Personalen slits ut och patientsäkerheten är i fara. Så beskriver sjuksköterskan Päivi Vilkkavaara situationen i Stockholms sjukvård. På söndag samlas vårdpersonal och patienter utrustade med visselpipor under parollen ”En annan vård är möjlig”.
– Det går snabbt utför. Arbetsbelastningen blir tyngre och tyngre och man ser dagligen att patientsäkerheten försämras, säger sjuksköterskan Päivi Vilkkavaara, en av initiativtagarna till nätverket En annan vård är möjlig.
I takt med att överbeläggningarna blir allt fler och vårdpersonalen får fler att ta hand om ökar risken för att patienterna inte får rätt behandling, menar Päivi Vilkkavaara.
Patienter läggs i korridoren eller utlokaliseras, det vill säga placeras på avdelningar som inte är avsedda för de besvär de är inlagda för.
– Det händer att patienter glöms bort när det är rond, för att de fysiskt befinner sig någon annan stans, säger Päivi Vilkkavaara.
Hon menar att vården är inne i en ond spiral där dåliga arbetsvillkor fått många vårdanställda att lämna sina jobb, medan de som är kvar får ännu sämre villkor när de ska täcka upp luckorna. Bland annat har den beordrade övertiden blivit vardag, menar hon.
– Det var tänkt att användas för katastrofsituationer, men nu tar man till det när bemanningen inte räcker, säger Päivi Vilkkavaara.
Det finns 45 000 sjuksköterskor i Sverige som lämnat landstingen, enligt Svenska Dagbladet. Många har gått till bemanningsföretag. Päivi Vilkkavaara är en av dem.
– Jag var på gränsen att bli utbränd. Många av mina kollegor är sjukskrivna, särskilt vi som är lite äldre orkar inte med arbetstakten, säger hon.
När vårdpersonal säger upp sig eller blir sjukskrivna får bemanningsföretagen träda in – med höga kostnader som följd.
– Personalen måste lockas tillbaka till landstinget, det blir ju inte billigare med bemanningsföretag, säger Päivi Vilkkavaara.
Nu laddar Päivi Vilkkavaara för protester. Tillsammans med kollegor tog hon förra året initiativ till nätverket En annan vård är möjlig som ordnade demonstrationer över hela landet.
På söndag är det dags igen. I Stockholm samlas vårdpersonal och patienter på Sergels torg för att kräva förändring. För att uppmärksamma den tystnad som de menar breder ut sig på arbetsplatserna uppmanas deltagarna att ta med sig visselpipor.
– De som är kritiska bestraffas. Man kan kan bli utskälld av chefer eller bli utan löneförhöjning, säger Päivi Vilkkavaara.
De uppgifterna förvånar personallandstingsrådet Peter Carpelan (M).
– Det är helt oacceptabelt om det skulle vara på det sättet. Det ska alltid vara högt i tak på arbetsplatserna, säger han.
Peter Carpelan betonar att ansvaret för personalbristen delas med den rödgröna regeringen.
– Personalbristen är ett nationellt problem. För att vi ska komma till rätta med det måste regeringen utöka utbildningsplatserna för sjuksköterskor. Samtidigt ska vara en modern arbetsgivare. Här är karriärstegar för sjuksköterskor en viktig del för att de erfarna ska stanna kvar och få en löneutveckling, säger han.
Även om bristen på personal är ett faktum, menar han att det inte ska äventyra patientsäkerheten.
– Det är chefsläkarna som måste garantera patientsäkerheten, det kan inte politiken göra. Man får anpassa verksamheterna så att det är patientsäker och vi har fullt förtroende för att cheferna fullgör det uppdraget, säger Peter Carpelan.
Krisen i vården: Johan var inlagd – ingen upptäckte hans stroke
Vårdavdelningen missade Johan Norders stroke. Han blev halvsidesförlamad och förlorade sitt tal. En följd av personalbristen, menar hans mamma.
– Han hade inte levt i dag om jag inte själv jobbat inom vården, säger Lena Kullman, Johan Norders mamma och aktiv i föreningen Patientperspektiv som arbetar för vårdskadade.
Hösten 2015 låg då 30-åriga Johan Norder inlagd på Karolinska universitetssjukhuset i Solna.
Som första patient på sjukhuset hade han fått en ny sorts hjärtpump inopererad i väntan på hjärttransplantation. Operationen hade gått bra och han flyttades från hjärtintensiven till en vanlig hjärtavdelning. Men nu väntar en förödande vecka.
Lena Kullman blir uppringd av sin son som säger att han känner sig kraftlös i armarna och har svårt att hitta ord. Hon åker dit och får bekräftelse på vad han säger.
– ”Kan jag få ketchup” sa han och menade tomatsoppa. Dessutom var hans andningsmönster förändrat, säger Lena Kullman.
Hon är själv intensivvårdssjuksköterska och förstår att något är fel. Hon uppmärksammar personalen på sonens symptom, men sköterskan på avdelningen avfärdar henne.
– Jag får till svar: ”Hur ska din son klara sig längre fram i livet om du kommer springande så fort han ringer?”. De orden glömmer jag aldrig, säger Lena Kullman.
Johan Norders tillstånd försämras dagarna som följer. Exakt hur är oklart eftersom läkaranteckningar saknas i journalen för fyra dagar.
En kväll faller han till slut ihop på toaletten. Läkarna konstaterar att han drabbats av en svår stroke. Tio proppar i alla hjärnans hemisfärer har slagit ut en stor del av hans talförmåga och gjort honom halvsidesförlamad.
Under en veckas tid hade Johan Norder haft symptom som kunde tyda på stroke. Ändå gjordes ingen skallröntgen förrän han föll ihop. Nu har patientskadenämnden slagit fast att den sena diagnosen innebar en vårdskada. Dessutom har händelsen anmälts till Inspektionen för vård och omsorg som väntas ta beslut i fallet inom kort.
– Alla sa att det bara var att avvakta, trots att han uppvisade flera tecken på stroke. Han släpade höger fot, hade ingen kraft i höger arm, säger Lena Kullman.
Som sjuksköterska är Lena Kullman övertygad om att det som hände är en följd av landstingets personalbrist.
– Den erfarna personalen flyr. Sjuksköterskor som kommer direkt från skolan jobbar med svårt sjuka patienter utan att det finns något mentorsskap. Samtidigt har man massor av inhyrd personal som är där och släcker bränder, men som inte deltar i något utvecklingsarbete, säger hon.
På söndag talar Lena Kullman på demonstrationen på Sergels torg. Hon hoppas politikerna ska göra ordentliga satsningar på vårdpersonalen.
– Det krävs rejäla lönelyft, men också sänkt arbetstid och tid för återhämtning, säger hon.
