Vi befinner oss i en jävla gegga som vi måste ta oss ur, historiskt och politiskt. Alla säger att man inte kan dra några historiska paralleller kring de högerextremas framväxt, men historien upprepar sig ju!

Orden är Lena Berggrens. Hon är docent i historia vid Umeå Universitet och expert på den svenska fascismens historia. Som de flesta i hennes profession är hon luttrad över att vi har så svårt att lära oss av de misstag mänskligheten gjort tidigare.

– Historien kan lära oss att inte bli så förvånade över saker som kommer tillbaka. Det finns ingen period från 20-talet där det inte funnits några nazister. Visst, det är inte exakt likadant som tidigare men det finns alltid mönster. Grundidéerna är desamma, säger hon.

Många är chockade och oroade över de stora framgångar som olika högerpopulistiska partier ser i flera länder i västvärlden, inte minst i Sverige. Daniel Poohl från tidskriften Expo är en av dem som länge följd rörelsernas framväxt. Han målar upp en spretig bild men med några tydliga gemensamma nämnare:

– I den ena änden av den här rörelsen finns det pragmatiska, breda och konservativa partiet Sverigedemokraterna, och i den andra finns de våldsfanatiska delarna av Nordiska motståndsrörelsen. De två hatar ju varandra men de ingår ändå i ett slags ideologiskt paket: drömmen om att homogenisera folket. Idén om en pluralism där idéer tävlar mot varandra anses vara skadlig för nationen. Deras politiska projekt handlar om att resa en flagga som alla ska ställa sig under, beskriver han.

Risker med samarbete

Båda Daniel Poohl och Lena Berggren lyfter den högaktuella parlamentariska frågan om ifall Sverigedemokraterna ska släppas in i samarbeten och tilllåtas få politiskt inflytande, något de lyfter ett varnande finger för.

– De finns de i de etablerade partierna som tänker att ”de här nazisterna är så dumma – dem kan vi använda för att få makten”. Men de är inte dumma, de är taktiska! Och det går inte att kopiera politiken, för då går man till originalet. Vi har en historisk verktygslåda att använda, men det gör vi inte, menar Lena Bergren.

Daniel Poohl beskriver hur Sverige nu fått se en utveckling som liknar den i många andra europeiska länder, något vi länge varit förskonade från. Det svenska samhället sätts på prov.

– Vår självbild om att vara öppna och toleranta, som det gått att luta många progressiva idéer emot, håller på att krackelera. Är vi överens om att vi ska leva i ett mångkulturellt samhälle? Detta riskerar att splittra Sverige och sätta minoritetssvenskar i en extremt utsatt situation. Extremhögern ser sin chans i det här klimatet, att bidra till ett kulturkrig. Nästa steg ser vi redan i Danmark – det kommer separata lagar om hur vi ska kunna styra över ”de där andra människorna” beskriver han.

Lena Berggren menar att de högerextrema partiernas nuvarande strategier har flera likheter med hur nazisterna lyckades ta makten i Tyskland.

– De använder det parlamentariska systemet för att komma in. Då pratar de inget om antisemitism, utan mer om att stabilisera staten. Men när de konservativa släppte in nazisterna i värmen så dröjde det inte länge innan de lanserade sina mest radikala idéer, säger hon.

Forumens psykologi

De högerextrema gruppernas tillväxt har stundtals förklarats med rörelsens framväxt och aktivitet på internet och sociala medier. Nazar Akrami, universitetslektor i psykologi på Uppsala universitet och Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI), är orolig för mängden online-verktyg rörelserna har till förfogande och deras olika metoder för att nå ut.

– De använder allt vi vet inom psykologin för att locka till sina budskap. Vissa skriver ”rumsrent” men mellan raderna är det allvar, andra skriver skämtsamt men menar egentligen allvar. De får det att se ut som att vissa artiklar har massvis med kommentarer från olika människor som tycker som dem, men i själva verket är det är automatiska konton som kommenterar. Ofta är 90 procent av kommentarerna från samma tio konton, exemplifierar han.

En annan metod som används strategiskt från de här grupperingarna är att de pyser ut små doser av antydande information som ska få folk att tänka annorlunda successivt.

– Rent psykologiskt är det en smart idé, beskriver Nazar Akrami.

Utbrett hat

En som har tillbringat mycket tid i de här grupperingarnas olika forum på internet är doktoranden Emma Ricknell. Hennes forskning fokuserar på extremismens framväxt i några av de mest fanatiska forumen online. Där används alla slags nyhetshändelser för att vinkla in diskussionen på deras ämnen och hatet är utbrett.

– Mycket av det jag har sett där vill jag inte ens nämna, säger hon.

