstadkomma detta.