På ett seminarium under förra årets bokmässa i Göteborg visade hon upp exempel på bilder som delas i forumen. De är manipulerade och ihopklippta och har som syfte att stärka ”klanen” som hon kallar det.

Det överbryggande temat i de här forumen är att Sverige var ett stabilt första världen-land – sedan tillät vi invandring, då hamnade vi på fel kurs och nu håller landet på att kollapsa.

Evolutionära förklaringar

”Klanbeteendet” är knappast något nytt. I boken Gruppens grepp – Hur vi fördomsfulla flockvareleser kan lära oss att leva tillsammans skriver Mikael Klintman, professor i sociologi på Lunds universitet tillsammans med journalisten Thomas Lunderquist och psykologiforskaren Andreas Olsson vilken enorm kraft grupptrycket har på oss.

– Vår grupplojalitet påverkar våra verklighetsuppfattningar. Det är viktigare för oss att vara lojal med vår grupp än att söka sanning. Ta klimatförnekelse som exempel. Det är lätt att ställa sig frågande till hur någon kan förneka all den här vetenskapen. Men om gruppen tycker så, är det väldigt socialt rationellt att göra så. Ju mer absurd uppfattningen är, desto mer tajt får jag vara med i den grupp som tycker så, beskriver Thomas Lunderquist.

Rasistiska grupper bygger upp starka identiteter kring och gruppdefinitioner av ”vi och dom”. Men det är de knappast ensamma om, de flesta har varit med om hur skitsnacket om utomstående vid fikabordet används för att binda samman en grupp. Fenomenet har evolutionära förklaringar som sitter djupt rotade i oss människor.

– Vi är alla fördomsfulla. Vi hittar grupper som vi bör lita på eller inte. I jägar-samlar-samhället var vi ungefär 100–150 personer, som vi kunde känna tillit till. Det viktigaste för oss människor är att stärka vår ställning i vår grupp, då ökar våra chanser att överleva. Och då är det väldigt effektfullt att prata illa om dem som inte är i vår grupp.

– Det skulle kunna vara väldigt effektfullt att gå och smocka till en rasist, för då visar jag de andra i min grupp att jag inte kan ta min tillflykt där, exemplifierar Mikael Klintman.

Många mår dåligt

Men det är inte bara hat mot andra som florerar i de högerextrema nätforumen. En annan del är hur flera av de aktiva vittnar om att de mår dåligt, enligt Emma Ricknell. Uppgivenhet och likgiltighet präglar många kommentarer. Hon visar upp några exempel:

”Det här går inte, fuck allt, jag bryr mig inte längre om jag är en patetisk nolla.”

”Majoriteten av dem som skriver på den här sidan hatar sig själva och är självmordsbenägna”, skriver en annan.

– Om vi bara fokuserar på hatet, så kommer vi att glömma de andra. Det finns även de som är kritiska till den svartvita bild som målas upp och som ger uttryck för ickerasistiska åsikter, nyanserar hon:

– Vad säger det om vårt samhälle om människor söker sig hit för gemenskap? Den frågan har vi svårt att svara på om vi bara fokuserar på hatet.

Altruism är viktigt

Hur ska då den högerextrema utvecklingen mötas? Det finns tecken på att samhället polariseras allt mer. Och den antirasistiska rörelsen växer och stärks förstås på samma sätt som den rasistiska – genom att på olika sätt markera mot sin antagonist.

– Om vi inser att vi är gruppvarelser är mycket vunnet, tror Mikael Klintman och pekar ut en strategi som bygger på lärdomen om en speciell mänsklig egenskap.

– Empati är viktigt, men vi vill även peka på det som kallas ömsesidig altruism. Det är inte att vara fullständigt altruistisk så att man blir självförnekande. Till exempel: Om jag går till grannen och frågar om jag får låna gräsklipparen går det ofta bra. Men om jag fortsätter och lånar en massa grejer utan att erbjuda något tillbaka skapar det irritation. Vi vill gärna hjälpa till men vi vill att det ska vara ömsesidigt. Insikten om detta kan appliceras i stor skala. Det skapar en väldigt stor drift hos den som blir hjälpt att själv hjälpa till.

Mer demokrati

Historikern Lena Berggren har en snarlik idé. Hon menar att hatet och intoleransen behöver mötas med ”mer demokrati”.

– Att bara hacka ner på rasismen skapar bara negativitet. Det jag tycker vi bör göra är att göra mer demokrati, att visa respekt för alla individer. Vi behöver skilja på sak och person. Vi behöver fundera på hur gör när vi skapar ett bättre samhälle – och lägga energi på det som är bra, avslutar hon.